Är det rätt att införa hädelselagar för att det en religion håller heligt inte ska utsättas för skymfanden och förolämpanden? Diskussionen är igång efter att Irland för någon månad sedan fick en sådan lag. Den som befinns skyldig till brott kan dömas till böter motsvarande en kvarts miljon svenska kronor.
En rad principiella invändningar finns mot hädelselagar. Men det märkligaste den här gången är ändå att Irland får en lag som i princip ingen efterfrågar. Inte den dominerande katolska kyrkan. Inte något annat religiöst samfund.Inte ens den politiker som varit mest drivande för beslutet, justitieministern Dermot Ahern, tycker att lagen är bra. Men eftersom den irländska konstitutionen sedan 1937 hänvisar till en hädelselag har Ahern menat att det är bättre att fylla tomrummet än att ställa till med den folkomröstning som krävs för att ändra grundlagen. Så blev det.
Och nu rasar debatten med upprörda yttrandefrihetsdebattörer och ateister i Irland och på andra håll. Här i Sverige har riksdagsledamoten Karl Sigfrid (M) begärt att EU-kommissionen ska granska den irländska hädelselagen med hänvisning till att den inskränker yttrandefriheten.
Troende människor måste i yttrande- och religionsfrihetens namn kunna tåla ganska mycket. I de grundläggande friheterna ingår även frihet från religion, liksom möjligheten att i ord försöka smula sönder det heliga.
En tro som inte klarar av kritik och skymfningar, utan behöver hjälp av lagen för att tysta sina belackare, är knappast värd att ge sitt liv till. Åtminstone inte i den kristna traditionen. Detta innebär inte att det är fritt fram att ohejdat kränka kristna och muslimer. Även om en Muhammedkarikatyr får publiceras kan det finnas goda skäl att avstå av respekt för den troende muslimen.
Kristen tro har redan från Jesu tid fått vänja sig vid att utstå spott och spe. Självklart finns det samtidigt övergrepp och förföljelse av kristna och andra troende i världen som är fullständigt oacceptabla.
Men hädelselagar är inte lösningen. I islamistiska regimer vänds de till ett otäckt straffbeläggande av all religionskritik, något som staterna också har försökt sprida via FN-systemet. Mot allt sådant finns skäl att reagera.
Den nya lagen i Irland handlar knappast om en "teokratins återkomst i Europa", något som professorn i praktisk filosofi, Per Bauhn, påstår i Svenska Dagbladet (16/8). Inte heller om att "religionerna flyttar fram sina positioner allt mer" som Dilsa Demirbag-Sten, styrelseledamot i Humanisterna, skriver i varnande anda i Corren 18/8.
Hädelselagstiftningen är principiellt olycklig, men inget som de religiösa samfunden drivit på. Att religionens belackare direkt blåser upp saken till något mer än det handlar om visar i sig att det är fel väg att gå.