Vem som kan bli medlem är viktigt, men vad det innebär att vara medlem är minst lika viktigt, skriver Saronkyrkan i Göteborg som svar på de senaste dagarnas debatt om ett öppnare medlemskap.
Det har skrivits mycket efter artikeln om Saronkyrkans medlemsskap. Antagandena och spekulationerna är många. Med tunt underlag har skapats starka åsikter och uttalanden. Det står naturligtvis var och en fritt att bedöma och värdera utvecklingen i Saronförsamlingen och vi är öppna för Guds röst i all kritik.
Det kan vara på sin plats att med egna ord få beskriva medlemskap och lärjungaskap i vår församling. I Saron kan, enligt vår Församlingsordning, ges medlemskap till den som ...
... tror på Jesus Kristus som Herre och frälsare
... är döpt i Faderns, Sonens och den helige Andens namn.
... överlåter sig till församlingen och är beredd att arbeta tillsammans med oss på sin frälsning.
... bejakar tro och liv så som det uttrycks i vår församlingsordning.
Vi som församling vill visa respekt för varje människas utgångspunkt, för vi tror att när någon kommer till tro så blir man en lärjunge, någon som börjar följa Jesus där man befinner sig. Den som vill följa honom och arbeta på sin frälsning i vår församling, vill vi välkomna. Till en församling där vi tillåts engagera oss i varandras liv med utgångspunkt i Bibeln.
I församlingsordningen beskrivs att vi viger man och kvinna till äktenskapet. Vi har ingen välsignelseakt för partnerskap och vi välsignar inte homosexuell livsstil och vi tror att sexualitetens ram är den livslånga troheten mellan mannen och kvinnan i äktenskapet. Grunden för det ställningstagandet är Bibeln.
Vad gör vi när verkligheten inte stämmer med idealbilden och det som är församlingens norm i samlevnadsfrågor? Då vill vi fortfarande vara en generös och välkomnande församling som inbjuder var och en till efterföljelse som vill gå med Jesus. Man kan bli medlem om man lever i homosexuell relation, men vi undervisar om och uppmuntrar till äktenskap mellan man och kvinna eller celibat. Vi ger inte förtroendeuppdrag till den som väljer att leva i sexuella relationer utanför äktenskapet mellan man och kvinna.
Det finns naturligtvis många fler livsstilsfrågor som är viktiga och som avgör om någon kan ges ett förtroendeuppdrag i församlingen, men när Dagen väljer att fokusera sin artikel kring sexualitet så nöjer vi oss med att kommentera just det.
Sedan är det upp till den enskilde medlemmen att välja om man kan leva i en församling med denna samlevnadssyn och förkunnelse om efterföljelse. För någon kommer det betyda att man ändrar sin livsstil, någon lämnar församlingen medan någon väljer att leva med motsättningarna. Vi väljer att inte utesluta människor, utan fortsätter att be, samtala, uppmuntra, predika och vägleda med utgångspunkt i Bibeln.
I gårdagens artikel, som ett flertal EFK-pastorer undertecknat, finns ett antagande om att vårt medlemskapsbegrepp per automatik ger ett "lägre livsstilsinnehåll i undervisningen" och att det betyder att vi tystnar i frågan om Guds vilja.
Vi förstår deras farhågor men kommer till andra slutsatser. Vem som kan bli medlem är viktigt, men minst lika viktigt är vad det innebär att vara medlem. I vår bearbetning av medlemskapet förtydligar vi båda delarna. Därför aktiveras snarare behovet av att tala tydligt, personligt och kontinuerligt om livstilsfrågor med vårt medlemskap. Det ansvaret försöker vi ta.
Att respektera människors utgångspunkt betyder inte att vi bejakar allt i den utgångspunkten, bara att det är där som efterföljelsen börjar för den nyomvände. Vi tror på omvändelsens nödvändighet och vi predikar det. Vi behöver alla omvända oss från synd och till Jesus som vårt livs centrum. I Saron tror vi att det behöver göras dagligen och att vi behöver göra det tillsammans.
Vi har respekt för olika hantering av efterföljelsens praktiker. Detta är vårt vittnesbörd om hur vi gör. Den som ville läsa detta ur den tidigare publicerade artikeln om Sarons medlemskap, hade kunnat göra det. Den som ville läsa det annorlunda, har gjort det.
Församlingsledningen i Saronförsamlingen Joakim Hagerius, Ingemar Fhager, Henrik Melkstam, Helén Richard, Thomas Olson, Bernt Dicander, Per-Axel Hansson, Lena Bilén, Anna-Britt Nässén, Anna Engström,Morten Sager, Ulrika Hagby, Peter Baric, Emil Mattsson, Helén Bengmark, Erik Holke, Magnus Sternegård, Anders Rosén, Jens Alderblad