Ser att Obamas försprång fortsätter att minska. Genomsnittet bland opinionsundersökningarna ger honom 6.5 procentenheter upp på McCain. Inte ska väl det försprånget kunna försvinna på de fyra dagar som återstår? Det vore en enorm sensation.

Inte ens det här spåret (en så oerhört märklig intervju, syftar på cirka fem minuter in i den när Goldfarb vägrar nämna namnet), om det utvecklas, ska kunna vända kampanjen. Och Texas har republikanerna alltid i sin hand. En intressant uppgift dock: 23 procent av befolkningen där har gått på desinformationen att Obama är muslim.

Två av mina kollegor har de senaste dagarna spontant hänvisat till tv-serien 24. Där fanns tydligen med en afro-amerikansk presidentkandidat (eller var det en president?). I varje fall hade båda spontant reagerat: Visst, säkert, som om det skulle hända under vår livstid.

Min poäng är att Obamas kandidatur redan har flyttat fram gränserna för vad många trodde var praktiskt möjligt. Inte ens en - i dagsläget nästan otänkbar - förlust kommer att ändra på det. Sedan återstår förstås att se hur mycket Obama verkligen kommer att ändra. Om han vinner, alltså.

Jag älskar espresso, jag älskar politik. Därför hoppar jag till av glädje (nästan), när jag ser en skribent som försöker etablera sambandet mellan antalet Starbucks i ett land och hur samma land drabbats av finanskrisen.

Medan börserna faller med en hastighet, som nedpressade av minst 15 bar, kliar sig bedömarna i huvudet för att analysera vad den exakta orsaken är. Daniel Gross på Slate formulerar det såhär:

"My tentative theory: Having a significant Starbucks presence is a pretty significant indicator of the degree of connectedness to the form of highly caffeinated, free-spending capitalism that got us into this mess. It's also a sign of a culture's willingness to abandon traditional norms and ways of doing business (virtually all the countries in which Starbucks has established beachheads have their own venerable coffee-house traditions) in favor of fast-moving American ones."

Kolla aldrig en bra story, den kanske inte håller. Den här tesen är så kul att jag säger Un doppio, per favore.

Le Monde talar om en comeback för John Maynard Keynes idéer i den brittiska politiken. Det är på många sätt intressant, men kanske inte så överraskande med tanke på finanskrisen. Keynes menade att staten borde agera för att dämpa konjunktursvängningar, och just nu är många oroade föratt ekonomierna ska gå över i recession.

Om staten ökar investeringarna under en lågkonjunktur, så ökar man befolknningens efterfrågan och behåller åtminstone styrfart i en annars avstannande ekonomi, menade Keynes. (Ber om ursäkt för denna schematiska beskrivning).

Folke Schimanski förklarar i  Populär Historia varför Keynes hamnade på ekonomernas avbytarbänk - och varför hans teorier knappast går att använda idag.

Internationaliseringen/globaliseringen försvagar ytterligare effekterna av enskilda länders Keynesianska åtgärder. Staten vill med sina investeringar få hjulen att snurra. Men om man importerar de flesta av sina varor från exempelvis Kina, så blir det de kinesiska hjulen som snurrar fortare.

Man ska också komma ihåg att Keynes inte är en modell för tillväxt.

Som ni säkert har sett diskuteras frågan om vigselrätt ganska ofta nu. Självfallet kopplat till äktenskapsdebatten.

Göran Janzon redogör här för lutherskt, reformert och anabaptistiskt förhållningssätt till relationen mellan kyrka och stat. (Evangeliska frikyrkan ordnade en samtalsdag om vigselrätt och opinionsbildning i ett post-kristet samhälle.)

Välbehövlig bakgrundsläsning när man försöker reda ut sin grundinställning. Inte bara i så infekterade frågor som vigselrätt och äktenskapssyn.

Jag anar att en del kyrkor, troligtvis omedvetet, är mer pragmatiska än teologiskt konsekventa i synen på sin roll i politiken. Jag tänker på Paul Frestons bok Evangelicals and politics, där han tittar på hur evangelikala/pentekostala/karismatiska kyrkor har påverkat politiken i 27 länder i Afrika, Asien och Latinamerika.

Initialt ser de här kyrkorna politiken som något världsligt som man bör hålla sig ifrån. Efterhand som de växer i numerär omvärderar de sin ståndpunkt och tycker att de självklart ska vara med och påverka det politiska livet. Ibland på ett väldigt långtgående sätt. Som när Zambia deklarerade sig som en "kristen nation".

