Journalisten Bosse Schön har skrivit en något märklig debattartikel på Newsmill om att Selma Lagerlöf 1922 sponsrade en rasbiologisk skönhetstävling. Han skriver bland annat:
"I Sverige tappade vi närminnet och drog en glömskans dimridå över Hitlersbeundran, medlöperi och eftergiftspolitik. Men tigandet är inget svar. Därför kommer skelletten att fortsätta ramla ur garderoberna. Ingmar Bergman och Ingvar Kamprad är två världsberömda svenskar som i ungdomen visat sig ha varit nazianstuckna (båda valde att själva berätta). Nu är det Selma Lagerlöfs tur. Till hennes försvar ska sägas att hon fördömde judeförföljeserna i Nazityskland på 1930-talet. 1940 hjälpte hon den tyska judiska författarinnan Nelly Sachs att fly till Sverige."
Jag blir lätt förvånad, eftersom Schön har skrivit artiklar, böcker och producerat radiodokumentärer om rasbiologi och tvångssteriliseringar tidigare. Han var långt före Maciej Zaremba.
Selma Lagerlöfs personliga övertygelser i den här frågan vet jag inget om. Men att hon bara ett år efter Nazistpartiets bildande i Tyskland skulle ha läst partiprogrammet och kommit fram till att hon sympatiserade med Hitler och hans kumpaner känns lite långsökt. Särskilt baserat på att hon under inte klargjorda omständigheter donerade böcker till en svensk rasbiologisk tävling.
Men framför allt vänder jag mig mot den otidsenliga tolkningen att rasbiologin, eller eugeniken, var så tydligt kopplad till nazismen. Eugeniken var en kvasivetenskap som fann genklang i de mest skilda samhällen världen över: I den svenska folkhemsvariant som Maija Runcis visade på i den avhandling som Maciej Zaremba byggde sina uppmärksammade artiklar på i mitten av 90-talet; hos nazisterna med sin übermenschenideologi; hos kriminalvården i Kalifornien (de första registrerade tvångssteriliseringarna, för övrigt innan Mendels genetiska experiment hade återupptäckts); eller i den brasilianska rörelse som kallades branqueamento. Listan kan göras längre.
Tänk också på att den svenska lagen om tvångssterilisering från 1941 avskaffades först på 1970-talet. Få kopplade alltså ens samman den med nazismen ens efter Andra världskriget.
Inte bara de bakomliggande resonemangen skilde sig åt. Bland de länder som införde tvångssterlilisering tillämpades den väldigt olika. Sverige var nitiskt. Och över 90 procent av offren i vårt land var kvinnor.
Jag tror att vi, om vi kopplar eugeniken endast till nazismen, inte i tillräcklig utsträckning kommer att göra upp med vår historia. Nazismen blev paradoxalt nog en sorts alibi. De drog ju rastänkandet till sin yttersta gräns: folkmordet. Men att se hur djupt rasbiologins rötter tilläts växa i vår egen mylla, oberoende av nazismen, är betydligt smärtsammare.
Om detta borde vi berätta.
Rättelse: Jag skrev i den här bloggposten om Bosse Schöns radiodokumentärer och hans tidiga uppmärksammande av tvångssteriliseringarna. Blackout! Jag tänkte på Bosse Lindquist. Läs hans bok Förädlade svenskar.
