Tillbaka igen som gästkrönikör. Det känns oerhört roligt! Läsarkontakterna, responsen och inte minst möjligheten till kreativt utlopp.
Det är nästintill omöjligt att så här några veckor efter Europaparlamentsvalet inte kommentera valutgången. Det blev ett speciellt val av flera olika anledningar. Ett nytt parti gjorde entré på den politiska arenan, den dystra trenden med sjunkande valdeltagande bröts och valdeltagandet ökade något till 43,8 procent. Därmed gick Sverige mot strömmen i Europa. Valet till Europaparlamentet saknade också ja/nej-diskussionen, och handlade mer om hur EU ska se ut i framtiden, vilken roll man ska spela på den globala arenan och hur mycket makt EU ska ha.
Piratpartiets entré kommer i allra högsta grad att möblera om i det politiska landskapet. Piraterna blev i någon mån ett överraskningsmoment för de etablerade partierna. Slagkraften i integritetsfrågorna var större än förväntat. En total omvärdering av politiken blir inte nödvändig - däremot behöver de etablerade politiska partierna fundera över sin kommunikation med väljarna. Piraterna hade inte en enda valstuga. Ingen dörrknackning eller klassiska torgmöten i sovande småstäder. De mobiliserade på nätet och de lyckades.
Än mer angeläget är att en djuplodad ideologisk debatt initieras inte bara i Sverige, utan även i resten av Europa. Piraterna må ha rönt framgång hos opinionen, men de är alltjämt ett enfrågeparti i avsaknad av både ideologisk och historisk grund. Jag menar att partiet inte skall överskattas. De fick 7,1 procent av rösterna och en av Sveriges 18 platser i Europaparlamentet. Deras väljare är främst unga män i tätorter som traditionellt är den mest röstskolkande gruppen av alla. Hade partiet inte funnits är det mest sannolika att dessa grupper inte tagit sig till vallokalerna över huvud taget. Något som bör mana till eftertanke.
Piraternas totala historielöshet blir än mer beklämmande vid en titt i backspegeln. Den europeiska unionen stammar ur två världskrig. Gemensamma krafttag för freden och friheten var drivkraften och så bör det förbli. Europa har vid åtskilliga tidpunkter kidnappats av totalitära ideologier, såsom nazismen och kommunismen. Det var motståndet mot dessa som drev på utvecklingen mot det vi idag kallar EU.
Den kristna idéinspirationen kom från EU-fäderna Schumann, Adenauer och de Gasperi. Man kan fundera över hur dessa herrar skulle ha reagerat över piraternas intåg i parlamentet i dag 2009.
Ideologisk vilsenhet är aldrig en styrka för något parti. Redan har skrämmande exempel på den praktiska politiken kunnat skönjas hos piraterna. I Europaparlamentet kommer Piratpartiet att ingå i den liberala politiska gruppen ALDE eller de Gröna och väntas ta en "extremliberal" hållning i de flesta frågor. Piratpartiets nyvalda europaparlamentariker Christian Engström uppgav i en radiointervju under valrörelsen att han är beredd att rösta ja till legalisering av prostitution och vissa former av narkotika.
Vildvuxna enfrågepartier ska inte få skymma EU:s arv och värdegrund. En värdegemenskap tar tillvara gemensamma värderingar och förstärker dessa. Här är freden, friheten och demokratin det absolut centrala. Inte en superstat utan ett mellanstatligt samarbete för försvarar av mänskliga rättigheter, var än de är hotade.
Personligen är jag övertygad om att då nyhetens behag lagt sig, när trycksvärtan torkat på t-tröjorna och piraterna visat sitt rätta ansikte kommer väljarna åter att belöna partier som står för civilsamhället, familjens betydelse för det goda samhället och vikten av värdeorienterad politik. Partier som slår fast att människans inneboende potential spelar roll och att idogt arbete skall belönas.
Utan ideologisk kompass och historisk bas är risken överhängande att piraterna seglar på grund. De kommer att lida skeppsbrott.