Ett år efter att Kristina Axén Olin lämnat arbetet som finansborgarråd går hon nu in i Ersta diakonis styrelse.
Beslutet är en del i hennes nya livsfilosofi.
– Nu väljer jag sådant där själen och hjärtat är med, säger hon till Dagen.
Ersta arbetar med samhällets mest utsatta. En kristen helhetssyn på människan ligger till grund för diakonisällskapets sjukvård, sociala verksamhet, utbildning och forskning. Arbetet ska inte vara vinstdrivande, men att pendeln svängt för långt åt andra hållet är ingen överdrift.
– 50 miljoner back, säger Kristina Axén Olin som en anledning till att hon räknar med att arbetet på Ersta kommer ta mycket tid.
Men till att börja med handlar det om att lära sig verksamheten.
– Det känns bara jätteroligt. Det är sån bra verksamhet i alla dess delar. Jag blev hedrad när valberedningen ringde mig. Jag kan nästan inte tänka mig något roligare styrelseuppdrag faktiskt.
Vad innebär det att du går in i Ersta rent praktiskt?
– Att jag börjar ha väldigt många styrelseuppdrag...
– Nej, men att jag nu lägger tid och kraft och engagemang på sådant som känns bra för själen och hjärtat.
För ett år sedan var rubrikerna dystra kring Stockholms mäktigaste. Den populära moderaten ställde plötsligt in möte efter möte och snart kom pressmeddelandet: Kristina Axén Olin avgår som finansborgarråd. "Jag älskar stockholmarna och Stockholm. Det här har varit ett tufft beslut. Men priset för mitt uppdrag är för högt. Just nu är detta det rätta för mig och min familj. Nu får jag den tid för oss som vi så väl behöver”, skriver hon i pressmeddelandet.
Ett halvår tidigare hade hon öppet berättat om hur pressen var nära att knäcka henne. En del av problemet var för mycket värktabletter och alkohol. Skilsmässa en annan.
Då kom beslutet att lämna drömjobbet plötsligt men hon ”ångrar sig absolut inte”. Inte heller att hon senare även lämnade posten som andre vice ordförande i Moderaterna och platsen i partiledningen.
Inte ens när vi närmar oss val?
– Nej. Jag är så mycket lyckligare nu.
Varför?
– Det beror på många saker naturligtvis. Bara det att inte ha den pressen som det var att vara finansborgarråd. Jag tror inte att någon kan förstå hur det är att vara ansvarig för 47 miljarder och 48 000 anställda och att ständigt känna sig otillräcklig både som mamma och som finansborgarråd.
Du säger själv att det börjar bli många styrelseuppdrag nu. Är du inte rädd för att gå in i väggen igen?
– Nej. Eller det är klart att man aldrig ska säga aldrig. Men Jag tror ändå att jag har lärt mig efter mina erfarenheter. Jag kan höra signalerna.
Hon berättar att hon tackat nej till många styrelseuppdrag och jobberbjudanden där hjärtat inte är med på samma sätt.
– Nu har jag ju valt väldigt noggrant styrelser där som känns viktiga och bra. Däremot är jag ju, på gott och ont, en sådan som blir väldigt engagerad. Jag har svårt att gå hem och lägga mig i soffan och äta praliner.
Vad är det som gör Ersta så bra?
– Dels är det kristna värderingarna som genomsyrar verksamheten.
Hur viktigt har det varit för dig när du valde det här?
– Det är viktigt. Det överensstämmer med mina egna värderingar. Därför känns det så rätt för mig. Det innebär en kombination av medmänsklighet, kvalitet, kristna värderingar.och barmhärtighet.
Hur mycket av dina egna erfarenheter tar du med till Ersta?
– Det jag har med mig är framför allt från mina år som social- och finansborgargård. Jag har haft att göra med Erstas alla verksamheter vid olika tidpunkter.
Kristina Axén Olins kunskaper blir viktiga i förhandlingar kring olika avtal med Stockholm stad. Men hon hoppas också att hennes ”i alla fall något välkända namn” ska kunna bidra till att Ersta blir ännu mer känt.
– Ersta är föredömligt när det gäller många av verksamheterna. Jag hoppas att vi på olika sätt kan inspirera andra. Ersta vändpunkten exempelvis. Det var ju den första verksamhet som såg de glömda barnen. En sån sak hoppas jag ju såklart att vi ska sprida till hela Sverige.
Ser du dig själv som Guds tjänare?
– Jag har inte tänkt så… jag måste fundera…
– Jag hoppas i alla fall att budorden delvis genomsyrar det jag gör och att jag på det sättet får vara en god person.
Kallar du dig själv för kristen?
– Ja, absolut.
Tror du att du gör mer gott för samhället nu än vad du gjorde som finansborgarråd?
– Jag var social- och finansborgarråd i tio år. Jag har varit politiker i 25 år. Det är klart att jag hoppas att jag gjort nytta där också. Jag vill egentligen inte jämföra och värdera det. Men jag tänker göra nytta i många år till, på olika sätt.
Men överst på prioriterings listan, nu som för ett år sedan är barnen.
– Och där känner jag att jag gör större nytta nu. Jag hinner med mina barn mer och de har en lyckligare mamma, och det är värt väldigt mycket för mig nu.
En annan sak som bidrar till den Kristina som det strålar om är musiken och kyrkan. Hon är aktiv i Allhelgonakyrkan i Stockholm och där både spelar hon piano och sjunger ofta.
– Jag håller på att hitta tillbaka till musiken, kan man säga. Den var väldigt viktig tidigare. Jag var musiklärare i 11 år. Under åren som borgarråd har musiken fått stå tillbaka som så mycket annat. Nu hinner jag spela och sjunga igen. Musiken är ett viktigt språk.
Varför är det språket viktigt för dig?
– Det är på något sätt gränslöst. Ett fantastiskt sätt att ge uttryck för sina känslor på. De texter jag skriver och den musik jag gör, det är för min egen skull.
Och så var det kyrkan. Vad betyder den för dig i dag?
– Den betyder mycket. Det är en fantastisk verksamhet som borde vara en förebild för andra kyrkor. Vad är det som gör den så bra?
– Alla i princip som besöker Allhelgonakyrkan kan känna sig värdefulla som de är. Kärleksbudskapet genomsyrar allt där så att det inte är det här överdådiga som många kyrkor är där man snarare som besökare kan känna sig liten och ensam.
Och det gör inte Kristina Axén Olin längre
Livet har återvänt. Det finns tid för simningen 2–3 gånger i veckan igen. De tre barnen får sin tid
Och så långa promenader med den nya mannen, då.
Archie heter han och är en Shetland sheepdog.
Eller ”en liten Lassie”, säger Kristina för att jag verkligen ska förstå att det är en hund vi pratar om.