Statens järnvägar har fått mer plats än vanligt i svensk massmedia i augusti. Själv åker jag ofta tåg mellan Gävle och Uppsala. Ofta stannar tåget på grund av signalfel. En analys behöver göras innan tåget kan gå vidare. Jag funderar dessa stillastående stunder över hur SJ ser över sitt signalsystem eftersom fel är så vanliga.
I sommar har tanken om signalfel kommit till mig även när jag suttit i kyrkan, när jag där hört inte bara en signal utan flera som reducerat den kristna tron till något mindre än vad den verkligen är. Behovet av analys har blivit tydlig, så att "the gospel train" - kyrkan - får fortsätta resan utan att spåra ur.
Några av de reducerande signalerna om kristen tro är följande:
1) Under en nattvardsgång betonades den innevarande tiden och detta liv så starkt att det eviga perspektivet helt försvann. Efter utdelandet var slutorden "Herren Jesus Kristus vars lekamen och blod ni här har mottagit, han bevare er till evigt liv" utbytta mot "... han ger er livsmod". Det lilla bytet, där det inte var vad som sades jag reagerade på utan på vad som utelämnades, gav signalfelet. Ett signalfel som redan förra hösten blev tydligt i den undersökning som gjordes i en rad Stockholmskyrkor under domsöndagen. En forskare bad då människor i över tjugo kyrkor spela in predikan. Slutsatsen blev att bara i ett par församlingar nämndes att Jesus ska komma igen och döma världen, inför evigheten.
Jag frågar mig varför denna sanning så ofta undanhålls för människor i våra kyrkor i dag. När det just är den bakgrunden som ger djup i betydelsen av Jesu verk på korset - "för dig utgiven". Att i nattvarden få ta konkret del i Jesu död och uppståndelse innebär ju att redan innan den slutliga domen ha fått övergå från död till liv - det eviga. Med konsekvens att man då inte behöver komma under någon dom eftersom Jesus själv tagit den i ditt och mitt ställe.
2) Jag deltog i en konfirmationsgudstjänst där varken syndabekännelse, förlåtelse eller bekännelse av den apostoliska tron fanns med som del. Allt handlade i stället om hur Gud bekräftar oss, ser oss, i nuet. Återigen var det inte vad som sades jag reagerade på utan vad som undanhölls. Att människan bekräftades utan att den djupaste grunden för upprättelsen - förlåtelsen - gavs.
3) Den allmänna gudstron betonas i dag så ofta i våra kristna sammanhang på bekostnad av budskapet om Jesus som unik frälsare. Detta medför att bilden av Jesus som enda väg till gemenskap med levande Gud blir diffus. I samtal med människor i ledande ställning i våra kyrkor och samfund har jag överraskats av att det ibland näst intill självklart konstateras att Jesus inte är enda vägen till Gud. Jag håller med dessa vänner att det allmänna mänskliga sökandet efter Gud är viktigt att bekräfta. Det är djupt bibliskt, men det är inte bibliskt att "tiga med vad vi sett och hört", att "hos ingen annan finns frälsningen". Det är återigen inte det som betonas som ger signalfel. Det blir tydligt när helheten i det bibliska budskapet inte får ljuda.
Jesu suveränitet, förlåtelsen i honom och hans svar på den eviga frågan. Utifrån min erfarenhet i sommar är det ofta tyst om detta i dagens svenska kristenhet. Därmed är det tyst om sanningar som hör till den kristna trons fundament, för att inte säga dess centrum. Ett akut signalfel har uppstått, och risken att spåra ur är stor. Hur ofta ser vi inom kristenheten i Sverige över vårt signalsystem? Signalfelen är för mig också en förklaring till att kyrkans budskap i dag ofta mer uppfattas handla enbart om miljövård och bistånd och inte om en mission, där både miljövård och bistånd ingår, men som syftar till att människor ska komma till tro på Kristus.