Som ni säkert har sett diskuteras frågan om vigselrätt ganska ofta nu. Självfallet kopplat till äktenskapsdebatten.
Göran Janzon redogör här för lutherskt, reformert och anabaptistiskt förhållningssätt till relationen mellan kyrka och stat. (Evangeliska frikyrkan ordnade en samtalsdag om vigselrätt och opinionsbildning i ett post-kristet samhälle.)
Välbehövlig bakgrundsläsning när man försöker reda ut sin grundinställning. Inte bara i så infekterade frågor som vigselrätt och äktenskapssyn.
Jag anar att en del kyrkor, troligtvis omedvetet, är mer pragmatiska än teologiskt konsekventa i synen på sin roll i politiken. Jag tänker på Paul Frestons bok Evangelicals and politics, där han tittar på hur evangelikala/pentekostala/karismatiska kyrkor har påverkat politiken i 27 länder i Afrika, Asien och Latinamerika.
Initialt ser de här kyrkorna politiken som något världsligt som man bör hålla sig ifrån. Efterhand som de växer i numerär omvärderar de sin ståndpunkt och tycker att de självklart ska vara med och påverka det politiska livet. Ibland på ett väldigt långtgående sätt. Som när Zambia deklarerade sig som en "kristen nation".
Frågan är om det finns ett omvänt samband i länder där kyrkorna tappat i medlemssiffror och röststyrka i den offentliga debatten?
