Gud har fått andra namn

Enligt Kairos Futures undersökning Global Youth tror bara 20 procent av svenska ungdomar mellan 16 och 29 år på Gud. Ännu färre, 16 procent, anser att religionen är viktig för deras identitet.

Torgny Wirén är skolpräst i Jönköping och talar dagligen med ungdomar om livsfrågor. Han menar att frågan är mer komplicerad än så.

- Ordet Gud är ett begrepp som inte är helt självklart och jag tror att många 80-talister känner att det är ett för bränt, använt och belastat ord. Det låser en del, eftersom det ofta förknippas med gamla auktoriteter och en snäv kristendom. Jag tror ändå att många tror på något annat, som de hellre ger namn åt själva, säger han.

Faktum är att 32 procent av Sveriges ungdomar erkänner en högre makt av något slag, men siffrorna är ändå låga om man jämför med andra länder, som USA eller Kina, där 79 respektive 51 procent tror på en högre makt.

- Många säger att Sverige tillhör de mest sekulariserade länderna i världen och rent krasst, om man tittar på siffror, så är det så. Men jag tror också att det handlar om ett sätt att uttrycka sig. Om man satte sig ner vid lägerelden och diskuterade djupare skulle det visa sig att man tror på något, men man kallar det inte Gud, kristendomen eller Bibeln, förklarar Torgny Wirén.

Han säger själv skämtsamt att han arbetat som skolpräst sedan Kristi födelse, men 22 år ligger närmare sanningen. Det är inte första gången han hört larmrapporter om att religionens tid är förbi.

-På min första lektion i religionssociologi 1980 sa läraren att till år 2000 kommer kyrkan inte att finnas kvar längre, men så blev det inte. Jag tror inte att kristendomen är på väg ut, utan det handlar om att vi måste vara lyhörda för vår generations frågor.

-Man kan ha lämnat både kyrkan och Gud i gängse uppfattning, men ändå ha kvar någon sorts tro. Vi lever i en individualistisk tid där min tro är min, men vi har också behov av kollektiva manifestationer vid vissa tillfällen och då behövs kyrkan, säger han.

Torgny Wirén menar att kyrkans fokus måste ligga på andra frågor i mötet med ungdomar och bygga på respekt för det som är viktigt för dem.

- Den största livsfrågan i dag är "jag" och min plats. När man åker till en stor stad och står och ser alla människor och tänker 'var är min plats?'. Där kommer Gud in, men på ett annat sätt.

-Ungdomarna vill inte ha vare sig Bibeln eller kyrkan som auktoritet, det måste man ta hänsyn till i mötet med dem, förklarar han. Jag tror inte att det religiösa behovet kommer att försvinna, men det kommer att ändra uttryck och vi, som kyrka, måste med nödvändighet följa med, annars kommer vi att dö.

När Torgny Wirén möter en skolklass försöker han vara medveten om att han möter ett genomsnitt av Sveriges befolkning. Några är muslimer eller Jehovas vittnen. Några är troende, andra inte.

- Min ambition är att försöka ge var och en någonting som de behöver. Min uppgift är att tala om sådant som förenar, i stället för sådant som skiljer - om människosyn, människovärde, självbild och självförtroende, säger han.

Frågan:

Tror du på Gud?

-Nej.

- Nej.

- Ja.

- Nej, definitivt inte!