FN bekräftar att två beväpnade grupper nyligen våldtog minst 150 kvinnor under en attack mot en by í den kongolesiska provinsen Nordkivu. Förra året våldtogs 8 000 kvinnor bara i Nord- och Sydkivu.

Jag gråter inombords. För er som följer Dagen är det inga nyheter. Vi har skrivit om det här i åratal. Visst har det uppmärksammats en del även i svenska medier genom åren. Men inte alls så mycket som det förtjänar.

Jag minns en kommentar från en svensk biståndsarbetare, när det gäller mediebevakningen. "Alla här gnäller på USA-mediers utrikesbevakning. Det gör de inte i Kongo-Kinshasa. 'Amerikanerna är ju de enda som visar något intresse'", var tydligen inte en helt ovanlig reaktion.

Kom helt plötsligt på att Marika Griehsel gjorde en film på uppdrag av Kvinna till kvinna. Jag har inte sett den men misstänker att den är bra. Hon brukar vara det. Jag saknar verkligen hennes Afrikarapportering i SVT.

Bäst av alla när det gäller Stora sjö-regionen tror jag ändå att Colette Braeckman på belgiska Le Soir är. Har du specialintresse, följ hennes blogg.

Min kollega Kerstin Doyle skrev nyligen ett par artiklar om våldet i Kirgizistan i juni.

Vi hade även en TT-text som uppföljning, baserad på en rapport från Human Rights Watch.

Situationen är oroväckande. International Crisis Group släppte i dag en rapport.

Ur förordet:

"Most of the violence took place in Osh, Kyrgyzstan's southern capital, with a less bloody outburst in and around the region's other main city, Jalalabad. The forces that stand behind the violence have not yet been fully identified. This is unlikely to happen without an exhaustive and professional international investigation. Certain things are, however, clear. Although the profound belief in the Uzbek community that the pogroms were a state-planned attack on them is not borne out by the facts, there are strong indications that prominent political figures, particularly in Osh city, were actively, perhaps decisively, involved."

Klyftan mellan folken i södra delen av landet är svåröverbryggad, med en eufemism. ICG påminner om en liknande situation 1990, då Sovjet skickade elittrupper. I dag har den svaga regeringen inte den kapaciteten, och den har nekat till utländsk hjälp. Inte ens 52 polisiära rådgivare från OSSE fungerar i dag. Nationalister är starkt emot dem, och de kan på så sätt försvaga centralregeringen

Molnen tornar upp sig vid horisonten.

"Without prompt, genuine and exhaustive measures to address the damage done by the pogroms, however, the country risks, sooner or later, another round of terrible violence."

Det här är intressant. Japan och Indien har inlett samtal om att samarbeta kring kärnkraft. Ofta hör man att det 21a århundradet kommer att vara Asiens, på samma sätt som det 19e var Europas och det 20e var USA:s.

Bill Emmott gav för två år sedan ut boken Rivals, där han komplicerade den bilden betydligt. Det låter som om Kina, Indien och Japan samfällt arbetar mot väst för att flytta den världskonomiska tyngden österut. Men faktum är att de inte ens gillar varandra.

Indien och Japan fruktar Kinas nuvarande ambitioner. De inledda samtalen ska antagligen ses i ljuset av detta. Emmott skriver också att George W Bushs besök i Kina var en viktig markör för detta; USA och Indien slöt ett avtal 2008 om samarbete kring nukleära frågor, trotds att Indien aldrig har skrivit på icke-sprindningsavtalet.

Bill Emmott:

"The tension in Asia arises from the fact that both China and India think that they should be the leading power of the region, and that Japan feels threatened by China's rise especially. With three great powers, Asia is entering a period of balance-of-power politics reminiscent of 19th century Europe. The United States is already playing a balance-of-power game, seeking to strengthen its relationship with India (through a defence pact and a nuclear deal) and to encourage Japan to do the same. The interests of the great powers are increasingly overlapping, with China's expanding across the Indian Ocean as it seeks resources and allies in Africa and with India's expanding eastwards as it seeks markets, allies and strategic protection. It is not at all inevitable that this will lead to conflict, as was the case at the end of the 19th century. But tension will rise. Managing it will be one of the most important tasks of the 21st century."

