Pingströrelsen håller på att tappa det som varit en hjärtefråga - omsorgen om utsatta och svaga människor i samhället.
Det menar Kerstin Eriksson, som har många års erfarenhet av arbete inom vård och omsorg.
- Det verkar som att vi har blivit allt mer etablerade och bekväma. Vi avskärmar oss från den svåra verklighet som många lever i, säger hon.
Kerstin Eriksson är medlem i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och var tidigare direktor inom LP-verksamheten, som arbetar med att rehabilitera missbrukare på kristen grund.
Sedan några månader jobbar hon med näringsfrågor inom Famna, som företräder idéburna organisationer inom vård och omsorg.
Kerstin Eriksson är djupt oroad över hur dessa frågor hanteras framför allt inom pingströrelsen, den frikyrka hon känner bäst.
- Det finns många som kämpar och gör ett fantastiskt arbete för just dessa grupper. Det som oroar är att vi inte längre vågar satsa.
Att våga och vilja är ord som återkommer när hon beskriver hur hon uppfattar situationen. Ett exempel är Rosstorps äldreboende som Filadelfia i Stockholm ska sälja.
-Jag är medveten om att det finns svårigheter med att driva en anläggning som Rosstorp och andra liknande verksamheter. Men det handlar också om var vi lägger vår tid och våra ekonomiska resurser.
Ökad medvetenhetFör att få till stånd en förändring behöver medvetenheten öka om vilka behov som finns, menar hon.
- Många av oss har fått det så bra materiellt att vi inte längre möter nöden så som vi gjorde förut. För om vi gör det berörs våra hjärtan, säger hon och tillägger att det svaga intresset knappast beror på illvilja.
Hennes kollega Lars Pettersson, kanslichef på Famna, berättar att det finns ett brett politiskt intresse av att idéburna organisationer, som församlingar och trossamfund, ska engagera sig mer i vård och omsorg.
- Riksdag och regering arbetar för en större mångfald inom den sociala sektorn. Och för närvarande pågår flera utredningar för att göra det lättare att etablera och driva verksamhet inom den sektorn, säger han.
Ett uttryck för den viljan är förre fp-riksdagsmannen och vd:n i Sveriges Radio Peter Örns dialog mellan regeringen och den ideella sektorn. Lars Pettersson sitter med i den så kallade förslagsgruppen, som representant för Famna. Där ingår även bland andra Rädda barnen och Sveriges Kristna Råd.
-I slutet av mars kommer regeringen att presentera ett förslag till åtgärder som ska underlätta för kyrkor och andra idéburna organisationer att spela en större roll inom vård och omsorg, säger Lars Pettersson.
Mot den bakgrunden tycker Kerstin Eriksson att det är anmärkningsvärt att kyrkorna minskar sitt sociala engagemang - det borde vara tvärtom, anser hon.
- När stämningarna i politiken och i samhället i stort är som mest positiv till att kyrkor och samfund ska få ett ökat inflytande - då vänder kyrkan på klacken och säljer ut den sociala verksamheten.
Hennes slutsats är att det saknas mod hos dem som har beslutsansvar. Vård- och omsorgsfrågorna är inte "levande" på samma sätt som tidigare.
- Historiskt har det funnits ett stort hjärta för de sociala frågorna i pingströrelsen, säger hon.
Internationellt är hon engagerad i Isaac, ett internationellt nätverk med cirka 400 kristna organisationer, där LP-verksamheten ingår, som arbetar för att hjälpa missbrukare.
- Det arbetet är utan tvekan en av de snabbast växande väckelserörelserna i världen i dag.
Ett växande intresseLars Pettersson önskar en intern diskussion både inom samfunden och i andra idéburna organisationer om vad som är möjligt att göra, och ställa frågan: Hur vill ni utveckla er roll inom vård och omsorg?
- Jag tror att det finns ett långsamt växande intresse inom allt fler organisationer, kyrkliga som icke-kyrkliga, för att se över sin egen roll. När politiken ställer tydliga frågor blir det en uppfordran till en sådan process.
Kerstin Eriksson tror att nyckeln till ett uppvaknande inom kyrkan kan vara en återupptäckt av att det kristna budskapet faktiskt kan förvandla människors liv i grunden.
- Vi får inte tappa tron på att vi har det bästa som finns att erbjuda: ett befriande evangelium till ande, kropp och själ. Men det sociala engagemanget är inte enbart av värde för alla som ännu inte upptäckt Jesus - det fungerar ofta som en otrolig vitamininjektion i de församlingar som satsar.
- Det ingår helt enkelt i vårt uppdrag som kristna att bry oss om de som är svaga.