Iranska kristna konvertiters möjlighet att få stanna i Sverige är mer angelägen än någonsin inte minst med tanke på den senaste tidens alltmer hårdnande motsättningar mot oliktänkande och den nya lagen mot konvertering från islam.
Pappa och mamma är intagna på psykiatrisk klinik 2009. Pappan gör upprepade suicidförsök och de båda barnen har omhändertagits. Socialsekreterarens intyg till Migrationsverket utmynnar i en slutsats att "utan lugn och ro och en trygg framtid i Sverige äventyras allvarligt barnens psykosociala utveckling". Migrationsverket å sin sida fortsätter med olika tvångsåtgärder att försöka bryta ner den iranska familjens vilja att stanna i Sverige. Man sänker dagbidraget och hotar med polishämtning och försöker ta ifrån familjen deras lägenhet "eftersom föräldrarna är på psyket".
Enskilda kristna och en församling i Skellefteå drar igång hjälpinsatser. Föräldrarna blev kristna i Iran, men Migrationsverket misstror och ifrågasätter deras bevis och menar att deras konvertering inte var äkta bland annat med argumentet att en vanlig medlem förrättade dopet och inte en präst. Församlingen försökte förgäves få någon utländsk besökande pastor att döpa. Att församlingen inte får döpa före detta muslimer och att man tar en oerhört stor risk som ändå gör det, bryr sig varken Migrationsverket eller Migrationsdomstolarna om. Dessa menar att familjen kan återvända till Iran och hålla en låg kristen profil.
Alla försök att få en ny prövning har misslyckats trots att jag gång på gång av flera handläggare och beslutsfattare fått höra att Sverige inte kan avvisa dem som inte frivilligt vill återvända till Iran. Tvångsåtgärder ska fortsätta enligt handläggaren på Migrationsverket. Ett utförligt brev till migrationsminister Tobias Billström besvaras kort av hans sekreterare med att "migrationsministern har tagit del av dina synpunkter". Jag bad ministern att ta upp den principiella frågan varför kristna iranier får sitta i Ingenmansland i åtta, nio och tio år utan att vare sig komma in i det svenska samhället eller avvisas.
Jag är juridiskt ombud för två iranska familjer som sökt asyl i Sverige. De har fått nej i alla instanser, men avvisningarna har inte verkställts. Familjerna har skrivit nya ansökningar till Förvaltningsprocessenheten inom Migrationsverket och åberopat verkställighetshinder. Dels har vi hävdat nya skäl och bevis, dels hänvisat till det iranska parlamentet nya lagförslag om dödsstraff för konvertering till kristendom.
Att konvertera jämställs med högförräderi, ses som uppror och hädelse mot Allah vilket förtjänar dödsstraff. På ett dolt sätt fängslar, torterar och dödar man kristna konvertiter. De dör i fängelse, "försvinner", omkommer i "olyckshändelser", "begår självmord", eller blir oskyldigt anklagade och avrättade för narkotikabrott eller liknande. Om inte samhället direkt fullföljer sharialagen så har grannar, arbetskamrater, familjen möjlighet att fullfölja sharialagens krav på dödsstraff utan negativa konsekvenser. Den kristne blir fredlös i en totalitär, islamistisk teokrati.
Den andra iranska kristna familjen består av man, fru och en dotter född i Sverige. Mannen har arbete och har skaffat egen bostad. De är aktiva i en kristen församling och i deras hem samlas man till bibelstudier och bön och vittnar frimodigt om sin frälsning. Som bevis för att de blivit kristna i Iran skickade vi in foton från den kyrka i Iran som min far Tage Sjöberg var med om att starta på 1960-talet i Teheran. På ett foto sitter en grupp kristna med biblar i händerna, sjunger och ber. Ett kors syns i bakgrunden,. Migrationsverket svarade att det lika väl kunde ha varit en bild från ett turistbesök och att "ingenting på bilderna visade att det förekom en religiös akt eller rit". Detta uttalande visar på en brist på kunskap om religion som grund för asyl. Just detta ärende har skickats till en rättschef på Migrationsverket för granskning, men efter ett halvår har jag ännu inte fått svar.
Denna månad är det 20 år sedan barnkonventionen skrevs under i Sverige. Den gäller inte som lag här, men i varje beslut som rör barn måste hänsyn tas till deras bästa. Migrationsverket måste ta med en formulering i varje sådant beslut och det brukar stå att "det är bäst för barnet att följa med sina föräldrar till hemlandet". En kort formulering som rymmer mycket smärta. Ibland handlar det om barn som fötts i Sverige, hunnit gå i förskola och skola, och talar svenska.
Frågan om kristna iranska konvertiters möjligheter att få stanna i Sverige är mer angelägen än någonsin inte minst med tanke på den senaste tidens alltmer hårdnande motsättningar mot oliktänkande och den nya lagen mot konvertering från islam. Läget för andra iranier i Sverige är likartat. Jag har hört om iranier som varit mer än tio år i Sverige utan att de fått uppehållstillstånd eller avvisning. Är det rimligt att låta folk brytas ner psykiskt och "ruttna bort i Ingenmansland"?
Riksdagsledamöterna Eva Johnsson och Dan Kihlström (KD) har skrivit en motion i riksdagen för att den vägen ta upp frågan. Vi är många som väntar på besked.