Ser man på de väckelserörelser som banade väg för de moderna frikyrkorna så kan man inte annat än imponeras av den trosfriskhet som präglade pionjärerna. Trosstegen och troshjältarna var många. Tron på bibelordet var absolut. Man litade på Bibelns löften och var fullt övertygade om Bibelns inspiration. Om det rådde inte minsta tvivel. Denna trosfriskhet var exempelvis bidragande orsak till 1800-talsväckelsens explosiva framfart. Överallt fann man ett växande intresse för Bibelns övernaturliga karaktär.
När liberalteologin slog igenom med full kraft så tog väckelserörelserna upp kampen med Ordet som enda vapen. I mitten på det förra seklet anordnades åtskilliga bibelkonferenser till försvar för Bibelns inspiration och ofelbarhet. Många av oss kommer fortfarande ihåg de inspirerade anförandena från David Hedegård, Gösta Sandberg, C G Hjelm, Stig Abrahamsson med flera. Samtidigt gav de frikyrkliga förlagen ut böcker som underströk vikten av en gudsinspirerad, övernaturlig bibel. Och både böckerna och konferenserna bidrog till att stärka vår tro och motiverade till ett djupare Kristusliv.
Men nu råder det en annan tingens ordning. Bibelkritiken eller ifrågasättandet av Guds Ords inspiration har under de senaste 25 åren definitivt flyttat in i predikantseminariernas finrum. Och det har gått fort. För vem kunde ana för några år sedan att man i dag skulle få se så mycket teologisk seminarielitteratur som influerats av evolutionistiska idéer? Och det blir inte bättre när man ser att bibelkritisk litteratur erbjuds av det förlag vars delägare också är Pingströrelsen, nämligen Libris bokförlag.
Bibelkritiken riktar in sina attacker mot speciellt tre områden: För det första underkänns skapelseberättelsens faktabeskrivning. För det andra förfäktar man evolutionistiska principer och godkänner därmed inte Mose som författare till Moseböckerna. I stället för att stå upp för Mose författarskap menar man att en del märkliga källskrifter (JEDP) ligger till grund för Moseböckernas sammanställning. För det tredje riktas angreppen mot profetböckerna, främst Jesajaboken och Daniels bok, vilka dissekeras sönder. Kvar blir två profetböcker vars övernaturliga inslag bortförklaras eller omtolkas.
Det är viktigt att påpeka att denna tyngdpunktförskjutning också omfattas av teologer inom frikyrkan. Detta synsätt på bibelböckerna bygger egentligen inte på nya bevis som omkullkastar en barnslig tro på Guds ords inspiration. Den härrör definitivt från en världsbild som utesluter eller begränsar en undergörande Gud. Och man kan säga att från 1800-talet så räknar den historisk-kritiska metoden endast med rationella förklaringsmodeller. Det omöjliggör därmed ett övernaturligt ingripande från Gud.
Denna tragiska utveckling inom det teologiska området - som hela tiden växer i styrka - influerar naturligtvis våra framtida pastorer och ledare. De kommer ut i tjänst med en Bibel som trasats sönder av klåfingriga akademiker. Hos våra framtida pastorer har det därmed såtts ett frö av tvivel, vars idéinnehåll går tillbaka till Edens lustgård och ormens frestelse av den första människan. "Skulle Gud ha sagt??
I dag är våra blivande teologer i händerna på den "vetenskaplighet" som måste prägla våra lärocentra och vars villkor till stora delar dikteras av bidragsgivarna. Det är tragiskt och förödande i det långa loppet. Eftersom Jesus kunde försvara bibelböckernas författarskap och övernaturliga innehåll, så framstår den nya teologiska inriktningen som ett svek mot Skrifternas övernaturliga väsen och ursprung.
David Hedegård menade på sin tid att den rationalistiska bibelkritiken medförde "en ny religion, lika fjärran från klassisk kristendom som buddhism eller muhammedanism." (citat Glenn Thomsson, Biblicum nr 7, 1975.) Vad säger dagens samfundsledare om liberalteologins intåg i de nutida frikyrkliga fakulteterna?