Jag tycker att det är anmärkningsvärt att inte alla organisationer/kyrkor/samfund/företag som skickar ut föräldrar på utlandsuppdrag, har en TCK-kurs som obligatoriskt inslag.
Jag har sällan fått så många reaktioner som efter ett uppslag i somras om detta med att vara TCK - tredjekultursbarn. Läs här och här. Kommentarerna droppar fortfarande in med ojämna mellanrum. Senast i går kom ett mejl, och i dag hade jag ett spännande samtal med Linus här på jobbet under lunchen. Tänkte därför också tipsa om en rapport som ligger gratis på nätet. Med den fyndiga titeln: According to my passport, I'm coming home.
Fortfarande räknas nog den här boken som standardverket i ämnet. Här är en kort sammanfattning av TCK-erfarenheten (på engelska).
Och ännu en gång: Om ni har barn och tänker jobba utomlands, åk inte utan att informera er om hur det påverkar dem. Jag skriver inte för att avskräcka någon, utan för att ni ska veta vilka val det är ni ställs inför. Och för att ni ska känna till de åtgärder som kan minimera riskerna, eller åtminstone underlätta övergångs- och anpassningsfaserna.
Jag tror inte den förälder finns som skulle strunta i att informera sig om TCK-erfarenheten, om man visste vad den handlar om.
Och till er i samfund/kyrkor/missionsorganisationer: Hör av er när ni inför obligatorisk TCK-förberedelse för alla föräldrar ni skickar ut, så lovar jag att skriva om det på något sätt.
