Nu är det upp till varje folkvald att stå emot partipiskan och lägga sin röst på det förslag som han/hon står för. De måste nu visa om de har modet att rösta för det som i deras samvete är rätt.
Eftersom regeringen inte kunnat enas om en gemensam linje i äktenskapsfrågan ligger hela frågan nu i riksdagen. Vi upplever det som att tre av partiledarna hade bestämt sig - de ville inte finna en samling kring det konstruktiva förslag som Göran Hägglund presenterade. I stället valde de att få alliansregeringen att framstå som splittrad i en fråga där det borde ha gått att finna en allmänt accepterad lösning.
Vi kristdemokrater står fast vid äktenskapet som en institution mellan en man och en kvinna. För oss är det en grundläggande fråga, det handlar inte om prestige eller stolthet utan att vi står upp för vårt partis grundsyn: att kärnfamiljen är samhällets grund. Vi anser inte att nuvarande äktenskapslagstiftning är diskriminerande. Den vilar på traditioner och principer som håller än i dag och vi ska komma ihåg att hetero- och homosexuella relationer sedan länge har samma juridiska skydd. Men vi menar också att det är viktigt att finna en konstruktiv lösning som kan samla både regeringen och breda grupper av svenska folket.
Tyvärr har det ofta varit känslor och inte fakta som styrt debatten. Ibland verkar det till och med som att många av dem som är pådrivande för en könsneutral lagstiftning är mer intresserade av att trycka till religionsutövare än att uppnå vad de menar är juridisk likvärdighet. Om Reinfeldt, RSFL, folkpartiet och andra får som de vill så kommer inte bara kristna samfund, utan även moskéer och synagogor, att tvingas viga och inför Gud välsigna två personer av samma kön.
Utmärkande i själva äktenskapsdebatten är också att Reinfeldt, Sahlin och de andra förespråkarna av en könsneutral äktenskapslagstiftning nästan aldrig går in och diskuterar vad ändringen skulle få för konsekvenser rent juridiskt. Det faktum att lagförslaget skulle innebära att flera ändringar måste göras i Sveriges grundlag nämns till exempel nästan aldrig. Inte heller att en könsneutral äktenskapslagstiftning innebär stora inskränkningar i
religionsfriheten.
Det nämns inte heller något om vart denna utveckling kan ta oss i framtiden. Redan i dagsläget lobbas det för fullt på Dagens Nyheters och Svenska Dagbladets kultursidor för att framhäva det positiva i alla världens samlevnadsformer, ju konstigare ju bättre. Både MUF (civilrättsliga avtal), LUF och CUF vill till exempel tillåta polygami, det vill säga månggifte. I vänsterkartellen är Grön ungdom för månggifte, åtminstone delar av SSU är positivt inställda och det är tveksamt vad Ung vänster vill i frågan.
Vi är högst oroade över denna utveckling. Vi kristdemokrater befarar att vår linje inte kommer att vinna bifall i dagens riksdag. Somliga anser att vi borde ha lämnat regeringen i protest mot att Reinfeldt väljer att köra över oss i denna fråga, något som säkert hade varit klokt rent partistrategiskt. Men samarbetet mellan oss och Sveriges tre liberala partier är för viktigt för Sverige för att stjälpas. Regeringsalternativet, s, v och mp, är ju också för en könsneutral äktenskapslagstiftning. Och en trefot som knappast i någon fråga förmår gå i takt, är inte vad Sverige behöver.
Det är därför som vi gör allt som ligger i vår makt för att uppnå en majoritet för vårt kompromissförslag. Detta förslag innebar bland annat att vi inför en samlevnadsbalk som är neutral. Vilket par som helst som är myndigt kan sedan genomgå en civilrättslig registrering som ger samma juridiska skydd som ett gift par har i dag. Samfunden kommer att fråntas den formella vigselrätten men de som exempelvis vill ha ett kyrkbröllop kan vända sig till valfritt samfund och då är det liksom idag upp till samfundet att avgöra huruvida de vill välsigna paret i fråga eller ej. Flera morgon- och kvällstidningars ledarsidor, Humanisterna, RFSU, samfundsledare och andra har instämt i att detta är ett intressant alternativ som skulle lösa de principiella problemen. Liknande lösningar finns också redan i flera andra länder.
Vi kommer att lägga vårt förslag som en motion till riksdagen. Det är många från olika partier som uttryckt stöd för vår hållning. Nu är det upp till varje folkvald att stå emot partipiskan och lägga sin röst på det förslag som han/hon står för. De måste nu visa om de har modet att rösta för det som i deras samvete är rätt, inte det som är lätt.