Sveriges riksdag förväntas inom kort fatta beslut om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Vad blir nästa steg? Ett svar kan vara forskningens ansträngningar att hjälpa samkönade par att få egna biologiska barn.
Det här länge varit självklart att lesbiska eller homosexuella par inte kan få egna, biologiska barn. Men runt om i världen pågår forskning som syftar till att tänja på det som tidigare varit omöjligt. Man skapar helt enkelt artificiella könsceller. Det är inte så utopiskt som det verkar att ett homosexuellt par med hjälp av till exempel en hudflaga från den ene partnern kan odla fram stamceller i ett laboratorium och skapa ett "manligt ägg" som sedan kan befruktas med sperma från den andre partnern. Det befruktade ägget implanteras därefter i livmodern hos en kvinna som är villig att bli en så kallad surrogatmamma. Genetiskt skulle resultatet bli ett barn med en genuppsättning som i likhet med barn i heterosexuella förhållanden till hälften kommer från den ena partnern och till hälften från den andra.
"En reproduktiv revolution"Enligt Anna Smajdor, etiker på East Anglia universitetet i Storbritannien, kan forskningens tekniska framsteg komma att innebära en reproduktiv revolution. Genom att olika stamceller fås att agera på ett nytt sätt kommer innebörden i begrepp som spermier, ägg, embryon bli annorlunda. Och när barn i framtiden blir till på ett nytt sätt vänds många invanda föreställningar på ända. I Newcastle sägs Karim Nayernia, professor i stamcellsbiologi vid stadens universitet, redan ha fått manliga benmärgsceller att utvecklas till primitiva spermieceller, och detsamma gäller även kvinnliga embryonala stamceller. Nayernia planerar också försök att få benmärgceller från en kvinna att bli spermier. Hans forskning väcker förhoppningar hos lesbiska par att få barn. Spermier från den ena kvinnas benmärg skulle kunna användas till att befrukta ett ägg från hennes partner. Men enligt Robin Lovell Badge, stamcellsexpert vid National Institute for Medical Research i Mill Hill, London, finns det några hinder som man först måste övervinna. Han ifrågasätter om de primitiva spermier professor Nayernia skapat har genomgått en process som kallas meiosis (två på varandra följande celldelningar som föregår bildningen av könscellerna) och som därmed garanterar att de har den rätta mängden av genetiskt material för befruktning.
Svårare för kvinnorTeoretisk är forskarna ense om att det borde vara möjligt för män att producera ägg. Fast det skulle inte vara någon enkel match, eftersom det finns risk för abnormiteter i kromosomerna. Genetiskt brukar män betecknas med xy och kvinnor med xx. Det faktum att män har en x-kromosom, skulle enligt forskarna öppna en möjlighet för männen att producera ägg.
Däremot är det mer komplicerat när kvinnor ska bli fäder. Några forskare tror att den manliga y-kromosomen är så viktig för spermien att försök att använda kvinnliga celler för att göra spermier är dömda att misslyckas. Problemen är många. Tekniken för de första kvinnliga spermier som Nayernia tog fram användes först på mus. Musägg befruktades med kvinnliga stamceller, men mössen som föddes led av svårartade hälsoproblem.
Ett annat problem är till exempel att kvinnliga spermier alltid saknar den y-kromosom som är nödvändig för att få en pojke. Därför kan processen aldrig leda till att man får en flicka. De tekniska problem som måste lösas tar förmodligen lång tid. Enligt Robin Lovell Badge rör det sig om betydligt mer än tio år.
Enligt New Scientist har Karim Nayernias i sina försök fått manliga adulta stamceller från benmärg att först utvecklas till spermatogonium och sedan fått dem att genomgå meisois och att bilda mogna spermier med tillräcklig genetisk information för att befrukta ett mänsklig ägg. Enligt New Scientist gör Nayernia också anspråk på att ha utvecklat spermatogonia även från kvinnlig benmärg, men ännu inte kunnat få den kvinnliga spermatogonian (förstadium eller modercell till färdigbildade sädesceller) att genomgå meiosis. Liknande forskning utfös också till exempel i Brasilien och USA.
Enligt Outi Hovatta, professor i obstretik och gynekologi, särskilt assisterad befruktning vid institutionen för klinisk vetenskap, teknik och intervention på Karolinska Instistutet och flera andra forskare Dagen kontaktat pågår inga liknande försök i Sverige.
Två huvudinvändningar- Internationellt finns det två typer av huvudinvändningar mot den aktuella forskningen, en feministisk och en religiös, säger Niklas Juth, lektor i medicinsk etik och vetenskapsteori, och knuten till Karolinska Institutet där han arbetar på LIME (Institutionen för lärande, informatik, management och etik).
Vid sidan av de fördelar man ser, att forskningen kan bidra till en reproduktiv frihet där människor som annars inte skulle kunna få barn, nu kanske kunde få egna barn, så ser feministiska förespråkare ett problem i att forskningen hotar ett område där kvinnan tidigare obestridligt haft makt, barnalstringen, säger Niklas Juth.
- Men inom det feministiska lägret är man inte enig. Somliga anser att den forskning som bedrivs tvärtom skulle öka kvinnans makt att skaffa barn utan att vara beroende av någon man.
När det gäller de religiösa invändningarna har Niklas Juth svårare att följa tankegångarna. Argumenten att forskarna "leker Gud" och att det är onaturligt att två personer av samma kön får barn köper han inte.
- Var går gränsen mellan naturligt och onaturligt? Är inte allt människan kan göra också naturligt? frågar han och påpekar att människan på många områden påverkat och påverkar naturen. Jag tror inte att det är självklart att Gud är emot det, och vad de religiösa urkunderna säger är som bekant en tolkningsfråga.