Värdegrund är ett ord som allt oftare dyker upp i samhällsdebatten. En längre tid har det gett mig onda aningar, som naturligtvis bekräftas av Nyamko Sabunis pinsamma påhopp. Är kanske den gemensamma värdegrunden det rep som 2000-talets ateistiska svenska samhälle ska hänga de bibeltrogna kristna med?
Egentligen är det ett oerhört vackert, positivt laddat ord. Vem har en värdegrund värd namnet om inte de kristna? Där finns egentligen allt som samhället i stort längtar efter: människovärde, empati, respekt, omtanke, hopp. Ta bara ett ord som den så förkättrade Paulus skrev mitt i det grymma romerska slavsamhället: Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus. Det säger allt.
Men grunden för allt detta är Guds kärlek i Kristus Jesus och ingenting annat, och detta kan världen aldrig acceptera.
Jag vill inte ha Nyamko Sabunis ateistiska värdegrund! Ändå måste vi kunna samexistera i samma samhälle, vare sig vi är bekännelsekristna, liberalteologer, agnostiker, muslimer, newagare eller ateister. Men då får inte den arroganta makten utesluta vissa grupper - eller ur kristen synpunkt, helt enkelt utesluta Gud.
Vi måste i ömsesidig respekt kunna komma fram till vad som verkligen är en gemensam grund - som demokrati, mänskliga rättigheter och respekt för olikheter - och acceptera vad vi aldrig kan dela.