Äldres psykiska hälsa uppmärksammas inte tillräckligt och de många gamla som lider av depression och ångest hamnar mellan stolarna i vården. Det konstaterar Socialstyrelsen i en rapport om äldres psykiska ohälsa och kräver insatser från regeringen.
Depression och ångest hos äldre är ett folkhälsoproblem som inte får tillräckligt stor uppmärksamhet, konstaterar Socialstyrelsen i en ny rapport om äldres psykiska ohälsa. Dessutom tenderar äldre med psykiska problem att falla mellan stolarna eftersom området befinner sig mellan psykiatri, geriatrik, äldreomsorg och primärvård.
- Det är lätt att tänka att så fort det handlar om äldre är det äldreomsorgens ansvar. Och om det är psykiska problem så hör det till psykiatrin. Då blir det att det svävar fritt, säger Socialstyrelsens utredare Susanne Rolfner Suvanto.
Flera faktorer spelar inOrsaken till att så många äldre drabbas av psykisk ohälsa, som till exempel depression och ångest, har dels med de biologiska konsekvenserna av åldrandet att göra, men också sociologiska och psykologiska faktorer spelar in.
- Det är en tid i livet när vi drabbas av flera förluster, både av närstående och vänner, men också av egna funktioner. Vid svåra sjukdomar ökar naturligtvis också risken för depression. Det är viktigt att se hela spektret av äldres psykiska ohälsa, allt från den normala krisen till den djupt svåra ohälsan, förklarar Susanne Rolfner Suvanto.
Hon menar också att en del av problemet ligger i att äldre visar andra symptom på depression än vad yngre gör, vilket kan göra den svårare att upptäcka.
- Depressionen kan vara mildare, men vara betydligt längre. Äldre har kanske inte heller sökt hjälp för sin psykiska ohälsa i samma utsträckning som yngre, vilket kan bero på att det fortfarande är ett känsligt område, eller att man inte identifierar det som ett psykiskt problem utan får ont i kroppen i stället, säger hon.
Socialstyrelsen kräver åtgärderNu uppmanar Socialstyrelsen regeringen att vidta en rad åtgärder för att minska den psykiska ohälsan hos äldre. Bland annat bör regeringen stödja kommuner och landsting i att utveckla sina insatser på området, utveckla former för ett mer gemensamt ansvarstagande inom vården och boendestöd för de äldre.
- Vårt förslag är att regeringens satsningar inom psykiatrin också ska kunna omfatta äldre och beaktar den psykiska ohälsan i äldreomsorgssatsningarna. Vi behöver en nationell strategi för hur för vi ut den kunskap som finns och hur får personalen att arbeta med den. Äldreomsorgspersonalen behöver få vidareutbildning, handledning och stöd från psykiatrin, säger Susanne Rolfner Suvanto.
Bättre samarbete behövsFolkhälsominister Maria Larsson välkomnar Socialstyrelsens rapport och trycker på vikten av samarbete mellan kommuner och landsting för att komma till rätta med äldres psykiska ohälsa.
- Det är mycket när det gäller äldres sjukdomar där det måste finnas ett samarbete mellan kommuner och landsting. Det fungerar bra i vissa kommuner, medan det inte fungerar alls i andra. Vi försöker skjuta på dem genom att dela ut kvalitetsutvecklingspengar. Bland annat kan man få pengar för att utveckla det sociala innehållet, att bryta ensamheten. Många äldre hamnar i depression för att de förlorat sin livskamrat. Det sociala är en viktig del av god livskvalitet, säger hon.
Regeringen har också beslutat att ge stöd åt Riksförbundet för suicidprevention och efterlevandes stöd (SPES) som har ett särskilt handledningsprogram som riktar sig till äldre. Stödet är en del av folkhälsoministerns satsning för att förebygga självmord, där äldre är en grupp som prioriteras.
- Vi är först med att lansera en nollvision när det gäller självmord. Det gör vi för att vi tar äldres psykiska ohälsa på allvar, säger Maria Larsson.
Ökat lidande bland äldreOm inte problemet med äldres psykiska ohälsa uppmärksammas kommer det att leda till att fler äldre tvingas lida, menar Susanne Rolfner Suvanto.
- Vi har problem med både över- och underbehandling. Gruppen äldre får mer antidepressiva medel, fast med brister i diagnostisering och uppföljning. Samtidigt får många inte sin depression identifierad och därigenom inte heller får rätt behandling. Det innebär ökat lidande för de äldre. Om man ger fel läkemedel eller för mycket medicinering vet vi att det får konsekvenser som till exempel fallolyckor, säger hon