Mona Sahlin i Sankta Maria domkyrka i Visby under Almedalsveckan 2009. Deltog i Nikodemussamtal och avslutade med att dela ut ljus till de som ville i samband med nattvarden. Utfrågare var Mikael Mogren och Lisbeth Gustafsson. Svenska kyrkan i samarrangemang med studieförbundet Sensus.
VISBY. Mona Sahlin avslutade en hektisk dag på Almedalen med att vara kyrkvärd.
Och det trots att hon enligt egen utsago, "inte ens är medlem i statskyrkan ... förlåt, Svenska kyrkan".
I samtal med Dagen avslöjar hon också sin syn på Gud - just nu.
Vi står mitt i Sankta Maria domkyrka. Klockan är snart halv tolv på natten och det är en nöjd partiledare som kan summera Socialdemokraternas dag på politikerveckan. För ett par timmar sedan höll hon ett bejublat tal från Almedalens scen.
- Det kändes jättebra. Jag fick fin respons och det var roligt att inte bara prata siffror, säger Mona Sahlin till Dagen.
Och så följer du upp det med att avsluta dagen i kyrkan. Hur känns det?
- Det är fantastiskt, det passar så väl. Det är verkligen så. Politik och värderingar har så mycket med varandra att göra.
Känner du dig hemma i kyrkan?
- Jag börjar göra det. Men jag tror inte att jag är på väg att gå tillbaka och bli medlem i kyrkan.
Hon försöker förklara att om det bara hängt på livsåskådning så hade hemkänslan funnits där. Men religionen, nä, den vill hon inte ha.
Lämnade kyrkan
Mona Sahlin lämnade kyrkan när hon var 18 år. Men det var inte i rädsla för religionen.
- Däremot för kyrkliga överbyggnader. Och när jag blev mer och mer involverad i politiken så såg man vad farligt det var när politik och religion blandades ihop och då blev det på något vis rimligt att fortsätta stå utanför.
Jag förstår inte. Värderingar och politik passade ju så bra ihop. Är det då möjligt att hålla religionen borta?
- Det var inte så jag menade. Det är när man börjar rättfärdiga beslut i politiken med religiösa uppfattningar som det blir farligt.
Nattsuddet i domkyrkan i Visby kallas för Nikodemussamtal efter den nyfikne politikern i Nya testamentet som i samtal med Jesus ville lära sig mer om Gud.
Samtalet med Mona Sahlin kom dock att handla mer om politik än om Gud. Skillnaden mot Almedalstalet var snarare den mjuka tonen.
För att hitta ett typexempel räcker det att se till svaret på första frågan - vilken som varit den viktigaste lärdomen det senaste året: Ödmjukhet.
- Det här är första gången någonsin som mitt stora parti säger att vi inte ska gå till val själva utan tillsammans med andra. Och när den riktigt stora ska samarbeta med dem som är ganska små så krävs det mycket av den som är stor. Det är inte bara storleken som avgör hur mycket man ska påverka.
Hon berättar om hur hon vuxit in i rollen som partiledare. Och att hon inte tar lika illa vid sig av kritik längre.
Måste inte bli omtyckt
- I dag söker jag inte att bli omtyckt, det trodde jag att ett bra tal innebar förr. Nu söker jag respekt för mina åsikter.
Samtalsledaren gjorde tappra försök, men Mona vägrade erkänna någon känsla av en mediakampanj mot henne, trots att kritik alltid finns bakom hörnet. Med exemplet att den gamla Toblerone-affären fortfarande då och då kommer upp får Mona frågan om det inte finns någon förlåtelse för politiker?
- Jo, det finns det. Man kan faktiskt minnas bilder men se dem i ett annat ljus därför att man får nya bilder. Om människor i politiken aldrig kantstötts - ingen någonsin skulle råka ut för problem, göra fel, trilla ner i gropar - hur skulle politiken vara då?
Nyttig erfarenhet
Nu ser hon sin egen historia som en nyttig erfarenhet.
- Jag känner igen kantstötthet hos andra människor på ett sätt jag inte gjorde tidigare. Jag kan medvetet söka upp människor som är ganska trasiga och trassliga därför att de har något att berätta. Det är en stor tillgång.
Rätt till religion
Religionsfrihet var nog så nära Gud som samtalet kom. Och där menar Mona Sahlin att bilden blivit något snedvriden.
- Religionsfrihet är inte bara frihet från religion utan också rätten till religion.
Men det finns också behov av ökad kunskap om religioner. Själv har hon "i vuxen ålder" läst genom både Bibeln och Koran för att få en bättre förståelse.
Kyrvärd
Nikodemussamtalet avslutades med att övergå till mässa. Och det var då Mona Sahlin tog sig rollen som kyrkvärd. För det var på hennes eget förslag som hon var den som delade ut ljus till dem som i samband med nattvarden ville sätta ett i ljusbäraren.
Men så var det ju den där sista svåra frågan som Dagen genom nåd får ställa innan hennes stab räddar henne undan offentligheten.
Tror du på Gud?
Mona tar en lång paus. Ett tveksamt "nej ..." följs av ...
- ... men det blir ett jättelångt svar som jag inte har tänkt färdigt på. Jag har nära och kära som finns någonstans, men som jag inte vet om jag skulle kalla Gud.