Jonas Eveborn, pastor med huvudansvar för pionjärarbetet Immanuel 153 i Immanuelskyrkan i Stockholm, lämnar sin tjänst för att bli församlingspastor. Vem som då kommer att leda arbetet är inte klart.
Immanuel 153 är en gemenskap som på några få år växt till att omfatta cirka 250 personer. Den har betytt mycket för många, inte minst unga vuxna som inte hittat in i någon annan församling i Stockholm.
- Det verkar som att vi har fyllt ett behov och kompletterat bilden av vad en missionsförsamling i en storstad kan vara, säger Jonas Eveborn som kom med idén.
Immanuelskyrkan i Stockholm är med sina cirka 1 500 medlemmar en av Stockholms största församlingar och firar normalt gudstjänst vid flera olika tidpunkter på söndagar.
- Vi är fyra gudstjänstfirande grupper i församlingen - den traditionella, den internationella, den koreanska och så vi i Immanuel 153, berättar Jonas Eveborn som ibland även predikar och har andra uppgifter i förmiddagsgudstjänsten.
Bärande gemenskapHan beskriver Immanuel 153 som en gemenskap som vill vara både inåtriktad och utåtriktad, liturgisk och karismatisk på en och samma gång, och som bygger en gemenskap som inte enbart räcker ett par timmar på söndag eftermiddag.
- Vi vill vara en gemenskap som är bärande och där vi bygger relationer samtidigt som vi gör något gott. Några är till exempel engagerade i barn- och ungdomsarbetet och andra ingår i en grupp som besöker äldre och andra som inte heller kan besöka kyrkans verksamhet i församlingen.
Immanuel 153 - som fått sitt namn av bibelberättelsen i Johannes 21 där lärjungarna av Jesus fick i uppdrag att lägga ut näten på djupare vatten och då fick 153 fiskar - startade hösten 2005. Vad som händer när Jonas Eveborn i januari flyttar till Linköping för att bli föreståndare i missionsförsamlingen, är inte bestämt.
- Det är lite för tidigt att diskutera den saken. Vi har vårt nästa styrelsemöte i september. Men Immanuel 153 är en dynamisk verksamhet som kommer att fortleva. Det är jag övertygad om, säger Sven Mannervik, ordförande i Immanuelskyrkan i Stockholm.
Framtiden för 153 är oklarVid sidan av Jonas Eveborn har Charlotte Höglund arbetat med inriktning på Immanuel 153, en tjänst som finansierats av Svenska missionskyrkan centralt. Hon har dessutom under en period vikarierat som pastor i Immanuelskyrkans reguljära verksamhet. Men eftersom församlingen har en ansträngd ekonomi är det oklart hur det blir med hennes tjänst efter årsskiftet.
- Vi har ett behov av att sänka våra kostnader för att få balans i församlingens budget och i det läget blir allt diskuterbart. Det kan därför hända att vi tvingas organisera verksamheten i Immanuel 153 på ett annorlunda sätt, menar Sven Mannervik.
Under hösten kommer Jonas Eveborn att vara barnledig på femtio procent och arbeta med Immanuel 153 på halvtid och då kommer Charlotte Höglund att ha den resterande halvtiden. Hon säger till Dagen att hon gärna arbetar kvar i Immanuel 153, men att det är församlingens och styrelsen beslut.
- Det är ett mycket spännande arbete som jag fått vara en del av under tre år. Vi satsar mycket på att bygga inåt och hållbart i en tid där det finns så mycket flyktighet, säger Charlotte Höglund.
"En unik rörelse" Immanuel 153 var under de tre första åren ett projekt och under den tiden var Jonas Eveborn anställd av Svenska missionskyrkan. För ett år sedan blev han anställd av Immanuelskyrkan i Stockholm. Han är inte orolig för att det som byggts upp kommer att raseras.
- Immanuel 153 står inte och faller med mig som person. Vi har från början haft en ambition att bygga brett kring många bärande ledare. Det är en unik rörelse som ligger mitt i församlingens vision, säger Jonas Eveborn.