Frågan är om det finns ett omvänt samband i länder där kyrkorna tappat i medlemssiffror och röststyrka i den offentliga debatten?

Som 39-åring är man på topp. Men snart går det snabbt utför, tydligen. Trodde att utförsbacken började redan tidigare, men skönt att ha några månader kvar. Tröstar mig med att när jag blir dement-light, så lär jag knappast märka det.

Jag skrev i dagens tidning att det felaktiga ryktet om att Barack Obama är muslim fortfarande sprids. Läs posten "Colin Powell opens his hate mail" på Urban Legends webbsida, så förstår ni. Urban legends avslöjar vandringslegender som sprider sig via webben snabbare än du hinner säga "konspiration".

Särsklit galet är den person som mejlade Colin Powell om att Obama visst var muslim. Han hade minnsann setts läsa en bok av en muslim som vill att USA ska gå under.

Jodå, visst är författaren muslim. Men Fareed Zakaria är också en av USA:s mest repsekterade utrikespolitiska kommentatorer. Han kan knappast räknas in i de militanta islamisternas skara...

I dag har jag bland annat intervjuat professor Mark Silk, om eventuellt kvarvarande hot mot en Obama-seger. Som bekant pekar de flesta opinionsundersökningar mot en klar seger för demokraternas kandidat.

För er som är riktiga presidentvalsnördar och intresserar er för religionens roll i kampanjen, kan jag rekommendera Marks blogg Spiritual Politics.

Nollywood är Nigerias motsvarighet till, janivetvad. Hur stort det är kunde man läsa om i DN-kultur redan förra våren.

I dag fick jag ett mejl från Nordiska Afrikainstitutet om att Gutenberguniversitetet i Mainz, Tyskland, håller en konferens om fenomenet i maj nästa år.

Kommer att tänka på en essä om afrikansk litteratur som Per Wästberg skrev för många år sedan. Han berättade om hur han lyssnade till riktigt bra radioteater i Västafrika. När Wästberg försökte få tag på författarnas böcker visade det sig att det inte fanns några. De skrev bara för radion. Alla hade tillgång till radio. Däremot var analfabetismen utbredd och språkbilden för splittrad för att det skulle löna sig för något förlag att ge ut litteraturen på de olika afrikanska språken.

Nollywood som fenomen är den tredje största filmindustrin efter, ja ni vet vilka. Man gör lågbudgetfilmer för uppskattningsvis två miljarder dollar per år, film som säljs på dvd och vcd - även till den afrikanska diasporan världen över. Kanske är detta motsvarigheten till den afrikanska radioteatern, fast i dvd-ns och globaliseringens tid? Får se vad de säger i Mainz.

Gustav svarade rätt på min Gissa diktator-tävling. Det var Idi Amin. Man bedömer att han var ansvarig för 300 000 människors död under sitt vanstyre i Uganda 1971-1979.

Gunnar Asteberg, för övrigt en släkting till mig, kom tvåa i tävlingen. Gunnar arbetade i Dodoma, Tanzania, under andra halvan av 1970-talet. Han berättar att fruktan för Amin nådde ända dit. Det var ju Tanzania som slutligen invaderade Uganda för att få bort honom.

Även ett hedersomnämnande till Stephanie Holmgren som kom trea.

Det är så kul med skärpta läsare. Ska se om jag har fler roliga grejer att tävla bort framöver.

Avslutningsvis en hälsning:

Följande TT-notis gav mig uppslaget till tävlingen "Gissa diktatorn":

Fattiga betalar för diktatorers lyx

Kongo-Kinshasas befolkning måste fortfarande betala på lån som diktatorn Mobutu tog för att bygga privata palats. Nu pressar en rad organisationer och länder på för att den här typen av skulder ska efterskänkas. Det är elva år sedan det tidigare Zaires diktator Mobutu Sese Seko dog, men varje år måste Kongo-Kinshasa betala av 300 miljoner dollar på hans skulder. Många andra fattiga länder är i ungefär samma situation, säger Atle Sommerfeldt, generalsekreterare i norska Kirkens nödhjelp. 

