Pastorerna Sven-Gunnar Hultmanoch Erik Bryskhe, tillika är fackliga företrädare för SKTF, agumenterar kraftfullt för att landets samlade pastorskår ska organisera sig i facket och för att kollektivavtal ska styra våra anställningsförhållanden. De talar också om församlingstillväxt och evangeliets kraft. Man kan faktiskt ställa sig frågan vilket evangelium de talar om, då det tycks behöva stöd av fackliga organisationer för att församlingarna ska vara funktionsdugliga.
Det finns i dag pingstförsamlingar där pastor och äldstekår (styrelsen) inte talar med varandra, utan där intresseorganisationerna SKTF och Arbetsgivarealliansen förhandlar åt respektive parter. Detta är tragiskt och ett totalt misslyckande.
En annan fråga, om det fackliga inflytandet blir för stort, är grunderna för uppsägning av andliga ledare. Paulus går i Timoteusbreven igenom flera kriterier, vi vet också att han i 1 Korintierbrevet tydligt beskriver vilka som inte kommer att ärva Guds rike. Dessa kriterier är däremot inte, enligt kollektivavtal, grund för uppsägning. Det kan till och med bli så att församlingen tvingas att köpa ut eller betala ett stort skadestånd för att kunna avskeda en pastor som kraftfullt avviker från de kriterier Bibeln sätter upp.
De som går fackets ärenden menar också att vi blir starka genom att många ansluter sig. Då kan vi stå emot arbetsgivaren (läs församlingsledningen). Om kampen vi utkämpar ska stå mellan församlingar och dess pastorer ska vi verkligen behöva ta världens organisationer till hjälp för att lösa våra tvister?
Eller är församlingarna så dåliga arbetsgivare att vi pastorer ska behöva ta hjälp från facket?
För mig är den församlingsbild som flera strävar efter en väg bort från den vision Jesus målar upp för sin församling. När jag för 15 år sedan lämnade min "trygga" tjänst som rektor inom den kommunala skolan så var det inte för en reglerad arbetsvecka, fem veckors semester, lediga söndagar eller kvartalsveckor.
Jag tror på kallelsen, min arbetsgivare är Jesus. Jag arbetar personligen minst 60 timmar i veckan, har aldrig tagit ut full semester, predikar 50 av årets 52 veckor och mår utmärkt.
I Bibeln står det att man ska arbeta från morgon till kväll sex dagar i veckan. Vi behöver absolut inte en fackförening som lägger sig i pastorernas arbetsförhållanden. Vi behöver en samlad pastorskår som tillsammans är beredda att arbeta så mycket som behövs, om det så innebär arbete sex dagar i veckan året runt, till dess att det bryter igenom till väckelse. Därför blir frågan om fackföreningsanslutna pastorer för mig ytterligare en spik i den kista som den onde själv vill begrava svensk frikyrklighet i.