När United Minds presenterade resultatet av sin undersökning Statusnavigator 2008, så fick jag tänka till. "Gå i kyrkan varje söndag" kom på 96e plats av de 100 listade svarsalternativen. Vad drar man för slutsatser av det? En kyrka med imagekris eller en kristenhet som totalt misslyckats med att gestalta budskapet?
Kanske båda, tänker jag när jag läser en passus i Alain de Bottons Status Anxiety. Författaren gör en vacker beskrivning av Jesu lära som en av motkrafterna till statushysterin. Samtiden lär oss att det är fruktansvärt att vara som "alla andra". För det är en kategori som innefattar det mindre smarta, det konforma, det mediokra.
Men, skriver de Botton, det är ingen katastrof att vara som alla andra, om man ska lyssna till Jesus. Ett av Bibelns centrala budskap är att även de mindre talangfulla eller obskyra är varelser som är älskade av Gud.
Kanske är det ett bra nyårslöfte: Inse att man är som alla andra och försöka vara stolt över det i stället för att få ågren?
