Under fem sekunder trodde jag att skräckscenariot skulle bli verklighet. Att FNL skulle dyka upp ur intet. Så när vi kom med bilen på vägen längs Tanganyikasjön, och plötsligt möttes av hundratals uniformerade män, hann hjärtat hoppa över ett par slag. Det var tydligt att det inte var Burundis armé. Nonchalant gick de runt med granater över axeln, som den på bilden här.
Mitt resesällskap sa direkt: "Det är FNL som avväpnas frivilligt. Soldaterna på lastbilsflaken är från Afrikanska unionen."
FNL är en hutuextremistisk rörelse som dröjt med att skriva på någon fredsöverenskommelse. Men inför valet nästa år håller de på och ombildar sig till ett politiskt parti.
Deras anhängare höll ett politiskt möte bara nån kilometer längre fram. De hade placerat en stor växt mitt i vägen, de skrek och slöt upp runt vår bil där vi kom, de slog med handflöatorna mot plåten. Chauffören muttrade nåt om anarki.
Folk är oroliga inför valen. Jag förstår dem.
