”En kyrka utan troget folk fungerar inte”
Textstorlek
| Publicerad: 2006-10-26 06:00
Roseniuskyrkan ligger centralt i Stockholm, nära Stureplan och diverse ”inneställen”. Men redan adressen - Smala gränd - antyder att för den som vill komma in på det verkliga innestället krävs en hjärtats omvändelse. Svenska kyrkan har många ansikten. Den är en folkkyrka, men den är också evangelisk. Den är episkopal men också demokratisk. Den är gammalkyrklig, men också låg- och högkyrklig. Den kan vara karismatisk, men också feministisk. I en rad artiklar beskriver Dagen, genom mötet med människor engagerade i Svenska kyrkan, några av de strömningar som präglar dagens kyrka.
Namnet har kyrkan fått från en av förgrundsfigurerna i den nyevangeliska, lågkyrkliga väckelse som på 1800-talet satte sin prägel på Svenska kyrkan, Carl Olof Rosenius. Väckelsen resulterade i två inomkyrkliga rörelser, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och Evangelisk Luthersk Mission (tidigare Bibeltrogna Vänner) plus en frikyrka, Svenska Missionskyrkan. Roseniuskyrkan har ända sedan 1911 varit ett centrum just för ELM, och de senaste fyra åren har Markus Hector varit missionsföreningens predikant.
Förhållandet till Svenska kyrkan är dubbelt. Inom ELM är man både lojala och kritiska.
- Mycket är bra i Svenska kyrkan, till exempel en del väl fungerande församlingar. Generellt måste man ge kyrkan en eloge för att man söker lyssna på nutidsmänniskan och hennes frågor. Samtidigt är vi kritiska till att förtroendet för bibelordet är så lågt, och till kyrkans oförmåga att utifrån Bibeln ge samtida och relevanta svar, säger Markus Hector.
Även om de flesta som tillhör ELM fortfarande är och vill vara medlemmar i Svenska kyrkan, så ökar det främlingskap många känner inför kyrkans utveckling.
Kyrkan avviker från BibelnNär det gäller teologin tycker Markus Hector att Svenska kyrkan undviker att förmedla Bibelns lära eller också avviker man klart och tydligt från dess undervisning därför att den uppfattas som kontroversiell.
Han exemplifierar med de exklusiva anspråk som Jesus har på att vara Guds son och människans enda möjlighet till frälsning.
- För oss inom ELM är det en helt avgörande fråga att människan behöver ånger och omvändelse för att bli frälst, men dagens kyrka undviker helt att varna människor för helvetet, säger han. När det gäller sexualetiken tar ju kyrkan upp frågorna, men avviker från vad kyrkan tidigare bekänt sig till, säger han.
- Kjell-Albin Abrahamsson betecknade nyligen Svenska kyrkan som ”blaskig”. Jag tror att det hör samman med att Svenska kyrkan upplever sig ha en mer terapeutisk roll än att vara en sanningsförmedlare. Man föredrar helt enkelt psykologi framför troslära.
Outgrundlig GudMarkus Hector betonar att Bibeln är avgörande för en sann kunskap om Gud. Samtidigt stryker han under att ingen människa enligt Romarbrevet någonsin kan ”utforska hans beslut och hans vägar”.
- Gud är den outgrundlige. Men ändå har det aldrig varit viktigare än att lyfta fram reformationens övertygelse, inte bara om Bibelns auktoritet, utan om dess klarhet.
Inom ELM står man fast vid kyrkans tradition, och antar utmaningen att uppfattas som ”antikvarisk” genom att hävda att det finns en klassisk kristen tro.
- Bibelordet och samtiden med dess frågor måste naturligtvis stå i dialog med varandra. Där alla tänker lika är det ingen som tänker. Bibeln måste tolkas så att den upplevs relevant i vår tid. Kanske kan man säga att vi är sympatiskt kritiska mot den lutherska traditionen, men att vi anser att Gud i Bibeln givit oss en sann och tillförlitlig uppenbarelse.
För en inomkyrklig väckelserörelse som ELM är just bibelförkunnelsen av avgörande betydelse för relationen till Svenska kyrkan. Därför varierar också synen på kyrkan med de lokala förhållandena.
Många aktivaPå flera håll är ELM:s medlemmar aktiva i kyrkan, till exempel som kyrkvärdar eller som ledamöter i olika kyrkoråd. På andra håll är spänningarna gentemot kyrkan stora.
En del av medlemmarna har aktiverat sig i Missionsprovinsen, andra medlemmar har lämnat kyrkan. Majoriteten tillhör dock fortfarande Svenska kyrkan. Ofta handlar motiven till det om en känsla för kontinuiteten, samhörigheten med den kyrka man vuxit upp i och respekten för det arv man fått genom den kyrkliga traditionen. Många ser till de goda och fungerande verksamheter som finns, och vill vara medlemmar just för att stödja det som är bra.
