JERUSALEM. Det kontroversiella spårvägsbygget i Jerusalem har många fiender.
Palestinska politiker protesterar mot det israeliska projektet på ockuperad mark, butiksägare på båda sidor rasar mot uppgrävda gator och den israeliske borgmästaren vill stoppa hela bygget.
Bara "vanligt folk" verkar vänta på tåget - men även bland dem finns skeptiker.
Den nya spårvägen i Jerusalem är redan två år försenad; nu talas det om invigning i september 2010. Alla politiska, ekonomiska och byråkratiska problem har fått projektet att spåra ur flera gånger.
Många hoppas att tåget trots enorma investeringar aldrig ska nå slutstationen.
Palestinierna för en politisk och juridisk kampanj mot spårvägen som delvis går genom östra Jerusalem, den del av staden som enligt folkrätten är ockuperad och som enligt de flesta fredsplaner ska bli huvudstad i en framtida palestinsk stat.
- Spårvägen byggs på mark som ockuperades 1967. Det här handlar inte om kollektivtrafik och hållplatser. Det är en politisk och symbolisk fråga, säger Ashraf Khatib på PLO:s förhandlingsenhet som driver den här frågan.
Stämt två franska företagPLO har i Frankrike stämt två franska företag, Veolia och Alstom, som ansvarar för projektet. I Sverige påtalar bland andra Diakonia att Veolia (Connex) driver tunnelbanan i Stockholm och har lämnat in anbud på att få fortsätta att driva tunnelbanan i ytterligare åtta år.
- Vi för en juridisk kamp mot företagen i Frankrike. I övriga Europa, också i Sverige, försöker vi övertyga opinionen genom medierna, säger Khatib.
Palestinska politiker och opinionsbildare är enhälliga i sitt fördömande av projektet och av de utländska företag som är inblandade. Det ser det som ett försök av Israel att "skapa fakta på marken", att ytterligare etablera israelisk överhöghet över det omstridda området.
- Israel försöker knyta ihop illegala bosättningar med västra Jerusalem via spårvägen. Israelerna försöker få världen att acceptera ockupationen. De franska företagens arbete strider mot folkrätten och FN-resolutioner. När de säger att både israeler och palestinier har nytta av tåget använder de israelisk logik, säger Ziad Hammouri, chef för en palestinsk tankesmedja.
- Spårvägen är illegal. Israel försöker etablera fakta och sända ett budskap till världen att östra Jerusalem inte är förhandlingsbart, säger Hatem Abdel Kader, parlamentsledamot och den palestinske premiärministerns rådgivare i Jerusalemfrågor.
"Ett obetydligt problem"Men Bassam Eid, känd palestinsk människorättsaktivist, anser att spårvägsbygget är ett obetydligt problem jämfört med palestiniernas alla andra svårigheter.
- Protester mot tåget kommer aldrig att befria Jerusalem. Spårvägen stör mig inte när vi har enorma problem som hussprängningar, landkonfiskationer, vägspärrar och det israeliska murbygget, säger han.
Huvudgatan i den palestinska förorten Shuafat är en enda stor byggarbetsplats. Hela gatan är uppgrävd, arbetare i hjälmar i olika färger jobbar med rälsen.
Bland folk på gatan hörs ofta andra tongångar än hos politikerna. Knappast någon har hört talas om den internationella protestkampanjen, flera hoppas att projektet ska förbättra deras resmöjligheter.
- Det blir bra med en spårvagn här. Jag kommer att åka med den. Den minskar trafikstockningarna och förbättrar miljön. Känner inte till några protester eller politiska problem, säger Mustafa Abdel Karim, 32, läkare, som bor i förorten Issawiyeh.
Danya, 28, står och väntar på en av de minibussar som trafikerar området i dag.
- Inshallah, om Gud vill, blir det bra. Jag kan ta spårvagnen till Damaskusporten. Det kommer att gå snabbare än i dag. Nej, jag har inte hört om några protester, säger hon.
Flera kvinnor i närheten framför liknande synpunkter. Men Ayah, 28, studentska på Al Kuds-universitetet, är helt emot det nya projektet:
- Jag kommer aldrig att ta den där spårvagnen. Jag är politiskt medveten, jag förstår att Israel bygger den för att stärka ockupationen. Allt Israel gör här är politiskt motiverat.
Butiksägarna längs gatan i Shuafat är upprörda över det kaos och de trafikproblem som bygget förorsakar. Det förstör affärerna, säger de. Med precis samma ord som affärsidkarna på Jaffagatan, västra Jerusalems huvudgata, där det i dag knappt går att ta sig fram ens för fotgängare.
- Det finns inget kvar av gatan. Och inte av min affär. De har grävt här i åratal. Kunderna kan inte komma hit. Till råga på allt kräver kommunen oss på lika hög skatt som förr trots att vi inte har några inkomster, säger blomsterhandlaren Adel Salhi.
Hans gode vän Mohammed Jabar tror inte någon kommer att få nytta av spårvagnen.
- De kommer aldrig att låta araberna använda spårvagnen. Och judarna kommer inte att vilja åka genom ett arabiskt område, säger han.
Israeliskan Elisabet Mizrachi delar hans andra synpunkt. Hon bor i Pisgat Zeev, som palestinierna betraktar som en illegal bosättning och israelerna som en förort till Jerusalem.
- Jag kan ta mig snabbare in till jobbet med spårvagnen. Men jag tror inte att jag skulle låta mina barn åka genom Shuafat, säger hon.
Borgmästaren: StorhetsvansinneJerusalems nyvalde israeliske borgmästare Nir Barkat vill stoppa hela bygget som han kallar "storhetsvansinne". Det var ett av hans vallöften, men det är osannolikt att han lyckas eftersom också regeringen är involverad i projektet.
Den palestinske politikern och publicisten Hanna Siniora ser en möjlig lösning.
- De utländska företagen gjorde ett stor misstag när de inte ens konsulterade den palestinska myndigheten innan de åtog sig arbetet. Jag tror inte att vår regering skulle ha motsatt sig ett projekt som gagnar båda folken. Det var mycket kortsiktigt handlat av företagen. Nu tar de politisk ställning för Israels anspråk på hela Jerusalem, säger Siniora.
- Men det är inte för sent än. De kanske kan erbjuda sig att bygga en förbindelse mellan Jerusalem och Ramallah. Det skulle kanske kunna vara en väg ur dilemmat.