Om scientologerna och religionsfriheten

Ett par personer har undrat om jag försvarar scientologerna till varje pris, bara för att de är en religion?

Nej, jag försvarar inte scientologerna. Läge för ett par förklaringar.

Min avsikt med texten var att uppmärksamma två grundmodeller för hur demokratier hanterar frågan om så kallade sekter. Schematiskt kan man säga att USA säger hands-off, medan Frankrike är mycket restriktiva.

Jag har inga klara åsikter om den aktuella rättegången mot scientologerna i Frankrike; jag kan helt enkelt för lite om det fallet. Har de gjort sig skyldiga till något brottsligt, så ska de självfallet dömas för det. Religionsfriheten är ingen täckmantel för kriminell verksamhet.

Dessutom, som Anders Jarlert påpekade i Dagen nyligen, är scientologerna ett svårbedömt fall då de både kan sägas vara religion och ekonomisk verksamhet.

Men tillbaka till min principdiskussion, USA vs. Frankrike. Den franska modellen innebär en del väldigt svåra problem i förhållande till religionsfrihetsfrågan. Det var detta jag ville belysa. USA:s variant har förstås också svagheter; människor skapar inga perfekta system.

På internationell nivå har de båda linjerna också haft konsekvenser. USA driver religionsfrihetsfrågan hårt sedan de antog International Religious Freedom Act 1998. De ser religiösa minoriteter som en indikator på tillståndet för demokratin i ett land. När medborgerliga rättigheter försämras, så märker ofta de religiösa minoriteterna det först. Frankrike har också drivit sin linje internationellt. Enligt en del bedömare har deras hårda attityd mot nya religiösa rörelser använts av repressiva dikataturer (Frankrike skyddar sig från farliga sekter, det gör vi med", ungefär).

En notering. Jag skrev en artikel på ungefär samma tema för några år sedan. Jag letade då efter religionssociologer som försvarade den franska, restriktiva modellen. De finns förstås, men jag hittade inga. Däremot finns det tydligen flera franska filosofer som gör det.

Kanske inte så konstigt? Filosoferna går på principen; religionssociologen ser konsekvenserna, historiska skeenden och kanske blir mer pragmatiskt inställd?

Hoppas det blev lite tydligare.