Kyrkorna måste börja sälja tjänster
Publicerad: 2006-11-22 06:00
Textstorlek
Den kristna kyrkan har ett samhällsuppdrag. Mycket utförs i dag som frivilligarbete, men församlingarna skulle kunna göra mer om de erbjöd sina tjänster till kommuner och landsting.
Kyrkorna måste börja sälja tjänster till kommunerna och staten. Stat, kommun och landsting handlar varor och tjänster för 400 miljarder kronor varje år, så det handlar inte om små summor. Kyrkorna kan få del av den kakan.
Varför ska kyrkorna sälja tjänster till staten och kommunerna? Den kristna kyrkan har ett samhällsuppdrag. Enligt Nya testamentet ska man visa solidaritet med människor som är utsatta och lider nöd. Översatt till vår tids språk innebär det att församlingarna till exempel bidrar till att skapa arbetstillfällen samt stöttar människor att komma in på arbetsmarknaden. Församlingarna kan också delta i att skydda utsatta grupper, kvinnor (och män) som utsätts för hot och misshandel, de kan vara med och öppna samhällsgemenskapen för människor som invandrat till vårt land och delta i arbetet för att utjämna orättvisor mellan sociala/etniska grupper och kön. Sådan här verksamhet bygger på värderingar som majoriteten av människorna i Sverige delar.
Det görs ett stort oavlönat arbete inom olika organisationer inklusive kyrkorna i detta land. Varannan invånare i Sverige arbetar frivilligt inom någon organisation. I genomsnitt gör varje frivilligarbetare 13-14 timmar oavlönat arbete i månaden. Kvinnor och män är volontärer i lika stor utsträckning. Men för att kunna fullfölja sitt omfattande uppdrag kan kyrkorna liksom andra organisationer inte bara lita till frivilligt arbetet.
Församlingarna och andra frivilligorganisationer kan till skillnad från förvaltningar och privata företag erbjuda ett plusvärde i form av frivilligt arbete och en social miljö utöver de försålda tjänsterna. Det är ett starkt motiv för den ideella sektorn att ta över sociala tjänster från stat och kommun.
Den del av samhällsekonomin som församlingarna befinner sig i kallas ”den sociala ekonomin”. Alla som bedriver samhällsnyttig verksamhet och arbetar utan vinstmål deltar i den sociala ekonomin. Till dem hör den del av svensk kyrklighet som traditionellt kallas frikyrkor.
Allt fler aktörer inom den sociala ekonomin lägger nu anbud på offentlig verksamhet. Men hittills har frikyrkorna visat ett alltför litet intresse att ta del av de nya vindar som blåser inom den sociala ekonomin. Ändå är frikyrkorna ingen liten aktör. Tillsammans engagerar de bortåt 400 000 människor och omsätter några miljarder kronor. Därmed har de stora förutsättningar att delta i upphandlingar.
Genom att sälja tjänster till stat och kommun kan församlingarna kombinera frivilligt arbete med ett rimligt antal marknadsmässigt avlönade anställda för att orka med nya åtaganden. I Dagen diskuterade man tidigare i höst den sociala ekonomin i allmänhet. Nu är det dags att konkretisera sig. Församlingarna har mycket att erbjuda:
Eftermiddagsverksamhet för barn och ungdom.
Daghem.
Lektionsmedverkan i skolan.
Grund- och gymnasieskola.
Daglig verksamhet för äldre.
Äldreboende.
Hemtjänst.
Insatser för arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden.
Kafé och restaurang.
Och mycket annat.
När man får ett avtal med en kommun eller en arbetsförmedling löper det normalt på flera år. Avtalet innebär marknadsmässig ersättning för tjänsterna. Det handlar alltså om något helt annat än att söka ett magert föreningsbidrag som bara ges på ett år i taget eller ett tidsbegränsat projekt - även om till exempel ett EU-projekt eller ett projekt som finansieras av Allmänna arvsfonden kan vara bra för en församling som vill utveckla en ny verksamhet.
Hur går man då till väga? Companion är en ideell organisation som finns i alla län. Den står till tjänst med rådgivning för alla organisationer inom den sociala ekonomin inklusive församlingarna. Man kan också tillsammans med andra organisationer lämna anbud.
I Stockholms län organiserar föreningen slup.se (Stockholms läns utvecklingspartnerskap) ett projekt som handlar om samfällda anbud, det vill säga anbud som flera organisationer lägger tillsammans. Kanske en församling och en idrottsförening tillsammans kan lägga ett anbud som gäller friskvård för kropp och själ. Varför inte engagera sig i detta och liknande projekt?
Det viktiga är nu att församlingarna hoppar på tåget, både för sin egen och för samhällets skull. Församlingarna behöver resurser och samhället behöver den kraft som 400 000 människor kan utveckla tillsammans!
ERIK LINDBERG, VERKSAMHETSLEDARE SPÅNGA BLÅBAND, ENGAGERAD I SLUP.SE:S UPPHANDLINGSPROJEKT