Som ni märker är jag upptagen med annat och har lite dålig frekvens på bloggandet. Ledsen för det; ofrånkomligt så att det blir lite tempoväxlingar här.

Här är tre länktips:

Jag vet att Stanley Hauerwas är en favorit för en del av er. Han skriver Reflections on learning how to speak Christian. (Från ABC)

Martin Wärnelids krönika i dagens Dagen tycker jag är läsvärd.

Följ Andy Keller och Evan Villarubia på deras ettåriga cykeltur genom Kina. Fantastiska foton!

Jaja, en lightkamp i så fall, jag håller med. Tyckte det här var kul. Andra världskriget i Facebooktappning.

(Germany just took the "what tropical hideout best suits you?" quiz, and the result is Argentina.)

Tittar på SVT:s Korrespondenterna och blir rätt upprörd. En textilarbeterska jobbar tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan. Månadslönen är cirka 300 kronor. Egentligen ingen nytt, förutom att minimilönen nyligen höjdes...

Jag tillhör dem som tycker att många saker här i världen kan och bör skötas utanför den politiska sfären. Men i en del fall räcker det inte. Här behövs bland annat en facklig verksamhet och en konsumentpress från oss i nord. Jag tror visst på marknadsekonomi, men marknaden behöver tyglas.

För övrigt en miss av H&M att inte vilja visa upp sin fabrik. Här hade man chansen att ta udden av alla uppgifter om att västerländska företags försökran om att de i själva verket förbättrar förhållandena i länder i syd inte går att lita på.

Man behöver ett fungerande näringsliv, entreprenörsanda för att få fart på ekonomisk utveckling. Men det här är något annat - exploatering av människor.

Så måste det väl vara? Historien om Steven Slater, flygvärden som fick nog, är ju underbar på sitt lite Klintbergska sätt. En passagerare vägrade sätta sig, trots att planet ännu inte stod still. Passageraren slog Steven Slater i huvudet med en väska, när han sa åt honom/henne (har sett båda versionerna) att sätta sig ned.

Det blev för mycket. Slater slet åt sig två bärs, fällde ut nödrutschkanan och gled ut i friheten. Efter att först ha ropat ut i högtalarna att han slutade.

Jag vill först säga att jag många gånger drömt om att slå nåt hårt i huvudet på idioterna som struntar i säkerhetsföreskrifterna.

Men så till barnarbetesfrågan. Slater sa att han hade jobbat i 28 år på flygbolaget, påstås det. Han är i dag 39 år. Han började alltså där när han var... elva?!

Om nån kan ge klarhet i det här så berätta gärna. Jag bara konstaterar att de nog har drivit arbetslinjen lite väl långt.

SVT:s Önskedokumentären är en underbar satsning. Dokumentären om missionärsfamiljen Struble (ligger ute till den 3 september) tål att ses om och om igen.

Berättelsen om hur Struble-barnen står på perrongen och uppklädda vinkar av föräldrarna med sången "Må vi alla hava olja uti våra lampor då",  lockar fortfarande fram avgrundsdjupet i magen.

Den här dokumentären skildrar familjens öde på ett ömsint sätt. Missa inte den.

CNN:s Anderson Cooper intervjuar Christopher Hitchens om dennes cancer. Bra samtal, ett ev de där som utspelar sig på randen till det outgrundliga. Nej, förvänta er inte att Hitchens blir religiös för att hans liv står på spel. Men lyssna till hans berättelse. Omöjligt för mig att inte känna massor av värme för honom.

Kan vara värt att höra hans kommentarer om det faktum att det finns människor som ber för honom, ärkeateisten. 02.45 in i inslaget kommer det. "Det finns folk som ber för att jag ska lida och dö." Jag undrar hur man tänker då, jag fattar det helt enkelt inte. Jag förstår att en del känner kväljningar och gör som Ann Rice.

Tydligen har några utsett den 20 september till en bed för Hitchens-dag. Om detta säger han: "Om det får dig att må bättre så har du min välsignelse".

Jag har lovat att återkomma med nån sorts uppsummering av mina Benny Hinn-funderingar. Jag har inte glömt det. Tänker bara många i nuläget är rätt trötta på diskussionen. Tänker också att det finns en poäng att ge det lite tid.

