Professor Ulf Bjereld berättar i DN om hur han som 14-åring läste - och besvarade - en insändare om kriminalvården. Han tar händelsen till avstamp för berättelsen om vad hans kristna tro fått för politiska konsekvenser. Man ska inte förakta tonåringens tonsäkerhet och kompass i etiska frågor, innan vuxenblivandets alla kompromisser fördunklat omdömet.
Att inte lyssna på tonåringen är därför att gå miste om väsentliga insikter.Tonåren kan också vara det djärva skapandets tid. 14-årige John Ericsson bidrog med tekniska lösningar vid byggandet av Göta kanal. Varumärket Ikea registrerades av en 17-årig bondgrabb. George Werver var ännu i tonåren när han grundade Operation mobilisation som nått alla världens länder och förändrat miljoner människors liv. Och de svenska folkrörelsernas framväxt byggde i stor utsträckning på tonåriga aktivister - i väckelsen kallades de "evangelister" - som oförväget banade väg för en bättre värld.
Endast ett par generationer tillbaka sågs konfirmationen som gränsen för vuxenblivandet och porten till rejäla arbetsinsatser. Många tvingades förstås slita alldeles för hårt och det ska inte förhärligas, lika lite som pressande barnarbete i vår samtid.
Men nu är tiden en annan. I dag får svenska barn gå i skolan i nio år, oftast betydligt längre. De har gott om fritidsaktiviteter att välja på och oftast en bra miljö att leva i.
Och ändå.
Något verkar ha hänt på vägen, alla goda avsikter till trots.
Rapporterna om att svenska ungdomar inte mår bra duggar tätt. Vi hör om skoltrötthet, påtvingad sysslolöshet och känslor av meningslöshet bland unga. Vart tog framtidstron, sanningslidelsen och skaparglädjen vägen? Naturligtvis finns den kvar, bilden är verkligen inte entydigt mörk. Men den är allt för mörk! Unga människor orkar inte stå i samhällets väntrum i åratal för att sedan kanske bli lyssnade till och få utrymme för sina idéer.
Det är inte lätt att styra om i de stora systemen, men det är fullt möjligt att identifiera frågan och att ha en tydlig inriktning. Det är möjligt att bryta upp de nära nog vattentäta skotten mellan utbildning och arbetsliv. Det är möjligt att släppa in unga i olika beslutsforum och att ta in deras kreativitet.
Det som fattas är vuxenvärldens insikt om behovet och beslutsamhet att möta det.En god början är att göra detta synligt och att på alla tänkbara sätt skapa nära kontakter mellan ungdomarna och politiken, frivilligorganisationerna, företagsvärlden och så vidare. Frågan har bäring på integration och kriminalitet, och på ungdomars självbild och skaparkraft. Att släppa loss tonåringen är en vinst inte bara för de ungdomar det berör, men för hela samhället.
En sak är klar: vad än som görs så måste det göras på riktigt. Tonåringar vill inte bli gullade med, och de märker direkt om vuxenvärlden tar dem på allvar.
