I en debattartikel i Dagen har Stefan Swärd gett uttryck för att kyrkligheten liberaliseras och i teologisk populism vill verka mindre anstötlig för den moderna människan.
Diskussionen kring hur vi ska förhålla oss till Guds ord är central, det samtalet och den debatten måste ständigt föras. Detta för att argument och tro i varje tid skall bli begriplig, utan att förlora sin förankring i det som är Kyrkans livsnerv - Bibeln.
Å ena sidan är det bra att Swärd ger uttryck för sina åsikter och sina ställningstaganden, som i mångt och mycket sammanfaller helt med min egen övertygelse. Å andra sidan måste Swärd förtydliga vissa påståenden, som annars mycket lätt kan missuppfattas.
Är det verkligen så att Swärd tolkar min uppmaning, att se all sexuell samlevnad utanför äktenskapet som synd, som ett tecken på liberalisering och anpassning till den allmänna sekulära sexualuppfattningen? För min egen del är det ett försök att hyfsa diskussionen kring sexualmoraliska frågor, då vi så lätt ser viss sexualitet som så mycket värre än annan.
Är det bibliskt? Har en sådan ståndpunkt förankring i bibeltexterna? Lär inte Bibeln att sexuellt samliv hör äktenskapet till, punkt?
För det andra är Swärd oroad över inställningen att de som brottas med sin homosexualitet kan göra det i en kristen gemenskap med stöttning av troende medvandrare. Niklas Piensoho har ställt en befogad fråga till Swärd angående vilka rutiner och vilken församlingssyn Swärd vill se råda inom Evangeliska frikyrkan. Att ifrågasätta andra församlingars förhållningssätt utan att tydligt deklarera den egna församlingssynen är förvirrande och missledande.
Det är givetvis viktigt att Swärd nu ger ett svar som inte går att missuppfatta gällande det han själv ifrågasätter. För själva poängen med Swärds inlägg var ju att tydlighet råder, och vikten av att kunna göra bibliska avvägningar utifrån självklara utgångspunkter. Vilken principiell ordning vill Swärd se inom EFK?
Viktigt för mig är att uppmärksamma oss på att det finns flera viktiga områden än på det sexualmoraliska området där den kristna församlingen bör vara "jordens salt" och "världens ljus".