Ska homosexuella få vara församlingsmedlemmar? I karismatiska sammanhang har frågan traditionellt besvarats med ett tydligt nej, men allt fler överväger och diskuterar frågan. Sten-Gunnar Hedin är en av dem, för vilket han fått lite beröm och mycket kritik.
Det som tidigare var en ickefråga diskuteras nu allt flitigare i allt fler karismatiska sammanhang. Dagen har samtalat med ett antal församlingar inom Pingströrelsen och Evangeliska Frikyrkan som just nu diskuterar frågan om homosexuella ska få vara medlemmar, även om de inte lever i avhållsamhet. Ingen av församlingarna vill kommentera i tidningen eftersom ärendet är känsligt och ofta av själavårdskaraktär.
Många reaktionerSten-Gunnar Hedin, avgående föreståndare i Pingst - Fria församlingar i samverkan, har uttalat sig i frågan offentligt och sagt att homosexuella bör få finnas med i församlingsgemenskapen. Först i tv-programmet "Hatar Gud sex?" för några veckor sedan och därefter vid en predikan i Filadelfiaförsamlingen Stockholm förra söndagen. Reaktionerna har inte låtit vänta på sig.
- Många har hört av sig, några har tackat och sagt "nu gav du mig något att fundera på". Men merparten har varit kritiska; tycker att jag är vilsen och förför, leder fel. Några har kallat mig liberal och politiskt korrekt, berättar Sten-Gunnar Hedin.
Till viss del tycker han sig blivit missförstådd, att kritikerna inte verkar ha hört honom säga att han ser "allt sexuellt umgänge utanför äktenskapet som en synd". Men samtidigt är han medveten om hans syn inte delas av alla i det karismatiska sammanhang han står i, för han har svängt - även om han anser att grundhållningen är densamma.
Fortsätta tala om synd och nåd- Jag förespråkar inte att vi ska sänka ribban, vi ska fortsätta tala om synd och nåd. I förhållande till idealbilden ser jag homosexualitet som avvikande, precis som skilsmässa, omgifte, samboförhållanden med mera. I de senare fallen är vi mer tillåtande nuförtiden, det är själavårdsärenden snarare än församlingsärenden numera, och jag tycker att vi borde ha ett rejält samtal kring om inte det också borde gälla kring homosexualitet. Församlingen är miljön där jag och alla andra som är "på väg" får finnas med för att få hjälp att bära mitt livs börda.
Lever mellan paradisenHedin menar att församlingens uppdrag är att "peka på det gudsrike som en gång ska fullbordas", men att man nu lever mellan de två paradisen: Edens lustgård och himmelriket.
- Vi är rösten som förmedlar vad Gud har tänkt - idealet. Men in i församlingen kommer nu människor som snarare är präglade av denna världs tankesätt och lever i vad vi skulle kalla brustet gentemot idealbilden. För mig känns det konstigt om vi stänger dörren för dem, inte minst för att vi då hanterar det annorlunda än Jesus och apostlarna, säger Hedin.
Han nämner berättelsen där Jesus mötte synderskan som de skriftlärda ville stena som ett tydligt exempel.
- Han går inte emot vad skriften säger om stening men hanterar situationen utifrån nådens verklighet. Men att han inte dömer kvinnan är inte detsamma som han tycker att sättet att leva är gott, han avslutar med att säga "gå och synda inte mer". Det är ett exempel att ta efter. Men det här är svårt: hur bevarar vi profetrösten om vad Gud har tänkt samtidigt som vi ser på och bemöter människor som Jesus gjorde? Han attraherade ju faktiskt ofta människor som levde tvärtemot medan de som stod honom nära ofta blev irriterade.
Mer fokus på det centralaKanske, funderar Sten-Gunnar Hedin, har hans egen tradition "ibland tagit på sig allt för mycket av änglarnas och Guds roll".
- Enligt Jesu egen liknelse är det på den yttersta dagen som ogräset ska rensas. Jag tror inte att man avlägger examen vid medlemsregistret, det gör man i himlen. Vi har varit väldigt fokuserade på gränserna. Det är kanske enklare på sätt och vis, det ger en god grupptillhörighet för dem som är med, men jag är inte säker på att det alltid varit enklare för den enskilde människan. Kanske bör vi snarare fokusera på centrum.