Den vision som de under den här veckan ska försöka förmedla till sina kyrkor är långt ifrån "färdig". Men på en punkt ger de ett tydligt besked, nämligen det årtal när de tror att "X-kyrkan" kan bildas: År 2012.
- Ingen är betjänt av en långbänk, förklarar Göran Zettergren, Svenska Missionskyrkan. Och att prata om 2018 - hur kul är det, undrar han.
Inte heller kan det ske för snabbt, menar de. Det finns praktiska skäl till att peka på 2012 också. Det nybildade ungdomsförbundet, Equmenia, behöver till exempel besked vid den tidpunkten om hur modersamfunden ska agera.
- Det är så konkret vi kan vara, säger Karin Wiborn, Svenska Baptistsamfundet. Göran Zettergren tillägger:
- Men som du och läsarna förstår: 2012 är inget heligt tal.
Parallellen har dragits förut, men är svår att undvika, när man möter Karin Wiborn, Anders Svensson (Metodistkyrkan i Sverige) och Göran Zettergren i ett samtal inför Göteborgsmötet, nämligen den om den borgerliga alliansen.
Deras respektive samfund har bakom sig flera misslyckade försök genom historien att gå samman. De första försöken gjordes redan 1905.
Men det verkar ha lossnat när de tre reste bort tillsammans med var sin "vapendragare". De upptäckte att personkemin och tajmingen stämde.
Efter det tillfället bestämde de sig att varje onsdag be för varandra och för varandras samfund. Där slutar kanske likheterna med allianspolitiken.
- Jag tror på den typen av gemenskap, säger Karin Wiborn. Tankarna och bönerna föder något: Dem jag ber för är jag nära.
Hon berättar också att en grundfråga i det första mötet var "ska vi satsa vår energi på detta?", och att de kom fram till att det skulle de göra.
Göran Zettergren beskriver vad deras gemensamma vision nu är:
- Vi vill en ny kyrka, på det sättet att något måste dö. Vi vill inte slå samman de här kyrkorna och samfunden bara för att vi ska orka leva några år till. Det är något nytt som måste fram och det är det som är spännande.
Ser era visioner om den nya kyrkan likadana ut?- De ser nog olika ut eftersom vi bär med oss olika traditioner och delvis tänker annorlunda, säger Göran Zettergren. Men han menar att de bland annat ser en punkt som viktig: Att den nya gemenskapen inte blir snävare än de tre som kommer in i den varit.
- Men det betyder inte flummighet och otydlighet, tillägger han.
Det finns en förklaring till att de inte preciserar visionen i detalj. Anders Svensson pekar på de misslyckade försöken till samgående som ligger bakom. Därför är det viktigt att våga tänka ett tag till.
- Jag försöker vara så abstrakt som möjligt så länge det går.
Och Karin Wiborn menar också att de inte ska vara för konkreta för snabbt:
- Då låser vi tanken.
Hon påpekar också att det finns en del konkret gjort, till exempel har man samtalat en del om teologi.
Den här veckan i Göteborg är det stora tillfället att lyssna in församlingarna. Men självklart har de också tänkt ett steg till, påpekar de. Om samfundsledningarnas avsiktsförklaringar tas emot väl och det kanske fattas beslut om vad som ska hända nästa år, då ska det finnas en planering klar. Vilka arbetsgrupper ska man tillsätta, och så vidare.
- Men vi har inte pratat om var vi ska bo, vad vi ska heta och hur vi ledarmässigt ska vara organiserade, säger Karin Wiborn.
Vårt samtal sker i Norrmalmskyrkan i Stockholm veckan före Göteborgsmötet. I rummet intill sammanträder Sveriges kristna råd, ett möte som de tre "smitit" från en stund. Relationerna till andra kyrkor i Sverige - och internationellt - ska inte stätta stopp för projektet, det är de överens om. En del frågor har ställts kring deras internationella kontakter. Karin Wiborn säger att för baptisterna är den internationella gemenskapen viktig. Den europeiska federationen har sagt att "det går säkert bra". Och hon är glad över att baptistiska världsalliansens ordförande David Coffey deltar i Göteborg, så att han "får lite doft av vad det här är för något".
- Det de undrat över är hur de ska kunna ha ett samfund som har barndöpta medlemmar, säger hon. Men sanningen är att det har världsalliansen redan i dag, för så ser det ut i vårt samfund, vilket nog är unikt för Sverige.
Det här har varit lite av en "dold fråga" inom alliansen, berättar hon.
Anders Svensson ser inte heller så stora problem internationellt:
- World Methodist Council, som organiserar alla metodistkyrkor, säger att vi är välkomna hur det än ser ut i det nya.
Det här betyder att "X-kyrkan" kan komma att tillhöra flera internationella rörelser. Den omvända effekten kan det komma att bli på lokalplanet visar det sig. Det kan bli tre enskilda församlingar på en ort som alla är anslutna till "X-kyrkan" nationellt. Ingen församling ska nämligen känna sig tvingad att gå samman. Om det skapas en ny kyrka - de är hela tiden angelägna om att tala om en eventuell ny kyrka - då kan församlingarna välja att gå samman lokalt eller fortsätta som förut, tänker de sig.
- Så våra samfundsnamn kan komma att leva kvar i en del kyrkors namn, säger Karin Wiborn. Det vi tänker är en bättre nationell ordning. Poängen är att vi tror att vi kan stötta våra församlingar på det här sättet, säger hon.
Göran Zettergren anknyter till en Dagenledare för ett par veckor sedan, om Göteborgsmötet, där Håkan Arenius uppmanade deltagarna: Förvåna oss!
- Han hade fångat precis vad jag själv tycker. Jag vill också bli förvånad, överraskad, möta det oväntade. I alla processer värd namnet vet man inte vart man ska gå. Därför är det viktigt att vi talar om en eventuell kyrka.