De som beslutat sig för att lämna kyrkan motiverar det oftast med att Svenska kyrkan i dag saknar sin bibliska förankring och att man svikit sitt uppdrag som kyrka. I stället för att stå kvar och stödja en liberal kyrka ger man hellre av sina pengar till sådana ändamål som man menar bygger upp Guds rike.
En präst håller i nattvardenRoseniuskyrkan fungerar mer som en egen församling med gudstjänster varje söndag. En gång i månaden har man nattvardsgudstjänst, som leds av en präst.
Som lekmannapredikant inom rörelsen har Markus Hector inte rätt att leda nattvardsfirandet. Frågan om vilken status lekmannapredikanterna ska ha är en av de frågor som rörelsen just nu diskuterar. Är predikanten åtminstone delvis en ämbetsbärare eller handlar det om en lekman med ett särskilt uppdrag?
- Det där med lekmannapredikanter är en historisk företeelse, som växte fram under folkväckelsernas tid. Själv lutar jag åt uppfattningen att uppdraget att predika är en del av Ordets ämbete.
Bland ELM:s cirka 3 500 medlemmar är ett tiotal prästvigda i Svenska kyrkan, och därför är nattvardsfirandet inget problem. Detsamma gäller dop och vigslar, om vigselrätten inte villkoras så att prästerna måste viga samkönade par. Inom ELM är man också eniga i synen på kvinnornas roll beträffande Ordet och sakramenten.
Inga kvinnliga förkunnare- Alla uppgifter som inte är direkt knutet till ämbetet är öppet för alla. Men vi säger nej till kvinnan som förkunnare, säger Markus Hector.
Även när det gäller församlingssynen ligger betoningen annorlunda än i Svenska kyrkan. En kyrka utan ett troget kyrkfolk fungerar inte, för oss är församlingen de som utövar sin tro i en kristen gemenskap eller i en kyrka, säger han.
- Allt färre tänker nog kyrka som en nationell storhet. Däremot finns det en stark tro hos många inom ELM på den enskilda församlingen, säger han.
Fakta: LågkyrklighetLågkyrkligheten har en del av sin bakgrund i pietistiska och herrnhutiska väckelser på 1700- och 1800-talen i Norrland. I den nyevangeliska väckelsen på 1800-talet var bland annat metodistpredikanten George Scott men framför allt lekmannapredikanten Carl-Olof Rosenius och sångarna Lina Sandell och Oscar Ahnfeldt centrala namn.
Väckelsen kallas lågkyrklig därför att prästämbetet inte spelade någon central roll, Rosenius förblev lekman hela sitt liv. Viktig var däremot förkunnelsen om att människan blir frälst, rättfärdiggjord, uteslutande av nåd.
Lågkyrkligheten uppvisar stor bredd och har formerat sig i flera olika rörelser och samfund. 1856 bildades EFS, en inomkyrklig rörelse som under årens gång närmast uppfattats som en frikyrka. Under slutet av 1900-talet har det inomkyrkliga karaktären förstärkts bland annat genom att rörelsens pastorer numera prästvigs och att EFS riksavdelning har sina lokaler lokaliserade i Kyrkans hus. Läs mer: www.efs.nu
Väckelsen som lett till bildandet av EFS ledde till en brytning 1878 då prästen och riksdagsmannen PP Waldenström gick i bräschen för bildandet av Svenska Missionsförbundet.En andra utbrytning från EFS skedde 1911 då missionssällskapet Bibeltrogna Vänner bildades. Nyligen bytte rörelsen namn till Evangelisk Luthersk Mission, och en av dess församlingar finns i Roseniuskyrkan (se artikel ovan).
Läs mer: www.elmbv.se
1963 bildades Nordöstra Smålands Missionsförening, också den en väckelserörelse med anknytning till den rosenianska väckelsen.
En annan lågkyrklig väckelse, laestadianismen, bröt fram på 1840-talet med prästen Lars Levi Laestadius som synligt redskap. Utbredningen finns främst i övre Norrland. Förkunnelsen av Guds ord är central, liksom själavård där de troende lekmännen kan betjäna varandra. Väckelsen blev också känd för de kraftiga sinnesrörelser människor ibland upplevde då de tog emot evangeliets löfte om syndaförlåtelse genom Jesu namn och blod. I dag är laestadianerna mycket kritiska mot Svenska kyrkan, och en uppfattning är att laestadianerna kommer att bilda egna trossamfund. Rörelsens föreningar kallas ”fridsförbund” efter Jesaja 54:10. Läs mer: www.luleafridsforbund.com
Daniel WärnFrilansjournalist