Det berättas om en desperat journalist som skullle bevaka flyende belgare från stora Kongo i samband med självständigheten. En del våldsattacker förekom mot vita som bodde i landet, och det blev en stor nyhet.
Så där står journalisten mitt i flygplatsens kaos och ropar på BBC-engelska ut över flyende europeer:
- Anyone been raped and speaks English?
Det är cynism det. Men ibland känner jag mig sån i mitt arbete som journalist. Det är de svåraste stunderna. Som om man parasiterar på andra människors olycka. Och ni förstår vart jag vill komma. I den regionen kring Afrikas stora sjöar finns otaliga människoöden att berätta om.
Men det har redsn hänt att jag, trots att jag gått via kontakter, fått svar som:
- Nej, jag känner att det är dags att se framåt.
Jag tycker att det på nåt sätt är sunt och hoppfullt. Man ska aldrig känna sig tvingad att exponera sitt liv i medier. Säger jag som lever av det.
Vi kommer att fortsätta att berätta om spännande människoöden, men den som intre vill ska inte behöva blottlägga sina tragedier - eller framgångar för den delen.
Om det inte handlar om att granska makten. Men det är en helt annan fråga.
