Föreställ dig en svensk lag som dragit över 7000 människor till domstol för att man ifrågasatt Sveriges roll under andra världskriget.
Föreställ dig nu att denna paragraf hade namnet "Artikel 301 Förolämpning av svenskheten" men efter att den kontroversiella artikeln väckt den internationella arenans uppmärksamhet valde att byta namn till "Artikel 301 Förolämpning av den svenska nationen".
Föreställ dig sedan att författaren Jan Guillou har beskrivit folkungaätten i Arn på ett sätt som ogillas och därför åtalas han, döms och får sitta två år på Kumlaanstalten för att ha brutit mot "Paragraf 301 Förolämpning av den svenska nationen".
Sådant sker inte i Sverige, men det är verklighet i ett land där många semestersvenskar spenderar sina månadslöner. Nämligen Turkiet.
I början av 2007 mördades den armeniska journalisten, chefsredaktören för Agos och människorättskämpen Hrant Dink för att ha sagt att det systematiska dödandet och deportationerna av armenierna år 1915 där 1,5 miljoner människor dog var ett folkmord.
Då gick hundratusentals turkar, kurder och armenier ut med skyltarna "Em Hemû Hrant Dink'in" (Vi är alla Hrant Dink) och "Em hemû Ermenî ne" (Vi är alla armenier).
Det utmärkande var att alla utanför Turkiet använde i stället slagorden "1915-2008" vilket så effektivt beskriver den turkiska historierevisionismen och förnekelsen. Kort efteråt återpublicerade hans son Arat Dink sin fars artikel och blev åtalad för samma brott.
Aysel Kilic var högstadelärare och humanist, numra bara humanist eftersom hon blev sparkad och förvisad till Trabzon, Hrant Dinks mördares hemstad, för att öppet ha sagt följande till sin klass: "Det är fel att döda någon för dennes åsikter". Detta sa hon för att en elev sa att han är glad att Hrant mördades.
Utbildningsministeriet i Izmir fann Aysel skyldig för tjänstefel och har nu inlett en rättegång mot henne under samma åtalspunkter som Hrant och sonen Arat ställts inför. Lärarinnan med det enkla budskapet till sina elever: Döda aldrig någon som inte delar din åsikt, eller rättare sagt, döda aldrig någon!