Förlovningen mellan kronprinsessan Victoria och hennes Daniel Westling har kunnat räkna många spaltkilometer och stora bilder i pressen de senaste dagarna. På ett sätt märkligt inför en gammal institution som går i arv och som i dag är avlövad all politisk makt. Samtidigt är det ett faktum att vi har ett kungahus som större delen av svenska folket sluter upp bakom.
Många gläds med de unga tu som nu på allvar bestämt sig för varandra, som inför varje ungt par som vill bilda familj. Eftersom kronprinsessan Victoria dessutom är vår blivande statschef är det inte oviktigt vem hon väljer att ha vid sin sida.Det finns i vår föreställningsvärd något av ett sagans skimmer kring det som nu sker. Prinsessan som hittar sin man av folket, och som "ärver halva kungariket" ...och så lever de lyckliga i alla sina dagar... Vi vill höra de lyckliga berättelserna, och hitta ställföreträdare i en slitsam och oglamourös vardag. Kanske särskilt nu i tider av finanskris, tilltagande arbetslöshet och oro för klimatutvecklingen. Då ger prinsessor och prinsar, som i vår fantasivärld lever en bekymmerslös tillvaro, en stunds avkoppling och flykt bort från verkligheten omkring.
Nu verkar de nyförlovade vara hårt arbetande individer. Vidare väl medvetna om att deras egen tillvaro mycket väl kan utsättas för svårigheter och prövningar framöver, både utifrån och inifrån. Det är en god insikt som de förmedlar till svenska folket. Vår kulturs hårt drivna "lyckoideal" gör inte sällan att relationer kraschar när svårigheterna i livet dyker upp. När karriären inte blev vad vi hoppats, när sjukdom eller ekonomiska svårigheter drabbar. Liksom när brister i personligheten bli tydliga eller när pressen av att inte få ihop livspusslet blir för stor.
Inte ens blivande drottningar och prinsar är i sin skyddade värld befriade från allt detta. Kanske är det när de stiger ut ur sagans skimmer och gör detta synligt de kan betyda som mest. Som när kung Carl XVI Gustaf i samband med tsunamikatastrofen berättade om hur han som barn upplevde det att förlora sin pappa i en olycka. Där uppstod identifikationen. Någon sagokung, eller drottning, som kan ordna lyckliga slut finns inte.
Romantiken spirar hos nyförlovade Victoria och Daniel. Men det är också intressant att kronprinsessan lyfter fram begrepp som "vänskap", "trygghet" och betydelsen av att "lära känna varandra" när de nu är inriktade på att bilda familj och ger uttryck för längtan efter att berikas med barn.
Det här är värderingar som underlättar en fördjupad relation i både med- och motgång när de nu vill lova varandra trohet, och vigselförrättaren - sannolikt ärkebiskop Anders Weijryd - ber om Guds välsignelse över äktenskapet.
Samtidigt blir kronprinsessan Victoria och Daniel Westling sannolikt del av ett stort kommersiellt spektakel närmsta tiden. Många är det från skvallerpress, bokförlag och souvenirtillverkare som vill profitera på kungligheterna inför bröllopet på försommaren 2010.
Pengaintressen som frossar i så väl upphöjelse av Victoria och Daniel, som i eventuella snaskigheter kring dem, är den mindre tilltalande baksidan av det som stundar.Det är så länge kungahuset och monarkin agerar i demokratins tjänst genom att stå upp för grundläggande värden som institutionen kan försvaras. Dess informella makt ligger i det moderna mediesamhället i förmågan att kunna kommunicera detta på ett sätt som ger folkets förtroende. Den dag en drottning eller kung drar i väg rejält lär det bli svårare att få stöd för den ärvda tronföljden.
Här i Dagen har vi också tagit upp frågan om religionsfriheten. Victoria som statschef och parets barn måste enligt successionsordningen bekänna sig till den "rena evangeliska läran". Däremot inte Daniel Westling som ingift prins.
Visst är det glädjande när kungafamiljen vill bekänna sig till den kristna tron, men principiellt är det olyckligt med ett lagstiftat tvång att ansluta sig till den Augsburgska bekännelsen. När Svenska kyrkan nu är skild från staten är det ännu mer märkligt att religionsfriheten inte ska kunna gälla för drottningar och kungar och deras barn.
I England pågår en förändring till att kungahuset inte ska behöva tillhöra Church of England, utan att också andra ska kunna ärva den brittiska tronen. En motsvarande modernisering av den svenska monarkin bör genomföras framöver.