Tills vidare kan ni fundera på en skarp krönika av J. Lee Grady i Charisma Magazine. Den heter "Say goodbye to the untouchable preachers". Den handlar om så mycket mer än en enskild predikant. En hel del av texten är självkritisk. Grady menar att Gud skakar om sin kyrka och vill få bort korruptionen, och att många av oss gett de tvivelaktiga predikanterna en plattform.

Ett stycke handlar definitivt om Hinn:

"We were the naïve ones. When they begged for $2 million more in donations because of a budget shortfall, we didn't feel comfortable asking why they needed that $10,000-a-night hotel suite. In fact, if we did question it, another Christian was quick to say, 'Don't criticize! The Bible says, Touch not the Lord's anointed!' God forgive us."

Som sagt, jag återkommer.

Visst läste ni om hur Stadsmissionen ansökte om bidrag från Norge? Man bad om 300 miljoner kronor från statsminister Jens Stoltenberg för att hjälpa hemlösa.

Resumé har en bra intervju med kreatörerna bakom idén. Saxat:

"- Sverige slår sig för bröstet och säger att vi är ett välfärdsland, men hur kommer det sig då att vi inte kan ta hand om de hemlösa och ge dem tak över huvudet? Vi vill få Sverige att skämmas, säger copyn Fredrik Mattsson.

De hemlösa ber om Stadsmissionens hjälp. Stadsmissionen ber politikerna om hjälp. Men uppenbarligen räcker det inte, resonerade gruppen.

Tankarna gick till vårt rika grannland i väst. Fredrik Mattson förklarar att Norrmännen älskar när det går dåligt för Sverige. Ett tiggarbrev på 300 miljoner kronor till Norges statsminister skulle säkerligen ge genomslag."

Tycker att det här var smått genialiskt. Hoppas bara att det följs av mer debatt, av mer handling.

Jag skulle också vilja höra fler röster från hemlösa själva. När jag skriver det inser jag att det var ett tag sedan jag läste Situation Stockholm. En av deras främsta förtjänster är väl just den. De pratar med, inte om.

Sköna ord. Och lite sorg att Mascherano antagligen drar.

Det skrivs en del om hunden Trapper som fick ta nattvarden i en anglikansk kyrka i Toronto. Kristna över hela Kanada har tydligen protesterat, och kyrkan har lovat att Trapper har mottagit sin sista oblat.

Jag gillar religionsredaktören Frank Lockwoods kommentar: "An unbaptized dog, to make matters worse."

Ni får bara inte missa Emanuel Karlstens klipp, där unga frälsissoldater förvandlar en resa med lokaltrafiken till rena karnevalen. Otroligt häftigt.

Tack för alla mejl, telefonsamtal, bloggposter och facebook-rekommendationer efter artikeln om Benny Hinn. Nästan alla har varit positiva. Jag återkommer med fler funderingar vid senare tillfälle.

En kommentar bara. Jag säger aldrig i artikeln att Gud inte kan möta människor på Benny Hinns möten. En av de centrala frågeställningarna är glappet mellan å ena sidan det stora antal helanden som Benny Hinn och folk runtomkring honom hävdar sker, och å andra sidan de få som man har kunnat eller velat bekräfta.

Sitter och ser reprisserien Världens modernaste land. Fredrik Lindström är bra, inte tal om annat. Men man kan ha en hel del invändningar. Det bäst formulerade hittills är väl Stefan Helgessons i Dagens nyheter när serien sändes första gången.

Är Sverige så modernt när allt kommer omkring? Helgesson:

"Här behövs en kopernikansk omkastning! Världen roterar inte runt Sverige. Sverige uppfann inte moderniteten. Atatürks modernisering av Turkiet får makarna Myrdal att framstå som timida. Världens modernaste stad år 1965 hette Brasília. Syd­koreaner är mer uppkopplade än svenskar. Själlös miljonprogramsarkitektur går att finna i alla världsdelar."

Det bästa jag läst när det gäller svensk självanalys är Henrik Berggrens och Lars Trägådhs Är svensken människa (Norstedts). Viljan till oberoende är kanske det som mest karakteriserar det svenska lynnet. Författarna talar om statsindividualism. Välfärden är som ni vet inte något unikt för Sverige. Däremot har inget annat land så anpassat välfärden efter individen. I exempelvis Tyskland kretsar det kring familjen, bara för att ta ett exempel.