Det är tre väldigt olika samfund, sett till antal medlemmar, som de representerar. Men de två mindre försäkrar att de behandlas på ett respektfullt sätt.
- När vi är här tillsammans med SKR blir vi påminda om att vi alla tre är minoritetskyrkor i förhållande till Svenska kyrkan, säger Karin Wiborn. Vi är snarare "liten, mindre och minst".
Anders Svensson, som representerar "minst":
- Jag hör ibland argumentet att "vi kommer att ätas upp av Missionskyrkan". Då säger jag att de inte förstått, för vi ska varken ätas eller äta, vi ska bygga något nytt.
Han menar också att kulturerna är väldigt lika i de olika samfunden, att skiljelinjerna oftare går inne i samfunden.
Göran Zettergren säger att han får frågan "Vad vinner vi på det?":
- Mitt svar är att frågan är fel ställd. När jag läser evangelierna, och talar med Jesus, förstår jag att kristen tro handlar om annat.
Men han tror att de teologiska problemen är lättare att hantera än de sociologiska.
Jag undrar om vi kommer att sluta tala om "baptister", "missionare" och "pingstvänner". Göran Zettergren säger att allt gammalt inte är av ondo, och att man naturligtvis kommer att ta med sig sin historia, även in i en ny kyrka.
- Men de yngre och de som kommer till Alphagrupper och liknande, de frågar inte efter ett samfund, de söker en församling på den plats de bor, säger han.
Det ser ut som om det bildats två block inom frikyrkligheten. Finns det risker med det, ett "pingstdominerat" och ett "missionskyrkodominerat" block?
- Man skulle också kunna säga ett block med de nyare frikyrkorna och ett med de äldre, påpekar Karin Wiborn och tillägger:
- Det finns kanske en risk. Men när jag sitter i Sveriges kristna råd känns den mindre påtaglig nu än för fem år sedan. Vi i Baptistsamfundet har intensifierat våra samtal med Evangeliska frikyrkan, som vi också vill stå nära. De samtalen är bekvämare nu än tidigare.
Anders Svensson ser också tydliga tecken på öppenhet mellan alla samfund:
- Vi ser plötsligt att pingströrelsen i mycket större utsträckning kan tänka sig driva gemensamma församlingar, påpekar han.
Göran Zettergren ser ingen större fara i blockbildningar, snarare möjligheter.
- Vi trivs i olika miljöer och det är inget rätt eller fel i det.
Det tre tycks känna stor tillförsikt inför framtiden när de nu möter sina samfund.
Anders Svensson:
- Ju fler broar vi bygger ju mer liv kan vi skapa. Kan vi ha god kontakt med de andra frikyrkorna och med Svenska kyrkan kan det här betyda något stort och gott för svensk kristenhet - och för hela svenska samhället.
Fakta: "Avsiktsförklaringen"
Ett dokument som överlämnats av de tre samfundsledningarna till Göteborgsmötet - alltså till medlemmar och församlingar.
I texten sägs bland annat att Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan sedan lång tid tillbaka har närmat sig varandra, en utveckling som bekräftas av ett ökande antal gemensamma församlingar. "Därför vill vi tillsammans bygga en ny gemensam kyrka för vår tid och framtiden. Denna är ett provisorium på väg till Kristi kyrkas synliga enhet i öppenhet för andra kyrkor och samfund i Sverige."
Karin Wiborn
Missionsföreståndare i Svenska Baptistsamfundet.
Ålder: 47 år.
Tidigare uppdrag: scoutansvarig SBUF, pastor i Centrumkyrkan Farsta, jobbat i SMK/SMU.
Fakta: Svenska Baptistsamfundet
Antal församlingar: 217.
Antal medlemmar: 17 545 (mars 2008)
Historia: Den första svenska församlingen startade 1848, i strid mot den tidens lagar.Den baptistiska rörelsen föddes i Schweiz, där den första församlingen av troende och döpta kristna bildades i Zollikon utanför Zürich 1525.Teologen Balthasar Hubmaier döpte många innan han brändes på bål.
Källa: Baptist.se
Anders Svensson
Nationell ledare i Metodistkyrkan i Sverige, (biskop för Norden och Baltikum är Øystein Olsen).
Ålder: 59 år.
Tidigare uppdrag: bland annat distriktsföreståndare och församlingspastor.
Fakta: Metodistkyrkan i Sverige
Antal församlingar: 53
Antal medlemmar: cirka 4 000.
Historia: Metodismen börjar som en väckelserörelse i England på 1700-talet, genom bröderna John och Charles Wesley, präster i Anglikanska kyrkan. De fick öknamnet "metodister", eftersom de var så metodiska.Metodismen kom till Sverige på 1860-talet. De första församlingarna bildades 1868 i Karlskrona, Kalmar och Vallda utanför Kungsbacka.1868 etablerades Metodistkyrkan i Sverige och blev 1876 ett av staten erkänt trossamfund.
Källa: Metodistkyrkan.se
Göran Zettergren
Missionsföreståndare i Svenska Missionskyrkan.
Ålder: 54 år.
Tidigare uppdrag: bland annat församlingspastor, distriktsföreståndare i Västra Götaland.
Fakta: Svenska Missionskyrkan
Antal församlingar: 697
Antal medlemmar: 61 435 (december 2007)
Historia: Missionskyrkan, som tidigare hette Svenska Missionsförbundet, föddes i 1800-talets väckelse- och demokratirörelser, delvis i konflikt med det dåvarande svenska statskyrkosystemet. Missionsförsamlingarna valde en öppenhet för olika doptraditioner (troendedop och barndop).Källa: Missionskyrkan.se