För tredje gången vandrade jag i Dolomiterna under semestern. Ett par vänner undrade en gång vad vi gör, om det inte blir tråkigt? Näe.
Jag och Tre cime. Det är Tre cime som är i bakgrunden.
Bror Johan och jag.
...
Här bodde vi sista natten, Rifugio Pian di cengia.
Journalisten Bosse Schön har skrivit en något märklig debattartikel på Newsmill om att Selma Lagerlöf 1922 sponsrade en rasbiologisk skönhetstävling. Han skriver bland annat:
"I Sverige tappade vi närminnet och drog en glömskans dimridå över Hitlersbeundran, medlöperi och eftergiftspolitik. Men tigandet är inget svar. Därför kommer skelletten att fortsätta ramla ur garderoberna. Ingmar Bergman och Ingvar Kamprad är två världsberömda svenskar som i ungdomen visat sig ha varit nazianstuckna (båda valde att själva berätta). Nu är det Selma Lagerlöfs tur. Till hennes försvar ska sägas att hon fördömde judeförföljeserna i Nazityskland på 1930-talet. 1940 hjälpte hon den tyska judiska författarinnan Nelly Sachs att fly till Sverige."
Jag blir lätt förvånad, eftersom Schön har skrivit artiklar, böcker och producerat radiodokumentärer om rasbiologi och tvångssteriliseringar tidigare. Han var långt före Maciej Zaremba.
Selma Lagerlöfs personliga övertygelser i den här frågan vet jag inget om. Men att hon bara ett år efter Nazistpartiets bildande i Tyskland skulle ha läst partiprogrammet och kommit fram till att hon sympatiserade med Hitler och hans kumpaner känns lite långsökt. Särskilt baserat på att hon under inte klargjorda omständigheter donerade böcker till en svensk rasbiologisk tävling.
Men framför allt vänder jag mig mot den otidsenliga tolkningen att rasbiologin, eller eugeniken, var så tydligt kopplad till nazismen. Eugeniken var en kvasivetenskap som fann genklang i de mest skilda samhällen världen över: I den svenska folkhemsvariant som Maija Runcis visade på i den avhandling som Maciej Zaremba byggde sina uppmärksammade artiklar på i mitten av 90-talet; hos nazisterna med sin übermenschenideologi; hos kriminalvården i Kalifornien (de första registrerade tvångssteriliseringarna, för övrigt innan Mendels genetiska experiment hade återupptäckts); eller i den brasilianska rörelse som kallades branqueamento. Listan kan göras längre.
Tänk också på att den svenska lagen om tvångssterilisering från 1941 avskaffades först på 1970-talet. Få kopplade alltså ens samman den med nazismen ens efter Andra världskriget.
Inte bara de bakomliggande resonemangen skilde sig åt. Bland de länder som införde tvångssterlilisering tillämpades den väldigt olika. Sverige var nitiskt. Och över 90 procent av offren i vårt land var kvinnor.
Jag tror att vi, om vi kopplar eugeniken endast till nazismen, inte i tillräcklig utsträckning kommer att göra upp med vår historia. Nazismen blev paradoxalt nog en sorts alibi. De drog ju rastänkandet till sin yttersta gräns: folkmordet. Men att se hur djupt rasbiologins rötter tilläts växa i vår egen mylla, oberoende av nazismen, är betydligt smärtsammare.
Om detta borde vi berätta.
Rättelse: Jag skrev i den här bloggposten om Bosse Schöns radiodokumentärer och hans tidiga uppmärksammande av tvångssteriliseringarna. Blackout! Jag tänkte på Bosse Lindquist. Läs hans bok Förädlade svenskar.
Var det någon av er som såg reprisen av Stranded i går? Dokumentären om hur några ungdomar överlevde över två månader i Andernas iskyla efter en flygkrasch 1972. Jag har sett spelfilmen om dem några gånger: Alive!
Tycker fortfarande inte att det faktum att de åt av sina döda vänners kroppar är det mest spännande med den här historien. Men se det här klippet om lavinen som drabbade dem efter 16 dagar. Och hör berättelserna om de nästan kusligt samstämmiga nära-döden-upplevelser som flera av dem hade.
Hittar tyvärr inte Stranded på SVT play. Skicka gärna en länk, om någon av er ser den på ett ställe där det är gratis (lagligt alltså...) att se reprisen. För dokumentären är bättre än filmen.
Tänk själva, att efter 30 år komma tillbaka till platsen där man så länge levde granne med döden. Att nu ha med sig sina egna barn, som är i den ålder man själv var när det hela hände.
