Så har Thabo Mbeki tvingats avgå; maktkampen mellan honom och Jacob Zuma är slutligen avgjord. Mbekis ledarskap har under hela hans tid vid makten ifrågasatts, inte minst för hans hållning i hiv/aidsfrågan. Aids orsakas av fattigdom, hävdade han.
Det känns inte särskilt lugnande att landet nu, om inget sensationellt inträffar, får en president som 2006 friades från våldtäktsanklagelser efter att ha försvarat sig såhär: Den 31-åriga kvinna som anklagade honom hade ju inte haft benen i kors, trots att hennes kjol slutade vid knäna; hon hade också beklagat sig inför det faktum att hon inte hade nån pojkvän; inte heller tyckte han det var nåt märkvärdigt att ha oskyddat sex med den hiv-smittade kvinnan, för han hade ju duschat efteråt. "Bränn fnasket" (Burn the bitch) skrek anhängarna när kvinnan anlände till rättssalen. Jag tänker inte ens gå in på de korruptionsanklagelser mot Zuma som han senare friades från.
Efter nedmonterningen av apartheid och frigivandet av Nelson Mandela varnade en del bedömare att ANC skulle bli för starkt. Risken fanns att det skulle få tillräckligt stor majoritet för att ändra konstitutionen. Detta var ett realistiskt scenario, men på sikt tror jag att ANC kommer att gå åt andra hållet. Kanske klarar partiet inte att hålla samman, åtminstone kommer det knappast att vara lika dominerande som nu.
Vad händer när Nelson Mandela dör? Finns det då någon eller något som samlar ens ANC längre? Jag har hört analytiker som menar att Jacob Zuma kommer att visa sina verkliga ambitioner först efter att sista skoveln jord skyfflats över Mandels kista.
