Det ekonomiska läget i Sverige har redan passerat skiljelinjen mellan "konjunktursvacka" och "kris". Allt tyder på att situationen fortsätter att förvärras. Allt fler människor drabbas av arbetslöshet när de varsel som duggat tätt nu utlöses. Det är logiskt och klokt, ja snarast oundvikligt, att regeringen i ett sådant läge måste skjuta reformer på framtiden och i stället satsa stora belopp på att minimera skadeverkningarna för de enskilda medborgarna och för samhället i stort.
Arbetslösheten får inte "bita sig fast". Människor måste erbjudas en "viss aktivitet" så att de inte fastnar i utanförskap, förklarade finansminister Anders Borg när budgetpropositionen presenterades. Det är en riktig prioritering. Frågan är bara hur det ska gå till. Att hundratusentals arbetslösa tvingas tillbringa sina dagar på kurser som upplevs föga meningsfulla eller häckandes framför datorskärmar på jakt efter jobb som ändå inte finns leder snarast till påspätt utanförskap.
Samtidigt finns massor av arbetsuppgifter som bara väntar på att bli utförda, särskilt inom den sociala sektorn där resursbristen redan är stor och i krisens spår kommer att bli ännu större.
På äldreboenden sitter gamla som vill göra utflykter eller gå på promenader. I gruppbostäderna finns handikappade som behöver ledsagare till aktiviteter som de är utestängda från eftersom de inte kan ta sig dit på egen hand. Lektionssalarna och skolgårdarna ropar efter vuxna som ser mobbningstendenserna innan de blommat ut. Listan kan göras lång.
Nu är rätta ögonblicket att visa att överenskommelsen mellan regering, kommuner, landsting och frivilligorganisationer som lanserades i höstas inte bara var vackra ord på ett papper utan ett dokument som öppnar möjligheter till att tänka fritt, nytt och stort.Den ideella sektorn har en historisk chans att leva upp till sina stolta visioner. Det gäller alla frivilligorganisationer, inte minst kyrkor och församlingar. Här finns vana att organisera frivilliga och möjligheter att hitta vettiga och meningsfulla arbetsuppgifter inom och utom den egna verksamhetens ram inte bara för medlemmarna utan också för andra som ofrivilligt fått tid i överflöd när lönearbetet försvunnit. Att jobba ideellt är en kompetensutveckling så god som någon, med möjligheter att utveckla helt nya sidor av personligheten.
Sätt de arbetslösa i ideellt arbete! Ska den parollen kunna förverkligas krävs ett principbeslut om att frivilliginsatser några dagar i veckan ses som att den arbetslöse ändå står till arbetsmarknadens förfogande. Från de fackliga organisationernas sida fordras en generositet så att de frivilligas insatser ses som en möjlighet, inte som ett ytterligare hot mot jobben för de anställda. Och de ideella organisationerna behöver tänka snabbt och kreativt och hitta nya, smarta öppningar. Då kan den ekonomiska krisen faktiskt leda till något långsiktigt gott.
