Benedikt - en systematisk teolog som väcker känslor

Hur summerar du Benedikt XVI:s pontifikat hittills?

- Varje påve genom historien har haft sin karisma, sin profil och sin mission. Benedikts karisma och mission är att hela, ena och konsolidera sin kyrka. Det är hans prioritet nummer ett, det har han sagt, och det präglar hela hans pontifikat. Hans prioritet nummer två är att förbättra relationerna till östkyrkorna.

- Han har också sagt att kyrkan varit dålig på att hantera sina avvikare. Och redan första året bjöd han in SSPX (Prästbrödraskapet Sankt Pius X) och teologen Hans Küng till samtal. Samtalen med SSPX ledde till ett närmande, det gjorde de inte med Hans Küng. Det visar kanske att påven har lättare att försonas med dem som är på den konservativa kanten i kyrkan.

Hur skiljer sig den här påven från sin företrädare?

- Johannes Paulus II var en extremt utåtriktad, politisk påve. Han var polack, präglad av livet under kommunistförtryck och var påve under den tidsperiod då Östeuropa kollapsade. Han spelade en väldigt viktig politisk roll. Han var en aktör, gillade att stå på scen och tyckte om människor. Benedikt är tillbakadragen, fast de som träffat honom i mindre sammanhang säger att han kan vara oerhört charmerande. Så på temperamensplanet är skillnaden väldigt stor. Men de två har också specialiserat sig på olika frågor. För Johannes Paulus var etik och människovärdefrågorna de viktigaste. Benedikt är mera av en systematisk teolog, en vetenskapsman och professor.

Benedikt XVI framställs ofta som en bakåtsträvare, en extremt konservativ påve. Är han verkligen det?

- Teologiskt sett är det inte så stor skillnad mot Johannes Paulus II. Joseph Ratzinger var under många år chef för Troskongregationen - det var Johannes Paulus som utnämnde honom - och de två jobbade väldigt mycket ihop. Han är konservativ, men Johannes Paulus II var det också.

Är alla påvarna konservativa? Eller var Paulus VI, den påve som rodde i land Andra Vatikankoncilliet, en liberal påve?

- Paulus VI var en mycket modern påve i sin syn på interreligiös dialog. Han sa att i Rom ska alla ha en samtalspartner, även ateister. Han var mycket angelägen om dialogen med judar, muslimer, buddhister och ateister och han bildade Rådet för interreligiös dialog. Benedikt XVI upplöste Rådet. Han tyckte att den interreligiösa dialogen bara är möjlig mellan kristna, inte med andra religioner, då man inte har någon gemensam teologisk utgångspunkt.

Men Rådet för interreligiös dialog finns kvar i alla fall…

- Ja, han återinrättade det efter Regensburg. Och i november förra året inrättade han Katolskt-muslimskt forum. Paradoxalt nog har den interreligiösa dialogen fått en rejäl skjuts tack vare det här. Och nu, efter turbulensen med upphävandet av bannlysningen av SSPX biskopar sa påven att den interreligiösa dialogen är en av kyrkans viktigaste uppgifter.

- Jag kallar honom för en dialektisk påve: Han gör något men effekten blir den motsatta. Det blev så i affären med SSPX. När påven upphävde bannlysningen av Förintelseförnekaren Williamson höll det på att bli en allvarlig konflikt med judarna. Men i stället har vi fått ett närmande och ett varmare klimat mellan påven och de judiska företrädarna.

Ger han efter för medietrycket?

- Nej. Han ger efter när han uppfattar att hans kyrka har problem eller att det finns problem i relationer till människor som är viktiga för honom och kyrkan. Jag tror att han bryr sig ganska lite om medie-trycket. Det han bryr sig om är att kyrkan ska vara trogen sina ideal.

Du talar om ett varmare klimat mellan påven och de judiska företrädarna. Ändå menar många att skadan efter SSPX-affären är så stor att han överhuvudtaget inte borde åka till Israel, i vart fall inte nu.

- Israelbesöket är enormt känsligt. Han har sagt och gjort väldigt mycket för att försäkra judarna om att han tar avstånd från Williamsons åsikter. I brevet till de katolska biskoparna från den 10 mars talar han väldigt varmt om sina judiska vänner. Men det som hänt gör att det nu blir mycket svårare för honom att kritisera israelisk politik - vilket han gjorde i julas då han kritiserade det oproportionerliga våldet under kriget i Gaza. Pressen kommer inte att tveka att ställa känsliga och svåra frågor till honom.

Tycker du att den gängse mediebilden av påven stämmer överens med verkligheten?

