Det är en viktig uppgift för den kristna kyrkan att lyfta fram livets okränkbarhet. I ett samhälle där människovärdet allt för ofta tillåts att svaja - inte minst i förhållande till livets början och livets slutskede - är detta extra angeläget.
När organisationen Människorätt för ofödda, MRO, demonstrerade med bilder på aborterade foster utanför pingstkyrkan i Jönköping i helgen, och nu inleder en "kyrkokampanj", sker det dock med attityder och metoder som förstör den angelägna saken.
Visst behöver också kristenheten väckas ibland. Men att utöva "häxjakt" på enskilda personer och församlingsledningar är långt ifrån det kristna kärleksbudskapet, och gynnar definitivt inte en konstruktiv dialog i abortfrågan.Dessutom har det uppenbarligen skett med delvis felaktigt faktaunderlag.
Vad var det Jesus sa: "Den av er som är fri från synd kastar första stenen."
Få frågor är så laddade som aborterna. Därför måste också samtalet och opinionsbildningen ske med varsamhet och i en kärleksfull atmosfär. Allt för många kvinnor har redan blivit svikna av samhället i en utsatt situation. Skulden finns där. Liksom, hos andra, en förnekelse av den moraliska dimensionen.
Bilderna på aborterade foster, eller filmer där abortingrepp utförs, är förvisso en del av verkligheten.
Men det är ytterst tveksamt att den som chockerats av de makabra scenerna blir mottaglig för en konstruktiv dialog. Erfarenheten är snarare att bilderna på fosterdelar blockerar en påverkan i framkomlig riktning. Svenska medier lär inte vara sena att göra kopplingar till de värsta avarterna inom kristna högern i USA.
Det är dock möjligt med en viktig opinionsbildning som går i hand med ett praktiskt stöd till gravida kvinnor i utsatthet. Både frikyrkligt förankrade Ja till Livet och den katolska organisationen Respekt har byggt upp ett trovärdigt arbete genom att visa på statistik och föra dialog med det omgivande samhället.
Nu riskerar vi att hamna i en situation där extrema abortmotståndares metoder diskuteras i stället för det verkliga problemet: aborterna.
Detta i ett läge där vi faktiskt har en påbörjad debatt om veckogränser och aborternas moraliska dimension. Fotografen Lennart Nilssons bilder på foster i mammans mage, liksom att läkarna kan rädda för tidigt födda barn allt tidigare, har påskyndat samtalet och medvetenheten hos den stora allmänheten. Här finns en god grund att bygga vidare på.
Samtidigt är det ett faktum att var fjärde graviditet i Sverige slutar med en abort. Och antalet har ökat med 20 procent på sju år. Det innebär att 37205 barn aldrig fick se dagens ljus förra året.I det läget har alltså kyrkorna en angelägen uppgift att både argumentera för livets okränkbarhet, och att ge stöd och hjälp till utsatta kvinnor. Det är beklagansvärt om en liten grupps oförstånd ska tillåtas förstöra den möjligheten.
