”Institutionen kyrkan kan dö”

Ämnet, "Relevant kyrka i morgondagens samhälle - hur kan kristenheten bidra till samhällsutvecklingen?", hade samlat ett 70-tal deltagare i Frälsningsarméns lokaler, strax intill parken där partiledarna möter sin publik varje kväll.

Kyrkan ska inte backa när Humanisterna ifrågasätter religionsfriheten, tyckte Tuve Skånberg, före detta riksdagsman och nu direktor för kristna tankesmedjan Claphaminstitutet.

För honom var det självklart att kyrkan ska finnas med i samhällsdebatten.

- Profeterna i Gamla testamentet hade ett budskap även till den omkringliggande världen, sa han.

Han ansåg att det bara var kyrkan som fullt ut försvarade det okränkbara människovärdet.

Marie Söderqvist, omvärldsanalytiker, Expressenskribent med mera, berättade att hon för några år sedan gjorde ett jobb för Svenska kyrkan där hon kunde konstatera att "kyrkorummet" och "Jesus" var positivt laddade ord, medan vanligt folk hade problem med "Gud", liksom övriga religiösa termer, som Ande, nåd, frälsning och liknande.

Hon berättade också om två helt skilda möten med kyrkan, ett "skräckexempel" från Sverige och det motsatta från en svart baptistkyrka i Harlem, New York, där hon nästan höll på att ropa "Halleluja".

Visbybiskopen Lennart Koskinen höll med om att kyrkan som institution inte är det viktigaste. Men när Viktor Paulsson, biträdande kårledare inom Frälsningsarmén, lite senare tyckte att kyrkan som institution lika väl kunde dö, då höll biskopen inte alls med.

Att låta det gamla samhället dö och låta något nytt uppstå är en gammal tanke inom filosofi och politik, men han delade inte den uppfattningen.

- Kyrkan är bara relevant när den pekar bortom sig själv, sa Lennart Koskinen. Uppgiften är att göra det synliga osynligt och då blir kyrkan en profetisk röst, menade han.

Men Viktor Paulsson undrade ändå om det verkligen var kyrkans uppgift att vara relevant.

- Kyrkan har blivit en institution som man går till vid en katastrof, ansåg han, medan kristna egentligen ska bygga sitt eget rike.

- Har ni mat och kläder ska ni nöja mer med det, citerade han bibelordet. Förnöjsamhet går som en röd råd genom Nya testamentet.

När publiken fick chans att kommentera samtalet sa Per Eckerdal, chef för vårdföretaget Bräcke Diakoni, att han visserligen tyckte det varit en mycket bra debatt, men han efterlyste lite mer oro. Lite mer av frågan "Vad är det som händer nu?" Och det höll panelen delvis med om.

På frågan hur det ser ut om tio år svarade Marie Söderqvist att då har 40-talisterna blivit gamla och sjuka och nära döden och då blir plötsligt Gud viktig för dem igen. Och 40-talisterna får alltid gehör för sina krav.

Viktor Paulsson trodde att om kyrkan dör som institution så kan den i stället bli en motkultur. Lennart Koskinen ville ha en positiv framtidsbild eftersom han trodde att alltför mycket oro också kunde bli en själuppfyllande profetia.

- Om tio år står kristenheten starkare än i dag, trodde han.

Tuve Skånberg påpekade bland annat att kyrkorna redan nu växer mer söder om ekvatorn.