Som Dagen meddelade den 20 oktober har påven utfärdat en så kallad apostolisk konstitution för att göra det lättare för anglikanska präster att övergå till den katolska kyrkan. Det ska inrättas en ny organisationsform, kallat personalordinariat som ska kunna finnas på olika håll inom en provins eller ett stift och ska ledas av en biskop eller präst. I ett sådant ska prästerna kunna vara gifta, och i gudstjänsten kan de anknyta till anglikansk tradition - så har för övrigt redan skett med några församlingar i USA.
Att tala om "missnöjda anglikanska präster" för däremot tanken lite på avvägar. Det är riktigt att de sätter sig emot prästvigning av kvinnor och homosexuella präster och biskopar, men deras kyrkliga identitet har djupare rötter. Sedan 1800-talet finns en högkyrklig rörelse inom den anglikanska kyrkan som i viss mån liknar svensk högkyrklighet, men många går mycket längre när det gäller att efterlikna den katolska kyrkan. Den kan också prägla hela församlingar som kan ha en högkyrklig tradition sedan mer än hundra år. En svensk besökare hos en del av dem skulle utan vidare tro sig vara i en katolsk kyrka. Där finns helgonbilder, rökelse och vigvatten, och mässan är svår att skilja från en katolsk. Den tro som de bekänner är också densamma som den katolska. Dessa anglokatoliker, som de kallar sig, betraktar sig själva som katoliker men vill samtidigt betona sin anglikanska egenart och vägrar därför att ansluta sig till påven. Det är för dem som de nya lättnaderna framför allt har betydelse. Det är då bara ett litet steg för dem till att bli vanliga romerska katoliker.
Somliga av dem har för övrigt redan lämnat den anglikanska kyrkan och lever som separata samfund, större eller mindre. Störst är Traditional Anglican Communion som sägs ha omkring 400 000 medlemmar. Den gjorde sig självständig 1991, redan innan den engelska kyrkan införde kvinnliga präster och godtog homosexuella präster. Det är på deras begäran som Vatikanen började den utredning som nu har resulterat i påvens beslut.
Det nya beskedet från påven tycks säkert omstörtande för många anglikaner, men man måste ses det utifrån deras egen och mycket speciella situation. Vad som sedan händer i praktiken kan vi inte se i förväg.