Oberoende. Jag ska inte behöva dig. Du ska inte behöva mig. Snacka om att myntet har två sidor.

Om detta kan man fundera mycket. Har ni några spontana tankar?

Läser om Chavez konfrontation med Katolska kyrkan. Hans förhållande till de kristna är värt att studera. Ja, ni fattar. I ett land med så stor andel kristna kan han knappast göra sig ovän med dem alla.

Det gör han inte. Såhär sa sociologen David Smilde när jag intervjuade honom om detta för två och ett halvt år sedan.

- Venezuela före Chávez var ett väldigt ojämlikt samhälle med stark maktkoncentration, där den politiska, ekonomiska och religiösa makten överlappar varandra. Så fort han kom till makten försökte han bryta katolska kyrkans hegemoni genom att ge ekonomiskt stöd till evangelikaler och andra.
Det katolska prästerskapet är dock splittrat i sin bedömning av Chávez.
- Katolska kyrkan är en av ledande rösterna i oppositionen, men den är inte bara anti-Chávez. Det finns en avsevärd del av de präster som jobbar i fattigkvarteren, barrios, som är vänligt inställda till honom.

Läs Anna Laestadius Larssons krönika i Svenska Dagbladet från häromdagen. Dags att fridlysa sommarlovet, menar hon. Hennes bror bor i USA och berättar hur barnen i deras bostadsområde pluggar stenhårt på sommaren. De är redan duktiga men vill höja sina betyg. En av orsakerna att föräldrarna drillar barnen under sommaren är att hålla huspriserna uppe. Bra skolor=högre huspriser.

Detta apropå professor Karl Alexanders forskning, som visar att det främst är under sommarlovet som kunskapsglappet ökar mellan elever från rika respektive fattiga familjer. I Baltimore har man startat projekt för att hjälpa och stimulera barn från resurssvaga familjer under sommarlovet. Men att nagga på ledigheten för att höja fastighetspriserna? Hade inte ens kommit på tanken.

Det pågår en mycket intressant diskussion i USA sedan ett par månader. Är alla religioner i grund och botten desamma?

Senast började detta egentligen ständigt pågående samtal med Stephen Protheros bok God is not one. Prothero vill göra upp med den välmenande, men i hans tolkning felaktiga, tanken om att alla världsreligioner i grund och botten är desamma. Den har fått blandad kritik.

Washington Post har på sin webb en sida med inlägg från en panel bestående av 24 personer. De tar sin utgångspunkt i Dalai Lama, som nyligen firade sin 75-årsdag. Protheros egen text är den som fått flest kommentarer.

Min favoritbrubrik är Are religions different or same? Yes.

Vad man tycker personligen är en sak. Däremot bör alla beslutsfattare och analytiker nog vara medvetna om att det i ett globalt perspektiv är en minoritet som skulle säga att alla religioner egentligen leder upp på samma berg. De flesta skulle, med Prothero, fråga sig vad som finns på toppen.  

Nej, det är inte ännu ett nytt livsstilsmagasin. Det är FAO, FN:s livsmedelsorganisation, som ger fri tillgång till sin databas. Kan inte recensera den men tänkte bara tipsa alla er som följer bistånds- och utvecklingsfrågor.

Tror knappast att jag bloggar nåt mer förrän i nästa vecka. I helgen ska jag till Göteborg. Bröllop. Ska bli så kul!

Några personliga tankar apropå texten i dag om hur sommarlovet ökar klyftan mellan barn i resursstarka och resurssvaga hem. Artikel två och tre i samma ämne.

Professor Karl Alexanders forskning tyder alltså på att den här kunskapsklyftan framför allt uppstår under sommarlovet. Skolan var i hans undersökningar faktiskt ganska bra på att ta hand om de svaga barnen, så länge de var i klassrummet och hade en lärare.

Men under sommarlovet ger föräldrarnas engagemang - eller brist på engagemang - tid, resurser osv, större utslag. Du har en tio veckor lång period där en del barn stimuleras, andra inte.

