Det nästan bortglömda frisinnet i folkpartiet gavs ett visst utrymme i Jan Björklunds första stora tal som partiledare. I landsmötet i Västerås talade han på lördagen varmt om frisinnets betydelse i partiets historia. Björklund framhöll frisinnets främste företrädare under efterkrigstiden, riksdagsledamoten och missionsförbundaren Waldemars Svensson, som ett föredöme och vars ideal han menade ännu borde vara folkpartiets. De specifikt "kristna" frågorna nämnde han dock inget om.
– Waldemar Svensson varnade ständigt för att en allsmäktig stat skulle förvandla medborgarna till klienter. Han menade att människan inte har ett värde, utan en värdighet, sade Jan Björklund.
– En del röster i dagens debatt verkar anse att det skulle vara något kränkande att ställa motkrav på dem som begär stöd från stat och kommun. De frisinnade socialpolitikerna för 100 år sedan insåg att det var precis tvärtom. Man förminskar människor om man inte förväntar sig något av dem.
Fp-ledaren fortsatte med att citera Waldemar Svensson när frågan om egnhem kom på tal:
”I stället för en av marxismen präglad politik, som gör allt flera egendomslösa, bör en sådan utveckling främjas att ständigt större medborgarskikt kan bli ägare av sparkapital, av andelar i större företag, av egnahem, av jordbruk och andra småföretag. Det ger trygghet och trivsel, rakare ryggar och fullvärdigare medborgarskap.”
– Vår vision är, precis som Waldemar Svenssons vision långt före oss, ett samhälle där den enskilda människan står på egna ben, genom goda kunskaper, egen försörjning och eget ägande. Inte med mössan i hand inför någon överhet, varken privat eller statlig, utan med raka ryggar, sade Björklund.
Waldemar Svensson i Ljungskile var redaktör för Frisinnad Tidskrift i 40 år. Han efterträddes av namn som Jan-Erik Wikström, Bo Svedberg och Stig Svärd. Tidskriften var efter Stig Svärds bortgång 1999 nära att gå i graven. Men den överlevde krisen och ges ut ännu i dag.