Kyrkomötets beslut är fattat. Från och med nästa söndag, den 1 november, kan män vigas med män och kvinnor med kvinnor i Svenska kyrkan. Det blir som statsminister Fredrik Reinfeldt lovade när riksdagen fattade sitt beslut i våras; kyrkklockorna kommer att ringa även för samkönade par. Men det blir, för att citera Växjöbiskopen Sven Thidevall, i "en annan kyrka" än den vi hittills känt.
När begreppet "äktenskap" får en ny betydelse handlar det inte om semantik, som vissa talare i kyrkomötet försökte göra gällande. Det rör sig om något oändligt mycket djupare, ett stort avsteg inte bara från den kristna traditionen utan från Guds ord och vilja, som vi kan utläsa den i "Guds heliga ord, såsom det är givet i Gamla och Nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter", för att citera portalparagrafen i kyrkoordningen, där grunden för Svenska kyrkans tro och lära definieras.
Det konkreta tecknet på detta är att Jesusorden i Matteusevangeliets 19 kapitel inte längre blir obligatorisk läsning under vigseln:"Skaparen gjorde från början människorna till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett."Beslutet fattades som väntat med stor majoritet och med röstning efter nomineringsgruppslinjerna. Undantagen är bara två, Moderaterna och Posk. Det är märkligt, kan man tycka, i en samvetsfråga av ett slag där man åtminstone tidigare till och med i riksdagen lät partipiskorna vila.
Men nu är det gjort. Även för den som känner bestörtning och sorg är det dags att blicka framåt. Vad händer nu?
Låt mig våga några mer eller mindre djärva gissningar:
1. Utträdena ur Svenska kyrkan blir kanske större och definitivt av ett annat slag än vad de skulle ha blivit om kyrkomötet fattat ett annat beslut.
De som lämnar är inte ljumma tillhöriga utan brinnande kristna. Ett antal dubbelanslutna kommer att tacka för sig och i stället satsa sina slantar på att stötta det sammanhang där de har sina hjärtan. För andra blir beslutet det som knuffar dem över till ett annat protestantiskt samfund eller till Katolska kyrkan.
2. När det kyrkomöte som valdes för en månad sedan samlas till sin första session i september nästa år har det på sitt bord ett antal motioner som föreslår att Svenska kyrkan ska avstå från vigselrätten.
För ett sådant steg finns många och starka skäl, alldeles oavsett frågan om samkönade vigslar. Motionerna kommer att avslås 2010 men inom fem - tio år är Svenska kyrkan mogen att klippa också detta band med staten och låta sina präster slippa vara statliga ämbetsutövare. Inte bara av det skälet att det gör det lättare att undslippa anklagelser och till och med åtal för olaglig diskriminering.
3. Mycket snart, för att inte säga omedelbart, kommer de präster och andra anställda som tillhör den så kallade minoriteten att få känna hur de snåla vindarna viner. Kyrkostyrelsen slog i sin skrivelse till kyrkomötet fast att ingen präst mot sin personliga övertygelse ska behöva viga par av samma kön och att frågan heller inte ska spela roll när prästkandidater prövas eller vid anställningar. Ärkebiskop Anders Wejryd underströk att inget tvång ska råda.
Men på andra håll låter det annorlunda. "Väjningsrätt" är sedan striden om kvinnliga präster ett fult ord för alltför många av de tongivande inom Svenska kyrkan.Och politikerna lurar i vassen. Folkpartiets hbt-talesperson Barbro Westerholm förklarade redan på onsdagen i radions Studio ett att tanken på att präster skulle kunna säga nej till samkönade vigslar får henne att börja jobba ännu mer intensivt för att skärpa diskrimineringslagstiftningen. Får hon som hon vill kommer kanske inte bara svenskkyrkliga präster utan också pingstpastorer, katolska präster och imamer att släpas inför domstol. De samfund som fortfarande har chansen bör i det perspektivet allvarligt överväga att släppa vigselrätten.
4. Löftesrika ekumeniska processer stannar av eller går helt i stå, både på det nationella och det internationella planet.
Kyrkomötets majoritet tror att Svenska kyrkan genom sitt beslut visar vägen till framtiden men har i stället lurat in henne i en återvändsgränd.Systerkyrkorna i Borgågemenskapen vågar inte längre lita på löften om konsultationer. På lokalplanet i många svenska orter raseras broar som med stor möda byggts upp.
5. I en tid när Svenska kyrkan borde ägna sig åt att sprida det glada budskapet om Jesus Kristus som Frälsare och Herre till alla dem som längtar och söker tvingas hon koncentrera sig på att hantera en djup inre splittring. Klyftan går rakt genom biskopsmötet - men också genom församlingarna, de enheter som påstås vara de viktigaste i Svenska kyrkan men vars åsikter kyrkostyrelsen och kyrkomötet inte tyckte det var värt att vänta på när kappan skulle vändas efter den politiska vinden.
Är allt då eländigt? Nej, kyrkomötets beslut öppnar också möjligheter för alla dem inom Svenska kyrkan som tror att Bibeln är Guds ord även i vår tid genom att nya band knyts inom den egna kyrkan och över samfundsgränserna. Ur kaoset kan något helt nytt och livskraftigt födas. Gud ger inte upp hoppet om Sverige.