Många med oss har studsat över två påståenden som riksdagsman Hans Wallmark (M) gör i debattartikeln den 18 mars: "Den ovilja som finns mot Turkiets EU-medlemskap har, alla bortförklaringar till trots, att göra med oro för det muslimska", skriver han och avslutar med att "det vore på alla sätt kristet att tydligt verka för Turkiet som EU-medlem".
Vi förvånas över ett synsätt som hävdar att de som är skeptiska till ett turkiskt medlemskap i EU under rådande omständigheter är det för att de är emot en viss religion samt att det vore "okristet" att inte tydligt verka för Turkiet som EU-medlem.
Faktum är att sedan 1974 är 36 procent av nuvarande EU-medlemmen Cyperns territorium ockuperat av den turkiska militären. Aldrig tidigare har ett land som ockuperat en EU-medlem fått förhandla om medlemskap.
För att befästa sitt grepp över den ockuperade delen utropade den turkcypriotiska ledningen ensidigt området som en egen stat under namnet Turkiska republiken Nordcypern. Trots att denna handling har fördömts av FN och inget annat land än Turkiet har erkänt denna illegala utbrytarstat fortgår Turkiets militära ockupation av norra Cypern.
Det är inte en slump att en stor andel av dem som har sökt sig till frihet i vårt land har gjort det till följd av religiös förföljelse för sin kristna tros skull i just Turkiet.
Vi kristdemokrater ser med oro på den rättsprocess som nu pågår mot Sankt Gabriel-klostret i Midyat i sydöstra Turkiet. Vi vill framhålla Turkiets skyldighet att upprätthålla mänskliga fri- och rättigheter där religionsfriheten och skyddet av minoriteter spelar en helt grundläggande roll.
Som ett tydligt tecken på ett sårat dåligt samvete drog Turkiet tillbaka sin ambassadör från Washington när det amerikanska representanthusets utrikesutskott för något år sedan uttalade att USA rubricerar massdödandet 1915-1919 av de kristna minoritetsbefolkningarna i östra Turkiet som ett folkmord.
EU:s förhandlingar med Turkiet om ett framtida medlemskap måste alltså leda till att Turkiet upphör att ockupera EU-medlemmen Cypern samt erkänner folkmorden av 1,5 miljoner kristna armenier, syrianer och kaldéer.
Till detta måste bland annat läggas den kristna minoritetens situation i Turkiet i dag, inklusive att Sankt Gabriel-klostret inte utsätts för rättsövergrepp och konfiskation.