Läraren Beatrice Arwidsson gör en uppmuntrande reflektion utifrån sin verklighet: Engagemang slår ekonomiska resurser. Rika föräldrar kan visserligen skicka barnen på språkresa under lovet, men Beatrice Arwidsson säger att barn från fattiga förorter klarar sig alldeles utmärkt, om de har engagerade föräldrar.

När jag gick i femman kom författaren Lars Hesslind på besök till Halmstad stadsbibliotek. Han sa att läsförmågan skulle bli den enskilt viktigaste faktorn som avgjorde hur det gick för oss i skolan. Kan du inte läsa trepoängsfrågan på matteprovet, så kan du heller inte lösa den.

Hesslind berättade om hur han brukade gå in i skolklasser och börja med att ställa frågan: Hur många här har läst en bok? (Många händer lyfts) Fem? Tjuge?

Till slut har han bara kvar två, tre elever som fortfarande räcker upp handen. "De här är bäst i klassen", sa Hesslind. "Ja", sa fröken.

"Men jag skulle inte säga det här till er om jag inte trodde att ni kunde göra något åt det", sa han sedan. Lars Hesslinds förslag var detta: Ta en bok du gillar. Läs tio minuter varje kväll. Markera var du börjar och var du slutar. Tio minuter exakt. Ganska snart kommer du att se skillnaden. Det flyter lättare.

Karl Alexanders studier upptäckte att barn till fattiga föräldrar till och med tappade i läsförmåga under sommarlovet. Böcker i hemmet eller ett lånekort på biblioteket kan vara första åtgärden.

Det är 30 år sedan jag hörde Lars Hesslind. Han avled tidigare i år. Jag glömmer aldrig hans föreläsning.

Missa inte Birger Thuresons ledare på det temat i dag. Minoriteterna förföljs alltså allt oftare på grundval av religion. 

Den rapport jag skrev om i går tar upp det bristande minoritetsskyddets konsekvenser för millenniemålen, kampen för att halvera världsfattigdomen. När ländernas regeringar rapporterar skolgång, barnadödlighet och så vidare, visar de inte hur situationen är specifikt för minoriteter. Oftast är den betydligt sämre än för majoritetsbefolkningen. Risken är dessutom överhängande att regeringarna väljer bort minoriteternas regioner i eventuella utvecklingssatsningar.

Slutsats: Minoritetsskyddet kommer att spela en avgörande roll i kampen mot fattigdomen. Religionsfriheten är en viktig del av det skyddet.

I dag har jag skrivit om en ny rapport från Minority Rights Group International. I en av mina tre artiklar, en kommentar, tar jag upp risken med att man med en svepande etikettering av en konflikt som "religiös" faktiskt kan bidra till att den förvärras.

Joakim Wohlfeil på Diakonia mejlar och berättar om en av erfarenheterna med projektet Tools for peace, som han ansvarade för 2004. Där kom de fram till att regeringar och frivilligorganisationer ibland tog till fel åtgärder när de felaktigt betecknade konflikter som religiösa. Till exempel missade de hjälp med fredsbefrämjande insatser som religiösa ledare hade kunde erbjuda.

Jag vill inte idealisera. Det är allt för uppenbart att det som kan brukas också kan missbrukas. Religion är ett tragiskt exempel på detta. Men därför är också kunskaperna om både religion och om de konflikter vi talar om desto viktigare.

Ministry of culture and Islamic guidance ger nu ut en guide för hur en sedlig frisyr ska vara. Glöm hästsvans, glöm kaxigt. Kortk- och välklippt ska det vara. Min frisyr stämmer åtminstone in på hälften av "kort och välklippt".

Känner du dig osäker på vad som är okej, kan du läsa Daily Telegraphs guide till religiöst hår. Lugn. Rastafari finns med.

Jag tillåter mig att skämta om detta som i grunden är djupt tragiskt. Självfallet är det ytterligare ett sätt att kontrollera befolkningen. BBC skriver att det privata blivit än mer politiskt sedan det omstridda valet förra året.

Dagen skrev i förra veckan om Justin Bieber. Han har varit utsatt för en rad mer eller mindre (mest mindre) roliga skämt på nätet. Det senaste i raden gillar jag. På sin My World Tour Page fick fansen rösta om var han ska göra spelningar. Nu har en halv miljon begärt att han ska åka till Nordkorea.