I Bergsjön skulle kön av fattiga kunna ringla utanför kyrkdörren. I Stockholm söker sig allt fler barnfamiljer till Stadsmissionen för att få hjälp med hyran - och slippa bli vräkta. I Umeå har de som kommer till Frälsningsarmén svårare ekonomiska problem än vad som var vanligt för några år sedan.
- Visst finns det fattiga som köar för mat i Sverige. De syns kanske inte, men det beror på hur man organiserar dem. Hade vi låst dörren och öppnat den på ett visst klockslag, så skulle vi ha en kö utanför dörren. Nu så är det öppet och de kommer inramlande, sätter sig och väntar. Men visst finns det kö, säger Eva Brajtner, diakon i Bergsjöns kyrka i Göteborg.
Det är onsdag och matutdelning. Två frivilliga vid Bergsjöns församling slevar upp gryta i plastpåsar. Ett hundratal personer väntar på att få en matkasse med färdigmat, baguette och sallad.
Så här är det varje onsdag och fredag. Hade det varit oftare eller funnits mer, hade det också gått åt, säger Eva Brajtner.
- Ryktet sprider sig och behoven är enorma.
Skriande behovFör två år sedan berättade Eva Brajtner för Dagen om de skriande behoven hos den fattiga befolkningen i Bergsjön. Om att det var allt svårare att få socialhjälp och om att allt fler vände sig till kyrkan för att få hjälp.
- Nu, tycker jag, att vi nästan gett upp när det gäller socialen. De är stenhårda mot människorna, det är mycket svårt att få ekonomisk hjälp. Men de går med vinst, har jag hört.
Det kan komma uppemot 120 personer till Bergsjöns kyrka på en onsdag. På fredagarna lite färre. Maten får församlingen från ett matställe i närheten. Den läggs i plastkassar och så kan de behövande ta den med sig hem.
- Vi har slutat med matkassar med matvaror i. Så länge det var i liten skala, när bara 10-20 personer i veckan kom för att få hjälp, då handlade man på Ica och det gick bra. Men du förstår att det inte går om det står hundra personer utanför dörren.
I Bergsjön är de fattiga mest invandrare. Gömda flyktingar, asylsökande och barnfamiljer med många barn och föräldrar utan jobb. Påfallande många ensamstående män. Men det kommer svenskar också. Sjukpensionärer och äldre.
- Varje dag kommer det kvinnor som behöver blöjor eller dambindor. Vi delar ut så många paket vi lyckats få ihop. Hade vi delat ut 50 blöjpaket, hade de gått åt. Hade vi haft 100, skulle vi bli av med dem också. Hur fort? Med detsamma.
I en annan del av staden, på Frälsningsarméns öppenvård på Hisingen, sitter en lista uppsatt på väggen, med ett trettiotal namn på. Det är de som anmält sig för att få en matkasse. Matkassarna delas ut varje torsdag, och är man i återkommande behov, kan man få en matkasse varannan vecka. Ett femtiotal personer i veckan kommer till bokade samtal, ett hundratal äter 15-kronorslunchen i kaféet.
- Det är svårt för många i dag. Har man en familj på tre barn och blir arbetslös eller sjukskriven, då är det inte lätt att hänga med. Jag har ingen statistik på om det är fler som kommer i dag än för några år sedan men känslan är att trycket ökar och att det blir fler. Vi skulle kunna göra så mycket mer om vi hade mer resurser, säger Kim Andersen.
Fler barnfamiljer söker hjälpI Stockholm och Umeå är det inte lika vanligt med matkassar. Någon ökning av behövande har man inte märkt, men inte heller någon minskning, trots den blomstrande högkonjunkturen.
- Det vi ser är att fler barnfamiljer söker hjälp hos oss med att betala sin hyra, berättar Marika Markovitz, direktor på Stockholms stadsmission. I övrigt ser de hjälpbehövande ut som förut: äldre ensamlevande kvinnor, ensamstående föräldrar och familjer där båda vuxna är invandrare och saknar jobb.
I Umeå är de flesta som ber om hjälp svenskar. Inte heller där har tillströmningen ökat, men problemen har blivit värre.
- Det krävs större ekonomiska insatser i dag än för några år sedan. Många som kommer har dragit på sig stora skulder. Problemen är mycket olika. De som kommer har kanske separerat, blivit sjukskrivna eller så är det äldre som försökt stötta barnen i en svår ekonomisk situation. För att barnen inte ska hamna hos kronofogden, får de själva det svårt.
Hjälpen hos kyrkorna och Stadsmissionen handlar oftast om mer än att bara dela ut mat, pengar eller nödvändiga vardagsartiklar. Man hjälper barnfamiljer att söka fonder för att kunna finansiera skolutflykter, kollo eller skor till barnen. Och ger stöd till dem som har svårt att hävda sina rättigheter.
- Sedan tio-femton år tillbaka har socialtjänsten höjt kraven på de hjälpsökande. Nu märker vi också att man blivit mer fokuserad på att följa regelverket än att tillgodose den enskilda människans behov, säger Marika Markovitz.