Ändringarna i FRA-lagen är bara kosmetika och har genomförts ovanligt snabbt. Det menar Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
- Det stärker inte tilltron till det parlamentariska systemet när frågor som beskrivits som ödesfrågor hanteras på det här lättvindliga sättet, säger han.
Det som hände under riksdagens omröstning under onsdagsmorgonen har förmodligen aldrig hänt tidigare. Förslaget att anta en ny signalspaningslag röstades varken för eller emot. Istället skickar riksdagen lagen på rekordsnabb omarbetning. Redan senare under dagen skulle ändringarna vara gjorda.
- Jag tror inte att det har hänt tidigare och skulle det ha hänt så har det gällt någon teknisk detalj som uppdagats i sista stund. Men att det gäller en sådan här politiskt brännande fråga är unikt i svensk politisk historia, säger Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Enligt honom är anledningen till omarbetningen att regeringen till varje pris ville undvika en förlust i kammaren och därför lyckats nå en överenskommelse med de personer som hade hotat att rösta mot lagen.
- Detta handlar inte om förslaget i sig. Det handlar om att rädda regeringens anseende, säger han.
Bjereld menar att den snabba omarbetningen av lagen gjort liten nytta. I själva verket är skillnaden mellan det nya och det gamla förslaget marginell.
- Det är klart att man stärker kontrollen av väktarna ytterligare, men det är ju inte kontrollen som varit kontroversiellt utan att FRA överhuvudtaget får göra detta. Det nya förslaget är bara lite kosmetiska förändringar, säger han.
Brådskan att få ärendet avklarat är också ett sätt att komma undan ytterligare kritik mot regeringen.
- Om man skulle göra en ordentlig omarbetning och inte bara som ett spel för gallerierna så skulle man få en svekdebatt av ett annat slag om att regeringen inte var så säkra på att lagen var nödvändig. Det är en lose-lose-situation för regeringen. Hur man än gör så är man förlorare i detta, säger Bjereld.
För de tidigare så kritiska riksdagsledamöter som nu ändrat åsikt om lagen har kompromissen inte gett mycket mer än ett sätt att böja sig för partipiskan, men samtidigt bevara sitt anseende, menar han.
- Det köttben kritikerna fick, de extra integritetsskyddande aspekterna, det är inte mycket. Det är dubbla anseenden som ska räddas, både regeringens anseende och de ledamöters som ville fälla förslaget, och då har det här varit minsta gemensamma nämnare som de kan enas kring.
Ulf Bjereld tror att medborgarna, som engagerat sig ovanligt mycket i debatten om lagen, har fått minskat förtroende för den demokratiska processen efter de senaste dagarnas utveckling.
- Det stärker inte tilltron till det parlamentariska systemet när frågor som beskrivits som ödesfrågor hanteras på det här lättvindliga sättet. Det stärker inte medborgarnas tilltro vare sig till regeringen eller till politiken överhuvudtaget.
- Regeringen underskattade grovt den politiska sprängkraften som finns i de nya frågor som rör högteknologi, nätanvändning och integritetsaspekter. Man trodde att man skulle kunna behandla dem som en skattefråga eller en bostadspolitisk fråga, där man verkligen kan använda partipiskan och piska in dem. Men det här blev en etisk fråga, en moralfråga, säger han.