I sitt främsta verk "En teori om rättvisa" nämner John Rawls aldrig Gud. Men en nyutkommen bok visar hur en ung Rawls, innan han förlorade sin tro under Andra världskriget, var en djupt religiös människa.
Rawls räknas i dag som 1900-talets kanske mest betydande politiske filosof. Så fort rättviseteori diskuteras dyker hans och Robert Nozicks namn upp.
Carl Rudbeck skriver på Dagens nyheters kultursida:
"Ändå tror jag att det blir svårt att i framtiden läsa Rawls utan att uppmärksamma hur mycket av hans system som ursprungligen kommer ur en religiös föreställningsvärld. Gud försvann, men ett kristet färgat jämlikhetsideal stannade kvar."
Rawls menade att när man ska beskriva ett tänkt, rättvist samhälle, ska man göra det bakom en "okunnighetens slöja". Med andra ord, i en hypotetisk situation där man ännu inte vet om man blir arbetslös, börshaj, politiker, ämbetsman eller nåt annat.
En sån situation är förstås helt omöjlig i praktiken. Men redan själva tankeexperimentet har en tendens att påverka ens samhällssyn.
Gissar att rätt många av er har hört Dave Carrolls countrylåt "United Breaks Guitars" vid det här laget. Videon har snart visats fyra miljoner gånger på Youtube. Han skrev låten efter att United Airlines misshandlat hans fina gitarr i bagagehanteringen och vägrat honom ersättning. I stället för att stämma UA stämde han gitarren, med ett resultat som nog ingen hade kunnat drömma om.
Tydligen har de nu lovat att betala. Och Carroll har fått fart på karriären. Tv-inslag om honom till och med i Brasilien.
Ser just på Aktuellt att Amnesty International kritiserar domen av två bosnienserbiska krigsförbrytare - trots att de fälldes. Såhär skriver Amnesty:
"De bosnienserbiska kusinerna som var medlemmar i den paramilitära styrkan 'Vita örnarna', dömdes den 20 juli för brott begångna mot civilbefolkningen under kriget i Bosnien-Hercegovina 1992-1995. Bland brotten inkluderas mord, förföljelse, utrotning och tortyr.
Amnesty är mycket kritiskt till att åklagaren inte utredde de anklagelser som finns mot dem för krigsbrott och brott mot mänskligheten för sexuellt våld, exempelvis våldtäkt.
- De våldtagna kvinnorna i Visegrad förtjänar också rättvisa. Personer som begått dessa brott måste också ställas till svars, säger Nicola Duckworth, chef för Amnestys Europa- och Centralasienavdelning (...)"
Sitter framför tv:n och blir allt mer upprörd. Det finns säkert svårigheter med bevisföring, som någon invänder. Men är det bara jag som får intrycket av att det sexuella våldet verkar vara lågprioriterat när man ska utreda och åtala misstänkta krigsförbrytare?
Den som hört historierna om systematiska våldtäkter i exempelvis Bosnien och Kongo-Kinshasa har svårt att förstå varför.
Läs den här intervjun med epidemiologen Tom Jefferson. En skeptikers syn på larmen om svininfluensa.
Inledningen är illustrativ:
SPIEGEL: Mr. Jefferson, the world is living in fear of swine flu. And some predict that, by next winter, one-third of the world's population might be infected. Are you personally worried? Are you and your family taking any precautions?
Tom Jefferson: I wash my hands very often -- and it's not all because of swine flu. That's probably the most effective precaution there is against all respiratory viruses, and the majority of gastrointestinal viruses and germs as well.
Som du redan förstått har jag ingen läkarutbildning. Det som alltid gör mig mer orolig än en annalkande influensa är när precis alla ropar att vargen är på väg.
Svininfluensan sprids - och Jefferson tvättar händerna. Jag har ofta tänkt på hur folk beter sig när de reser. Köper en chipspåse, äter sedan chipsen med sina skitiga händer. När magsjukan kommer, skyller man på dålig mat i landet man besöker. Det kan vara så, men jag undrar om det inte lika ofta beror på vår bristande handhygien.
Nån av er läsare som jobbar med de här frågorna och kan ge synpunkter?
En av de absolut roligaste bloggarna just nu. Jag lider med frimärkssamlarna som utkonkurrerades av Åtorpsmarknaden. En sida som påminner om att livet är fullt av små besvikelser. Och stora.
Tipstack till Boel, som för övrigt borde börja blogga.
Dags för semester. Milano, Padova, Venedig och Dolomiterna. Sköt om er.
De spelar på Köpenhamns jazzfestival den 10 juli och på Stockholms jazzfestival den 15 juli. Det är gammelgospel med hjärtats glöd och ett stänk av svavelos.
Har du en chans att åka dit, missa dem inte!