Jag älskar espresso, jag älskar politik. Därför hoppar jag till av glädje (nästan), när jag ser en skribent som försöker etablera sambandet mellan antalet Starbucks i ett land och hur samma land drabbats av finanskrisen.
Medan börserna faller med en hastighet, som nedpressade av minst 15 bar, kliar sig bedömarna i huvudet för att analysera vad den exakta orsaken är. Daniel Gross på Slate formulerar det såhär:
"My tentative theory: Having a significant Starbucks presence is a pretty significant indicator of the degree of connectedness to the form of highly caffeinated, free-spending capitalism that got us into this mess. It's also a sign of a culture's willingness to abandon traditional norms and ways of doing business (virtually all the countries in which Starbucks has established beachheads have their own venerable coffee-house traditions) in favor of fast-moving American ones."
Kolla aldrig en bra story, den kanske inte håller. Den här tesen är så kul att jag säger Un doppio, per favore.