- Vi vill att långivarna ska ta ansvar för att ha gett ansvarslösa lån, säger han till den norska nyhetsbyrån NTB. Denna vecka deltar han i ett internationellt tredagarsmöte i Oslo om sådana lån - det första i sitt slag. Bland gästerna vid mötet 21-23 oktober är ministrar från Ecuador och Liberia och tjänstemän från Världsbanken och FN:s handels- och utvecklingsorgan Unctad. Kritiken drabbar inte minst stora låneinstitutioner som Världsbanken och IMF. De har genomgående ställt krav på ländernas ekonomiska politik men inte lika ofta på deras styrelseskick. Enligt en beräkning har u-länderna nu en total skuld på 2700 miljarder dollar - varav 500 miljarder räknas som så kallad diktatorsskuld. Seminariet arrangeras av Kirkens nödhjelp, Svenska Kyrkan och Lutherska världsförbundet.

Det här är en tävling öppen för er som inte jobbar på Dagen eller Swedmedia. Priset är Peter Yorks bok "Hemma hos diktatorn" (Norstedts). Mejla ditt svar och din adress till mig på anders.gustafsson@dagen.se

Jag återkommer i bloggen med vinnarens namn.

Vilken diktator handlar det om?

Titel: Hans excellens presidenten på livstid.

Också känd som:

1. Herre över alla markens djur och fiskarna i havet. Det brittiska imperiets erövrare i Afrika i allmänhet och (landet) i synnerhet.

2. Big Daddy.

Hade fem fruar och 30 kända barn.

Sitter och tittar på Kobra, ett av favoritprogrammen. De tar i kväll, måndag, upp den tyska tv-serien "Inga Lindström". Svensksåpa, en projektion av tyskarnas förfalskade Sverigebild, estetiskt inte långt ifrån Schwarzwaldkliniken i mitt tycke.

En intressant fråga är den om varför tyskarnas kärlek inte är besvarad. Faktum är att fram till Andra världskriget var det tyska kulturella inflytandet på Sverige det starkaste vi hade från omvärlden. Man kan ana kvarlevorna bland annat i den akademiska svenskans tendens till passivformer och baktunga meningar, ett klart tyskarv som en del föreläsare vill förklara med att det rör sig om behovet av exakthet. Det är inte den historiska förklaringen.

Efter kriget verkar Tyskland i det svenska medvetandet i allt för hög utsträckning ha reducerats till raspiga högtalare och marschmusik. Beklagligt. Vår granne är fortfarande Europas starkaste ekonomi, världens tredje största. Landets kulturella arv? Jag säger Goethe, Bauhaus, Modern Talking... Ja okej då, allt är kanske inte weltklasse. Men tillräckligt mycket.

Ibland undrar jag om vår tendens att nedvärdera eller ignorera Tyskland beror på någon sorts beröringsskräck. Vi har kanske kollektivt dåligt samvete över vår egen historia. Sverige hade en förkärlek för eugenik, rasbiologi. Tyskarna reste till Rasbiologiska institutet - världens första statliga, antaget med bred riksdagsmajoritet - och förundrades över vår världsledande position inom denna makabra kvasivetenskap.

Ni kan fortsättningen. Vi körde eftergiftspolitik mot Hitlers Naziregim. Vi slapp kriget. Men fick efteråt stå med huvudena böjda i skam över att vi inte bidrog till kampen mot världshistoriens värsta diktator. Är det därför vi osynliggör Tyskland?

Eurozine är en webbplats värd att hålla koll på. Samtids- och kullturdebatt med europiskt perspektiv - en skön motvikt till den anglosaxiska dominansen.

Missa inte Jonas Thentes essä om litterära perspktiv i Sverige, Beyond crime fiction, handbags and designer suits (tidigare publkicerad i Glänta). Blir upprymd av att han lyfter fram Magnus Hedlund, ett författarskap som i sina bästa stunder är ett av Sveriges främsta.

Det är fantastiskt vad Sarah Palin är lik Tina Fey. Eller är det tvärtom?

Även om Tina Fey alltid varit briljant, så får man nog ge Palin att hennes envetna rappande om job creation i varje fall realiserats för komikern Fay. Saturday Night Live-stjärnan skulle ha kunnat göra sig ekonomiskt oberoende för all framtid bara på att imitera republikanernas vicepresidentkandidat.

Missa inte våra temasidor i fredagens tidning, de om mission.

