Kanske är det inte ens så många i svensk kristenhet som på rak arm kan placera namnet Ralph Winter. Men säger man att han lanserade begreppet Onådda folk, så kommer det nog ett: "Aha, han."
Det var i samband med Lausannekonferensen 1974 som Ralph Winter fäste den internationella missionsrörelsens uppmärksamhet på de folkgrupper som aldrig hade nåtts av kristendomen. Begreppet blev centralt inom missionen, och en hel del människor har utifrån detta upptäckt en missionskallelse till delar av världen de förmodligen annars aldrig hade åkt till.
Hans påpekande om att missionsbefallningen långtifrån var uppfylld, gav nytt blod åt missionsarbetet. Senare kom diskussionen om det så kallade 10/40-fönstret, länderna mellan den 10e och 40e breddgraden, där de flesta onådda folken fanns. De begreppen flyttade fokus för mycket av världens missionsarbete. En del ser Winter som 1900-talets främste missionsstrateg.
Kanske förvånar det en och annan att han var presbyteriansk präst, utbildad vid Princeton Theological Seminary. Han har en betydligt mer evangelikalt tilltal än vad som är vanligt bland presbyterianerna. Det är också bland världens evangelikala/pentekostala/karismatiska (ja, nu målar jag med breda penseldrag) som han har haft störst inflytande.
När jag skriver de här raderna, lägger jag ut min bloggpost successivt. Maja har redan hunnit fråga om det var bra det Winter gjorde. Svaret hänger samman med vilken missionssyn man har. Tycker man inte att alla folk någon gång ska ha haft chansen att höra talas om det kristna budskapet, så är knappast Ralph Winter viktig. Tycker man det, så har han haft en oerhörd betydelse.
Nu har han dött, 84 år gammal. Här en intervju med honom.
