Att askspridning blivit vanligare under 2000-talet beror på den ökade individualiseringen i samhället. Det menar Curt Dahlgren, professor i religionssociologi vid Lunds universitet.
Tillsammans med Jan Hermanson har Curt Dahlgren undersökt den svenska askspridningstraditionen i studien "Här ska min aska vila". Att ansökningarna ökar för varje år handlar om människors allt större behov av att göra sina ceremonier unika och personliga, enligt Dahlgren.
- Ökningen kommer att fortsätta. En anledning är att askspridning uppmärksammats mycket i medierna. Men det tar tid innan sådana här saker accepteras av alla.
FolkhemstankenDen svenska begravningsförordningen är strikt jämfört med lagstiftningen i England och Frankrike. Där kan de anhöriga ta med sig askan hem direkt efter kremeringen, berättar Curt Dahlgren. I England finns det till och med exempel på avlidna som fått sin aska strödd på favoritfotbollslagets hemmaarena. En sådan utveckling tror han inte är möjlig i Sverige.
- Men jag vet att det finns ett tryck på att ändra förordningen eftersom fler vill sprida sina anhörigas aska nära hemmet, till exempel i rosenrabatter, säger han.
Att de svenska reglerna är så restriktiva tror Curt Dahlgren hänger ihop med folkhemstanken.
- Det har funnits en idé om att staten ska ta hand om oss alla, även efter döden. Något som inte alls varit fallet i England, säger han.
I sin studie intervjuade Curt Dahlgren och Jan Hermanson tio personer i Skåne som spridit askan efter sina anhöriga. I majoriteten av fallen hade personen före sin död uttryckt en önskan om att få sin aska spridd. En annan gemensam faktor var att de avlidna personerna hade haft en stark känslomässig anknytning till platsen där askan spreds. Det kunde vara i närheten av ett sommartorp, eller i havet om personen före sin död arbetat som sjöman eller fiskare.
-Vid askspridning i vatten märkte vi att det fanns en kretsloppstanke. Några som spred askan i havet hade också en föreställning om att den döde alltid skulle finnas i närheten oavsett var i världen man befann sig, säger Curt Dahlgren.
Ovanligt i frikyrkokommunerMen det fanns också andra skäl. Någon hade inte tyckt så mycket om kyrkogårdar. En annan hade berättat att han inte ville tynga sina efterlevande med gravskötsel.
I sin studie kunde Curt Dahlgren och Jan Hermanson dra några slutsatser. Fler män än kvinnor sprids i naturen efter sin död. Askspridning är vanligare bland människor under 65 år. Storstadsbor väljer askspridning i högre utsträckning än människor på landsbygden. Det blev också tydligt att företeelsen är ovanlig i frikyrkliga städer.