Vill också länka till en riktigt intressant lista som behandlar missionstrender, (från 2001). Här är tio av listans 50 punkter (ledsen att jag inte översätter dem):

1. Despite Christ's command to evangelize,67% of all humans from AD 30 to the present day have never even heard of his name.
2. Organized Christianity has total contact with 3,590 religions but no contact at all with 353 other religions and their over 500 million adherents.
3. 14 million converted Hindus, Buddhists, and Muslims have opted to remain within those religions in order to witness for Christ as active believers in Jesus as Lord.
4. Heads of the 50 major Christian World Communions, with 1.5 billion members, have since 1957 met annually for serious 3-day dialogue.
5. From only 3 million in AD 1500,evangelicals have grown to 648 million worldwide,54% being Non-Whites.
6. Christian triumphalism -not as pride in huge numbers,but as publicized self-congratulation -is rampant in most churches,agencies,and ministries.
7. 91% of all Christian outreach/evangelism does not target non-Christians but targets other Christians in World C countries, cities, peoples, populations, or situations.
8. Over 20 centuries Christians have announced 1,500 global plans to evangelize the world; most failed; 250 plans focused on AD 2000 fell massively short of stated goals.
9. The 3 least cost-effective countries over 1 million in population for Christian outreach are: Japan,Switzerland,Denmark.
10. The 3 most cost-effective countries over 1 million in population for Christian outreach are: Mozambique,Ethiopia,Tanzania.

Läser att Jörg Haider hade 1,8 promille alkohol i blodet när han kraschade sin bil i drygt 140 kilometer i timmen. Känns symptomatiskt för en politiker som också var berusad på skadliga idéer. Jag unnar förstås aldrig någon ett sånt slut och menar inte att göra en billig poäng.
Samtidigt kan jag inte låta bli att jämföra denna trafikolycka med en annan. Statsmannen och den intellektuelle giganten Bronislaw Geremek avled också i en sådan i juli. Hans bidrag till Polens demokrati är omvittnat. Han var också doktor i historia och skrev den utmärkta "Den europeiska fattigdomens betydelse", som Ordfront gav ut. Geremeks namn nämndes ibland som ett av de få med tyngd nog bakom sig att kunna föra Europas talan i framtiden.
Jag minns honom från en föreläsning på Utrikespolitiska institutet för några år sedan. Då gav han prov på sin slagfärdighet när någon bad honom beskriva Polen som land.
"Polen är ett land beläget mellan Ryssland och Tyskland", konstaterade han kort. Med hänvisning till att historien visat hur landet bestäms av sina jättar till grannar.
När jag besökte Polen för några år sedan slogs jag av en sorts defaitism som verkade prägla lynnet. "Union som union", sa nån apropå min fråga om hur han kände inför att gå med i EU. Så tänkte inte Bronislaw Geremek. Han efterlyste gemensamma historieböcker och "emblematiska personligheter" som kunde bidra till att ge Europa en framtidstro. Geremek var själv en av dessa personligheter, Haider var det inte.

Brukar inte oroa mig över börsfall. Den här listan ger mig ändå olustkänslor. Risken för dumdristiga, eller rentav otäcka, politiska beslut ökar dramatiskt i kristider. Håll huvudet kallt, Svensson.

Så! Då reser jag. Och tar bloggpaus, den här gången på riktigt.

Nu är jag borta en vecka, då jag ska med på den Mellanösternresa som Bilda och Dagen anordnar. Vill samtidigt passa på att tacka alla er som kommer med kommentarer på bloggen.

Vi ses om en dryg vecka! 

Läser en del skönlitteratur, men alldeles för lite för att ge några generella omdömen. Men inte Horace Engdahl. Och oj vad arga de blir i amerrkat. Jag kan väl förstå dem.

När jag var i Kina hände det att jag hamnade i samtal med indignerade kineser, som inte kunde förstå varför lilla Sverige ska få ha hand om Nobelpriset.

"Ni förstår inte kinesisk litteratur."

"Jamen Gao Xingjian", försökte jag.

Och fyllde i att Bei Dao är en stor poet. Det hjälpte inte. Sverige är för litet, för insulärt kan tänka, för att få handha ett så stort pris.

Det är fascinerande att litteraturpriset får ett så enormt genomslag. Fråga en kompis vem de tror får Nobelpriset i år, så kommer de att svara med ett författarnamn. Inte med nån kemist eller ekonom. Möjligen en potentiell fredspristagare.

Var rätt stolt när en viss statsvetare en gång hävdade att bara en litteraturpristagare haft någon historisk betydelse att tala om. Och jag direkt kom på vem. Klarar du den utan att kolla på nätet?

Joel Halldorfs understreckare i SvD i dag var så läsvärd att jag måste tipsa er som eventuellt inte läst den. Fundera särskilt på sista stycket om klassresa, förborgligande och konsekvenserna av detta.