- Nej, det tycker jag inte att den alltid gör. Påven är ett prima projektionsobjekt. Alla har åsikter om honom - negativa och positiva, alla hyser starka känslor. Även media. Det finns mycket man kan kritisera påven och kyrkan för. Men det finns också en förförståelse. Man är inställd på att kritisera och tonen är ofta negativ. Men det är ofta en vrångbild man kritiserar; media bryr sig inte om att ta reda på vad kyrkan och påven egentligen menar.

Många katoliker, inte minst i Sverige, har kritiserat kyrkan för att inte kunna hantera media, det finns till och med de som menar att kyrkan bidrar till vrångbilden och bristen på förståelse.

- Ja, det stämmer. Media har inte tid att reda ut den teologiska grunden, det är alltid bråttom, inte bara när det gäller Katolska kyrkan. Det är så media fungerar, men Vatikanen har inte klarat av att rätta sig efter det. Om vi tar frågan om preventivmedel som påven fick på planet till Afrika så kunde hans rådgivare ha sagt: Säg att kyrkans ställning i fråga om preventivmedel är känd sedan länge. Men de gjorde det inte och påven sa vad han sa. Syftet med Afrikaresan var att diskutera fred och försoning. Nu dränktes det helt i rapporteringen om påvens uttalande om hans redan välkända inställning till preventivmedel.

Har Benedikt XVI överraskat dig någon gång?

- Jag vet inte om jag ska säga att han har överraskat. Men med brevet från den 10 mars till de katolska biskoparna, ett brev som var svaret på inomkyrklig kritik, visade han sig från sin bästa sida. Han visade att han hade lyssnat på kritiken, reflekterat och han svarade på ett seriöst sätt. Han berättade att han beslutat att lägga hela processen som rör SSPX under Troskongregationen, vilket skulle ge biskoparna full insyn. Han satte sig inte på höga påvehästar utan talade som en jämlike. Det kändes schysst och modernt.

Sätter han någon speciell prägel på de diplomatiska relationerna till Sverige?

- I talet i vilket han svarade på mitt ackrediteringsbrev talade han om att Västerlandet har gått för långt i synen på preventivmedel, abort och samkönade äktenskap. De frågorna är också svårast i relationerna till Vatikanen, inte minst i FN. Men det finns många frågor där Sverige och Vatikanen drar åt samma håll: global rättvisa, dödsstraff, klimatfrågan och fattigdomsbekämpning. Det tackade påven Sverige för i sitt tal.

Påven fyllde 82 år för ett par veckor sedan, vilket gör att Katolska kyrkan kanske får välja en ny påve relativt snart. Vem kan det bli?

- Jag tycker inte man ska spekulera i det här. Mitt intryck är att påven är vid god hälsa, när han talar låter han 15 år yngre än han är. Det jag kan säga är att kyrkan har en tendens att välja påvar som är olika sina företrädare.

Fakta: SSPX, Hans Küng och Talet i Regensburg

SSPX eller Prästbrödraskapet Sant Pius X

En ultrakonservativ organisation som säger sig företräda den riktiga katolicismen. Den bildades 1969 av franske ärkebiskopen Marcel Lefebvre som tog avstånd från reformer antagna av katolska kyrkan under Andra Vatikankoncilliet.

Ledarna för SSPX bannlystes ur katolska kyrkan 1988 av påven Johannes Paulus II efter att Lefebvre vigt fyra av dem till biskopar utan Vatikanens godkännande.

Benedikt XVI hävde bannlysningen i januari 2009. Samtidigt framkom det att en av de berörda biskoparna, Richard Williamson, var Förintelseförnekare. Det ledde till mediestorm och spänningar i relationen mellan Israel och Vatikanen. Benedikts initiativ att inleda försoningsprocess med SSPX hade redan innan lett till spänningar inom katolska kyrkan, vilka nu förvärrades.

Den 10 mars skrev påven ett brev till katolska kyrkans biskopar där han förklarade bakgrunden till försoningsprocessen och upphävandet av bannlysningen.

Hans Küng

Katolsk präst och professor i teologi vid Universitetet i Tübingen (Tyskland). Till följd av teologiska kontroverser fråntogs han av Troskongregationen 1979 rätten att undervisa i katolsk teologi.

Talet i Regensburg

Hösten 2006 besökte påven Universitetet i Regensburg (Tyskland) där han varit professor i teologi sedan 1969. Talet i fråga var egentligen en föreläsning i vilken han citerade en bysantinsk furste som hade kallat islam för en våldets religion. Det lösryckta citatet ur föreläsningen orsakade våldsamma massprotester i den muslimska världen.