Gud förekommer allt oftare och i allt fler offentliga sammanhang, nu senast under Almedalsveckan i Visby. För bara fyra år sedan fanns det gudomliga knappast alls på agendan, men så för tre år sedan drog Dagen tillsammans med Frälsningsarmén igång projektet (g) som i Gud, ett projekt som i år fick första pris som Årets varumärke i Almedalen.
Men att "varumärket" Gud, om man nu får kalla Gud för ett varumärke, vinner första pris är egentligen bara naturligt, för gudsbegreppet och religionen tycks intressera allt fler, även i det sekulariserade Sverige. Flera undersökningar som presenterats på senare tid bekräftar detta.
Men hur är det med frikyrkans varumärke? Har den svenska frikyrkan ett varumärke som inger förtroende? Nej, det känns inte som någon självklarhet: frikyrkan i allmänhet och den mer karismatiska delen i synnerhet betraktas fortfarande med skepsis och ibland på ett nedlåtande sätt.
Jamen, det är väl ok att kyrkan och församlingen som har till uppgift att "vara ett salt i förruttnelsen" är lite illa sedd? Att "gå i ok med världen" är väl inte församlingens uppgift.
Kanske det. Men vad betyder ett svagt varumärke i förlängningen? Församlingen har till uppgift att sprida "det glada budskapet", det är nog alla överens om. Men för att våra medmänniskor, det vill säga målgruppen, ska vilja lyssna och våga ta emot budskapet så är det inte helt oviktigt att den som distribuerar budskapet upplevs trovärdig. Redan gamle McLohan hävdade att avsändaren är (nästan) lika viktig som budskapet.
Jag tror att kyrkan, alla kyrkor och samfund inräknade, just nu har en historisk chans att bli ett alternativ för många som i dag söker en mening med livet och som önskar vägledning i religiösa frågor. Kanske vi står inför ett trendbrott utan att vi riktigt förstår det.
Framträdande opinionsbildare, politiker, omvärldsanalytiker och till och mediemänniskor tycks alltmer inse att "människan lever icke av bröd allenast".
Vad kan då göras för att stärka frikyrkans "varumärke" om vi nu håller oss till just frikyrkan?
Ja, för det första skulle det betyda mycket för trovärdigheten om fler kristna offentliga personer "kommer ut" som kristna även i officiella sammanhang och i vardagen. Det gäller politiker, affärsmän, organisationsmänniskor, fackpampar och, inte minst, mediemänniskor och naturligtvis oss alla andra. Här har Göran Skytte och nyligen avlidna Ingela Agardh gått före med gott exempel.
Att över huvud taget finnas med i olika sammanhang och inte sticka under stol med den kristna tron är viktigt. Det kan gälla alltifrån idrotts- och bostadsrättsföreningar till Rotary och andra klubbar. Och självklart på släktträffar och andra festligheter. Helt enkelt skapa möjlighet för sökare att få lufta sina funderingar och frågor.
Finns det någon enkel förklaring till att intresset för religionen i allmänhet och kristendomen i synnerhet ökat den senaste tiden? Det finns alldeles säkert religionshistoriker, framtidsforskare och andra inom olika dicipliner som åtminstone delvis kan förklara det som nu sker. Låt mig i all ödmjukhet peka på några möjliga och näraliggande orsaker.
Den ateistiska propagandacentralen förbundet Humanisterna har under sin ordförande, inte utan framgång, lyft upp frågorna om tro och vetande. Många kristna tycks därmed ha ökat sitt engagemang utifrån sin övertygelse. Det verkar faktiskt som om Humanisterna bidragit till det ökade intresset för frågorna om Gud och religionen i Sverige.
Det verkar också som om fler tagit till sig kunskapen om att kristendomen är på stark frammarsch över stora delar av världen och är den snabbast växande av världsreligionerna. Enda undantaget är, än så längre, Europa. Insikten om att kristendomen är en religion att räkna med även 2008 kan vara en orsak till det ökande intresset för Gud och kristendom. Förhoppningsvis kommer den omvärldsanalysen att snart bli självklar även för våra nyhetsjournalister.
Att medieintresset blir allt större finns många exempel på. I höst kommer exempelvis TV8 att sända en serie dokumentära program från en av landets många frikyrkor. Detta sker sannolikt inte för att TV8 vill evangelisera Sverige. TV8 har snarare förstått att det finns ett intresse för vad frikyrkan sysslar med och vill göra bra tv av detta. Förhoppningsvis kommer denna serie program under namnet "Guds hus" ge en bra bild av det spännande och positiva som händer i frikyrkan.
Kanske väcker det också en viss förundran att det fortfarande finns cirka sju miljoner svenskar som frivilligt valt att stå kvar som medlemmar i det fria trossamfundet Svenska kyrkan. Det har även kommit rapporter om att frikyrkornas medlemstapp delvis börjat plana ut.
Cirka 700 000 människor betjänas i dag av de svenska frikyrkorna, detta i en tid när de flesta medlemsorganisationer, alltifrån politiska partier och fackföreningar till andra mindre namnkunniga föreningar, har betydande problem med att behålla sina medlemmar.
Att (g) som i Gud belönades med första priset i Almedalen för ett skickligt varumärkesarbete var nog ingen tillfällighet, utan snarare ett tecken i tiden. PR-branschens omvärldsanalytiker ska kanske inte underskattas.